Yle har ögonen på sig

Den gångna veckan blåste det igen rejält kring Yle. Blåsvädret har hållit i sig redan i ett halvt år.

Finansieringen av Yle ändrades för en tid sedan. Den har flyttat in i statsbudgeten och det ger möjligheter till en större politisk styrning än tidigare. Vissa ändringar i Rundradiolagen i ett lagförslag skärper bilden av ett Yle som politikerna vill stärka greppet om. Att regeringen vill överföra beslutanderätten om Yles strategi från styrelsen till det politiskt tillsatta förvaltningsrådet låter illa.

Då höga chefer för Yles journalistiska linje samtidigt tycks böja sig för politiska högdjurs önskemål är det dags att reagera. Vårt public service-bolag är på väg åt fel håll.

Opinionsnämnden för massmedier slog för ett par månader sedan fast att Yles chefredaktör Atte Jääskeläinen har gett efter för statsminister Juha Sipiläs påtryckningar i Yles nyhet om Sipiläs släktingars företag och en offert från Terrafame. Nämnden ansåg också att Sipiläs många e-postmeddelanden till en Ylejournalist och tonfallet i dem var sådana att de kan tolkas som försök till påtryckning.

Både Jääskeläinen och hans chef, Yles vd Lauri Kivinen, ifrågasatte ONM:s beslut om Yle.

Förra veckan kom så professor Olli Mäenpääs utredning om Yle. Han slog fast att Yles oberoende måste stärkas och göras tydligare. Enligt Mäenpää fanns det inga fel i det journalistiska innehållet i rapporteringen om Terrafame, men chefredaktören ingrep och gjorde ändringar trots det.

Samtidigt har också boken Ylegate utkommit, skriven av tre redaktörer som lämnade Yle i protest mot att den journalistiska ledningen hukar för ledande politiker. Boken visar att problemen inom Yle inte är det här enskilda Terrafamefallet. De sägs ha förekommit redan tidigare. Chefredaktör Atte Jääskeläinen håller enligt boken den stora aktualitets- och nyhetsredaktionen i ett järngrepp och under hård kontroll.

Yles förtroende kom i gungning redan i höstas. Det var då intervjun med statsminister Juha Sipilä om Terrafame gjordes och hans agerande därefter gav upphov till hela den härva som nu har nystats upp. Det har inte minskat förtroendekrisen, tvärtom har den ökat då det har nagelfarits vad som egentligen har hänt. Det betyder att Yles förtroende har varit ifrågasatt redan i ett halvt år och ifrågasättandet har skärpts.

Det hjälper inte att Yle ofta står för strålande journalistik och fina program om man inte kan lita på att allting görs utan yttre påverkan.

Yle är i en allvarlig kris och måste agera därefter. Vi måste kunna lita på landets enda public service-bolag. Det får inte finnas misstankar om att det finns yttre (politiska) krafter som påverkar Yles journalistik och journalistiska ledning. Det är speciellt viktigt då det är politiker som beslutar om bolagets finansiering.

Det är ett missförstånd om Yleledningen och politiker tror att Yle är politikernas mediebolag – det är folkets.

Hur Yle helt ska återfå sitt förtroende med Atte Jääskeläinen i orubbad ställning är svårt att förstå. Han har upprepade gånger genom sitt handlande och sina förklaringar visat att han tycks ha en syn på relationerna mellan Yle och politiska makthavare som inte är förenlig med kraven på en oberoende ställning i dagens samhälle.

Granskningen av makthavare måste vara oavhängig och fri i alla lägen, oberoende av vem Yle granskar. Ju större makthavare, desto viktigare är granskningen.

Det är uttryckligen den här biten som är så central med tanke på Yles roll. Att det sedan också tycks finnas problem eller egenheter i Jääskeläinens ledarskap är en intern sak som inte direkt berör publiken.

Yles styrelse och vd måste ta kritiken på allvar och vidta åtgärder som återställer förtroendet så snabbt som möjligt. Bäst sker det genom modiga journalistiska insatser, något som styrelsen kunde uppmuntra till i stället för att enbart ta kritiserade chefer i försvar.

Efter det som hänt räcker det inte med att Yles ledning försäkrar att organisationen ses över och att journalistisk frihet tillämpas, det krävs bevis för att det verkligen är så. Redaktörerna bör uppmuntras till att rapportera om alla försök till yttre påverkan och särskilt om det sker från politikerhåll ska Yle öppet redogöra för det, såsom professor Mäenpää föreslår.

Budgetanslag för en period på flera år åt gången kunde också övervägas. Kanske ändå inte ett låst anslag för tio år, som kommunikationsminister Anne Berner har föreslagit. Landets ekonomi kan förändras drastiskt under en så lång period, vilket inte kan lämna Yle oberört.

Ett alternativ till att öka förtroendet för public service i Finland är också att fördela uppdraget på fler än en aktör, vilket i sin tur förstås också kan skapa nya risker för påtryckningsförsök.

Tommy Westerlund Ledarskribent

Aktia Aktiecertifikat Renare Europa ger tidsenlig diversitet åt placeringsportföljen

Mer läsning