Inbördeskriget dag för dag i sexton veckor

HBL följer med inbördeskriget från den 27 januari 1918 till mitten av maj samma år dag för dag i ”realtid” på twitterkontot @hblwebb. Referatet är sammanställt av författaren och journalisten Magnus Londen baserat på Hufvudstadsbladets och dess röda motsvarighet Arbetarnas Notisblads rapportering..
På HBL.fi kan ni ända fram till maj, när Mannerheim 1918 ledde sina styrkor i segerparaden in i Helsingfors, läsa veckobulletiner sammanställda från twitterflödet. Och till slut en liten brasklapp från Magnus Londen:
Kom ihåg: Det här är absolut ingen helhetssanning om 1918. Det är sådant som historikerna jobbar med. Det är liverapportering från två helt subjektiva källor – men det är autentiskt eftersom det var precis så här det rapporterades till allmänheten för hundra år sedan.



7.4.1918

Vi vet nu med säkerhet att inga tyskar landstigit i Hangö! Det är vita provokatörer som spridit dessa rykten. Vita redaktören kontrar: tror du inte på fotografier från Hangö?



Då skolorna skulle inleda arbetet märktes att flere elever lämnade skolarbetet. Nu vet vi varför! Städerskan i skolan hade meddelat eleverna att de betyg de skulle erhålla vid terminens slut vore värdelösa!

Vi vet varifrån städerskan fått sitt uppdrag. De vitas lärare har smugit omkring i knutarna på Bangatans folkskola, agiterat bland eleverna!

Kamrat Santeri Mäkelä håller tal i Viborg: ”Finns det garantier för att vår kamp får ett segerrikt slut”?

Ja! Vi proletärer är härdade. Vår armé är stark. De vita för en hopplös kamp. I Mannerheims rike råder hungersnöd. Bönderna är på vår sida!

Kamrat Mäkelä säger att framtiden för med sig seger. Ni i år 2018 kan se hur det gick för honom.

8.4.1918

Folkkommissariatet avreser just nu från Hfrs till Viborg enligt förordningen för några dagar sedan.

Vita redaktören höjer näven i sin cell: Se! Den röda regeringen flyr!

Kamrater! Den revolutionära arbetaren viker icke ens för den tyska slaktaren, ty han vet att han kämpar för rätt och frihet. Foto: Museiverket.

Notisbladet utkommer ej i morgon.

9.4.1918

Förvirring i Hfrs. Inga tidningar utkommer. Spårvagnarna står stilla. Var är Röda redaktören?

Jag, Röda redaktören, drar mot Viborg! Kampen fortsätter! För proletariatet! För revolutionen! Vi kommer tillbaka!

Nu vidtar en ”neutral” rapportör i några dagar: Vita redaktören fortfarande fängslad. Men han ser segerviss ut. De röda väktarna ser däremot nervösa ut.

Tyska trupper har intagit Hangö, Ekenäs, Karis tidigare i veckan. Lojo i går. Kyrkslätt i dag.

Tyska trupper har nu intagit Sockenbacka och närmar sig staden.

Tyska trupper intar Meteorologiska institutet i Ilmala!

Vita redaktören har smusslat ut ett budskap till er i framtiden: ”Snart återtar jag det ni kallar ”twitter”. Röda redaktören vrålar: ”Släpp ej Vita redaktören till tryckeriet! Vi fortsätter utgivningen av proletärernas tidningar i Viborg!”

10.4.1918

De sista ryska stridsfartygen avlägsnar sig nu från vår stad.

Vad nu? Ett flygplan svävar synnerligen lågt över centrum av Hfrs! Det är en Rumpler Taube! Ett tyskt spaningsplan!

Se! Från planet fälls flygblad som regnar över folket på gatorna. Det är en proklamation från tyska trupperna, på finska och svenska.

Kamp om flygbladen på gatorna. Röda trupper försöker skingra folkmassorna. De hindrar folk från att ta flygbladen. Skoputsarpojkar anger folk till Röda gardet som plockar upp flygbladen.

