Yrket, livet och samhället

Bild: Kristoffer Åberg

Många smygande förändringar i samhällsmaskineriet flyter samman i tvisten om yrkesutbildningen.

I Borgå har yrkesutbildningen haft en lätt monumental plats vid en brink ut mot havet, strax efter herrgården med sina tsarlegender och nationalromantikern Albert Edelfelts ateljéstuga.

Snart ska beslut fattas om att det svenskspråkiga yrkesinstitutet Inveon sannolikt fusioneras med det större Prakticum. Det är på grund av statens sparmål, som rektorn inte ens säger sig ha börjat räkna på (HBL 15.3). Ur nationens och Svenskfinlands synvinkel är det en konsolidering, i skolans hemmaregion en förlust.

Yrkesutbildningen skärs ner och reformeras. Riksdagen debatterade det på onsdagen i den nionde interpellationen i ordningen mot Juha Sipiläs (C) regering.

Undervisningsminister Sanni Grahn-Laasonen (Saml) har visserligen ärvt problemet av den förra regeringen, till sist så lam att den inte lyckades ta itu med det heller. Nu ska 200 miljoner bort ur yrkesutbildningen, examenspaletten reformeras och 12 procent färre studerande tas in. Precis som vid den förestående fusionen i Borgå slås enheter samman.

I höst stryks klassiska yrkesbenämningar som i bästa fall var mål för många unga i livet – att bli frisörska, rörmokare, sotare i ett yrke som släkt och vänner "vet vad det är". Nu utlovas i stället ogripbara processer, där den unga vid 16 år förutsätts börja skräddarsy en examen åt sig själv.

Ett annat oroväckande scenario är hur man förutsätter att företagen snabbt ska kunna ta över långt fler praktikanter än hittills. Facket målar i dystert skrikande färger hur unga i värsta fall kan utnyttjas som gratis arbetskraft utan något som helst fackligt skydd.

Ändå är företagsmodellen inte dålig. Vi har redan länge hänvisat till det tyska lärlingssystemet som kan göra en yrkeskunnig på såväl chefsvåningen som i verkstaden. Men den tyska praxisen är tålmodigt utvecklad. I Finland känns reformen mest som en chocksimskola där man antar att de flesta väl ändå lär sig simma om de slängs i på djupt vatten.

Yrkesutbildningen gränsar bland dess problemelever till rena socialarbetet. Man kan falla ur utbildningen och bli arbetslös på alla nivåer. Doktorander vet ibland lika lite vad de vill i livet som en yrkesskolstuderande med hög frånvaro. Men det är oroväckande att så många med bara grundskola bakom sig nu varken har studieplats eller jobb.

En annan intressant ideologisk utvidgning är att De gröna, förmodligen riksdagens mest feministiska parti, nu starkt går ut och oroar sig för att det i den här frågan mest går på tok för pojkarna och de unga männen.

I stort är jämställdhetsarbetet ingalunda slutfört. Män tar fortsättningsvis de tunga företags- och styrelsejobben och just nu också de ledande ministerposterna. Men mattan har fransar i den andra ändan också. Män kan också, i allt från influensa till skilsmässa eller skolleda, vara – det svagare könet. Det är bra att den diskussionen väcks, till exempel så här.

Vi måste också oroa oss för att utbildning görs beroende av vårt lands företag som inte just nu är vana vid att också vara basutbildare. Om ett företag håller stängt för praktikanter, kan ingen i en renlärig marknadsekonomi tvinga det att öppna igen. Att "marknadisera" våra unga och säga att marknaden inte vill ha dig, att ingen vill ha dig, kan bli ett djupt ingrepp i hela vår människosyn.

Jan-Erik Andelin HBL:s Nordenkorrespondent i Stockholm

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00