Whittaker imponerar som "doktor"

Jodie Whittaker spelar en sjuksköterska som spelar en doktor.Bild: Mark Mainz

Jodie Whittaker gör den brittiska dramaserien Lita på mig sevärd trots att premissen känns aningen konstruerad.

Lita på mig, Yle TV1 21.05.

Jodie Whittaker skapade rubriker förra året när det stod klart att hon som första kvinna skulle ta sig an rollen som The Doctor i tv-serien Doctor Who. Den brittiska skådespelaren har tidigare utmärkt sig i bland annat sci-fi-filmen Attack the Block och kriminaldramat Broadchurch.

Men innan hon blir Doctor får vi se henne spela doktor, eller snarare "doktor". I det fyradelade psykologiska dramat Lita på mig (Trust Me) spelar hon nämligen sjuksköterskan Cath Hardacre som förlorar jobbet efter att ha höjt rösten om de usla patientförhållandena på sjukhuset. När hennes läkarvän Alison (Andrea Lowe) flyttar till Nya Zeeland väljer Cath, i frustration och desperation, att anta hennes identitet och söka ett läkarjobb i Edinburgh.

Cath får jobbet – Alison är mer än kvalificerad för det – och flyttar tillsammans med sin dotter. Efter sig lämnar hon sin struliga ex-partner Karl (Blake Harrison) och en lokaljournalist som försöker få henne att offentligt berätta om sjukhusets vanvård.

Väl framme lyckas hon göra sig vän med både läkarkollegor, sjuksköterskor och patienter. Snart blir hon även mer än vän med kollegan Andy (Emun Elliott) och hennes tillvaro är som upplagd för att när som helst rasa samman.

Whittaker är fenomenal på att förmedla den underliggande rädsla Cath går runt med – det eviga hotet att bli upptäckt. Arbetsdagen är full av möjliga misstag. En kan skriva fel namn på recept, inte lystra till sitt namn, bli påkommen med näsan i en medicinsk handbok. För att inte tala om interaktionen med patienterna, särskilt när det handlar om liv och död.

Dramat i sig är aningen mindre smidigt. Allt från scenen då Cath fiskar upp Alisons CV ur en papperskorg till den nya sjukskötarkollegans kommentar om att hon är "en av oss - fast du är läkare" känns smått konstruerat, som att serien ibland gör det onödigt lätt för sig.

Manusförfattaren Dan Sefton är själv praktiserande läkare och serien kan ses som skarp kritik mot den offentliga sjukvården i Storbritannien. Jag läser en intervju där Sefton menar att riskerna med bluffläkare är rätt få, och att riktiga läkare som är arroganta eller lata är den verkliga risken. Det är kanske därför Trust Me låter bli att behandla Cath som fienden. Den ser henne som en i grunden sympatisk och kompetent människa som fattar ett tvivelaktigt beslut men gör sitt bästa och menar väl. Det är ett smart drag. Tittaren blir således delaktig i Caths lögn och kan precis som hon aldrig riktigt slappna av.

Martina Moliis-Mellberg Reporter

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33