Ute på isen vid Norra hamnen skottlossning. Röda skjuter från Skatudden på folk som plockar upp flygbladen.

På flygbladen står det: ”Tyska trupper har såsom landets befriare beträtt Finlands jord för att återställa ordningen.”

”De som förgriper sig på lagtrogna medborgare eller tillfoga de tyska trupperna skada skall drabba av krigslagarnas hela tyngd.” Röda red: ”Nu förstår ni! Finland har blivit en vasallstat. Borgarna sålde vår självständighet till Tyskland!”

Vita redaktören skriker tillbaka: ”Tyskarna befriar oss från anarkin. Vår självständighet är ej i fara!”

Röda redaktören: Vi har idag haft stormöte i Viborg och har utsett en militärdiktator för Finland: Kullervo Manner.



... Det är enda effektiva medlet att upprätta ordningen och den revolutionära styrkan!

Röda redaktören i Viborg: ”Läs vårt upprop i tidningen Työmies! Vi föreslår fredsförhandlingar.”



Kvällen lägger sig. Tyskarna har kringgärdat Helsingfors. Röda vill inte ge sig. Tyskarna tänker inte vända tillbaka. Hur skall detta sluta?



11.4.1918

Morgonen gryr i ett ödesmättat Helsingfors.



De röda och de tyska trupperna träffas som bäst, tyskarna uppställer kapitulationsvillkor.

Möte i Folkets hus. Cirka 80 rödgardister samlade. Skall de röda kapitulera? Hfrs Gardet är för kapitulation. Men kommissarien Antti Kiviranta har återvänt från Viborg. Han uppmanar de röda att slåss till sista man… och han får gehör!



Beslutet innebär att det imorgon blir krig om vår huvudstad.

Ni i framtiden kan läsa hur det gick för Kiviranta här och här.

”En order ges för att följas. Och ordern skall fullföljas därför att arbetarklassens stora sak så kräver.”

12.4.1918

Kamrater! Läs dagens Työmies! Där står det klart och tydligt: ”Tyskarna” är i själva verket utklädda vitgardister. Röda kommer att segra!

Vita redaktören svarar: Läs noga, för idag utkommer Työmies för sista gången. Friheten är snart här!



Dagorder från Röda gardet: Gatutrafik förbjuden i Helsingfors efter fem på eftermiddagen i dag.

Vita redaktören vrålar upphetsat från cellen: ”Dårar! Ge er! Tyskarna rycker in i staden!” …

Första rapporterna om strider i Hfrs! I stenhuset ”Suvanto” på Petersg. 5 har ett 50-tal vitgardister gömt sig. Omringas som bäst av röda!

Röda tränger in i trappan. Häftig skottlossning. Röda retirerar. Tre skadade/döda ligger i trappan!

Tyska trupper har nu samtidigt, efter hårda strider, intagit Fredriksberg station. Röda förluster...

Och många röda tillfångtagna i Fredriksberg.

... men också tyska förluster i Fredriksberg.

Stoppa pressarna! De första tyska jägarpatrullerna har spanats in i Tölö! Syns på Museigatan. Maskingeväreld vid Nationalmuseet, huset får skador som ni kan se fortfarande 100 år senare! Håll er inomhus!

... Tyskarna marscherar även längs Nervandergatan!

Röda retirerar i full panik till Koittos hus. Men röda pansarbilar bevakar fortfarande Esplanaden, Henriksgatan, Alexen.

Röda flyr också till Berghäll över Långa bron. Tyskarna beskjuter bron. Några lyckas ändå ta sig över bron krypande på mage.

Röd pansarbil anländer. Beskjuter häftigt Petersg 5. Kraftig försvarseld. En vitgardist, här finns inga tyskar än, smyger ut på en balkong, kastar handbomb...

... Handbomben sprängs precis vid pansarbilen som slängs upp i luften, många sårade och döda.

Nu häftig kulspruteeld på Petersgatan 5. Men vita inne i huset ger sig inte. Klockan är nu tre och röda retirerar längs Kaserngatan!

Det är krig mitt i vår stad! De röda släpar sina döda med sig. Men lik hittas ändå vid hörnet Kaptensg och Fabriksg, vid Petersg 2 och på gården vid Petersg 5.

Häftig beskjutning på gårdarna vid Kaptensg. 11 och Fabriksg 9. Upp till 10 döda röda ligger på gårdarna.

Vad nu? En kyrkklocka ringer över staden! Vitgardisterna på Kaptensg och Petersg. rusar ut på gatorna! De jublar! Folk jublar!

Tyska flottan har anlöpt hamnen. Två slagskepp gör känslan av ”afgörande stund i fäderneslandets befrielsekamp mäktigt förnimbar.”

De första tyska patrullerna har nu med lätta smygande steg nått stadens absoluta centrum (Esplanaden-Henriksgatan).

Tyskarna marscherar längs Esplanaden!!

En tysk patrull har förskansat sig vid Svenska teaterns huvudingång. Nu kommer en till. Tyskarna vid teatern är nu ca femtio till antalet.

Tyskarna ska uppenbarligen inta teatern där röda förskansat sig. Tyska patruller klättrar upp på taket, tar sig in genom takluckorna.

Ett 50-tal beväpnade röda män och kvinnor ger sig, kommer ut med armarna sträckta.

Fångarna används nu av tyskarna som skytteskärm, samma metod som engelsmän använt sig av – mot vilda folk.

En kvinnlig rödgardist löper amok på Esplanaden. Har skjutit planlöst omkring sig. Springer nu sick sack, försöker undkomma ... men tyskarna skjuter ner henne.

Brandkårshuset på Högbergsgatan och järnvägsstationen nu intagen av tyskarna efter strider.

Ett tiotal tyskar och vitgardister försöker som bäst befria de hundratals vita fångarna vid skolan i Kronohagen.

Röda har omkring 300 beväpnade väktare i skolan, de besvarar elden. Vita retirerar.

Telefoncentralen intagen av de vita. Privattelefonerna fungerar igen i staden.

Folkets hus står i lågor!

En del röda kapitulerar på Broholmen!

Ett kompani tyskar har tagit sig till fängelset på Skatudden, där röda förvarar många fängslade. Tyskarna kräver att cellerna öppnas.

Allt går lugnt till. Röda släpper ut alla fångar som sedan samlas på gården. Allmänheten strömmar till. Hurrarop! Frihet!

Anhöriga rusar till, kramar sina nära och kära, nu sjungs ”Vårt land”. Tyskarna besvarar med ”Die Wacht am Rhein”. Djupt stämningsfullt.

P.E. Svinhufvud, ordf för Finlands senat: ”De tyska trupperna kommer icke för att eröfra vårt land. De kommer för att bekämpa pesten från öster.”

”De kommer för att slå ned det röda skräckväldet. Tagen emot dessa trupper som välkomna gäster!”

Tyskarna tänder eld på en flygel vid kasernerna vid Simonsgatan. Vill röka ut de röda. Elden lyser upp centrum natten igenom.

13.4.1918

Ingen sover i natt. Ni hör kulspruteelden. Staden brinner. Röda besvarar tyskarnas eld, som här på Broholmen.

Brandmän försöker släcka branden vid hörnet av Simonsgatan/Henriksgatan (det som ni visst kallar Mannerheimvägen – bra namn förresten).

Brandmännen beskjuts av röda trupper inne i det brinnande infernot. En del vägrar ge upp, men ett 40-tal rödgardister kommer nu ut, de kapitulerar.

Bland dem även kvinnor, som under anropande om förbarmande utgjuter sig i de ynkligaste jeremiader.

Striderna pågår fortfarande vid Åbo kasern i centrum av Hfrs. Men det ligger redan röda offer utanför.

Tyskarna har rivit av denna mans stövlar, och har lämnat hans annotationsbok/dagbok på hans bröst, där har han bl.a. skrivit om tiden vid röda gardet: ”Meillä on hauskaa...”

Inne i Åbo kasern, på den plats ni i framtiden enligt uppgift ska bygga något som skall kallas Glaspalatset, är skadorna stora.

De röda har efter långa strider nyss gett upp sitt högkvarter i Smolna! Den röda flaggan är nerriven av tyskarna!

Fruktansvärd röra inomhus i Smolna efter de röda.

Strider har pågått hela natten kring lyceet där över 500 vita fångar från striderna i Kyrkslätt hålls.

Nu tycks de röda inne i skolan, 3-400 till antalet, vara redo ge upp. De har insett att tyskarna menar allvar. Förhandlingar pågår.

Allmänheten följer med dramat från fönster, balkonger. Tusentals är samlade i hörnet av Elisabethsg och Marieg.

De röda kapitulerar! De kommer ut en och en. Lägger ner vapen, knivar, patroner utanför ingången. Inspekteras av tyskar.

För säkerhets skull har tyskarna uppställt kulsprutor på andra sidan gatan. Inga risker tas.

Jubel har utbrutit i Kronohagen. Folk viftar med hattar och näsdukar, hurrar, hälsar de vita fångarna som vinkar från fönstren.

De röda är bittra, bleka, har hotfulla ögon, häftiga åtbörder. ”Schneller!” ropar tyskarna och ger en lätt törn med gevärskolvarna.

Nu kommer fångarna ut! Lite magrare kanske, men alldeles välmående. Glädjens tårar rinner! Kärleksfulla återseenden.

Nu blottas de röda lögner om striden som en kamp mellan kroppsarbetare och borgare. De flesta av fångarna är ju allmoge och kroppsarbetare!

Men anteckna på de rödas kreditkonto: Fångarna har tagits väl hand om. Väktarna kan därför räkna med samma behandling av vita.

Och jag är fri! Jag är Vita redaktören. Jag återtar nu rapporteringen! Röda redaktören är i Viborg. Snart flyr han väl längre österut!

Efter två och en halv månad kan jag alltså igen rapportera fritt. Nu iväg till Hbl, måste städa upp efter Röda redaktören.

Röda redaktören ropar från Viborg: ”Misströsta ej. Snart utkommer min tidning i Viborg!”

Förstörelsen är stor efter bombardemanget och branden i Folkets hus.

Annons: Två ordentliga yngligar erhåller stadigvarande plats på Hufvudstadsbladets tryckeri.

Vi försöker börja utge Hufvudstadsbladet igen. Men pappersbrist och brist på kolportörer (som ej kan ta sig till arbetet) gör det svårt.

Jag, Vita redaktören, har efter stor möda tagit mig fram till Berghäll! Stämningen är uppgiven, kaotisk. Alla hävdar nu att de tvångsrekryterats av röda…

Stadsdelen är helt avskuren från resten av staden. Längre in i Berghäll rör sig röda trupper fortfarande fritt. Långa bron är barrikerad.

Tvålbristen är ytterst kännbar i Tyskland och de tyska trupperna har varit särdeles förtjusta över varje tvålstycke. Undertecknad samlar och utdelar därför tvålar till tyska trupper: Naima Fogelholm, Högbergs. 19, 3:e vån. Tfn 77 77.

Operakällaren i Svenska teatern som hållits av röda är i oerhört smutsigt skick. Men teatersalongen är oskadd.

Just nu har Operakällaren ny publik – tyska soldater och vitgardister. I en improviserad bufett utdelar damer smörgåsar och öl.

Tyskarna sitter vid långa bord och låter sig väl smaka!

Mannerheim: ”Jag försäkrar att jag ej nedlägger mitt svärd innan den sista av Lenins soldater och huliganer fördrivits från Finland”

Allmänheten skall ovillkorligen hålla sig inomhus. – landshövding Bruno Jalander.