Westworld – säsong 2: Hämndens gudinnor går bärsärk

I den efterlängtade andra säsongen av HBO:s storsatsning Westworld tar de förtryckta och hunsade sin gruvliga revansch. De existentiella gåtorna som var den första säsongens adelsmärke ger stundvis vika för en stökig brutalitet.

Westworld, säsong 2

HBO

Regi: Lisa Joy, Jonathan Nolan, J. J. Abrams

I huvudrollerna: Evan Rachel Wood, Thandie Newton, Ed Harris, Jeffrey Wright, James Marsden, Jimmi Simpson

Robotdystopin Westworlds andra säsong tar vid två veckor efter uppfinnaren Robert Fords spektakulära sorti som inledde robotarnas revolution mot sina plågoandar, människorna. Parken där jet-setturister fått leva ut sina innersta böjelser på reparerbara robotars bekostnad är i total upplösning, beströdd med lemlästade lik.

Vedergällningens tid är nu, och för första gången har spelet om liv och död verkliga insatser.

Det här är någonting som glädjer den förhärdade spelaren William (Ed Harris), mannen i svart. Som en apokalypsens Don Quijote rider han genom förödelsen på spaning efter Westworlds undflyende kärnhemlighet.

Parkens skapare Ford må själv vara borta, men i kodform är han närvarande överallt. Och i Westworld är allting kod. Till exempel Bernard (Jeffrey Wright), som personifierar ambivalensen i gränslandet mellan robot och människa. Det är genom Bernard vi får veta vad som utspelat sig i parken under de två veckorna då all kommunikation med omvärlden varit bruten.

William (Ed Harris) vandrar över lik. Bild: HBO

Men den andra säsongen av Westworld är framför allt de starka kvinnornas. Med alla sina sinnen övermänskligt skärpta ger sig bordellmadamen Maeve (Thandie Newton) ut på spaning efter sin förlorade dotter. Den timida och misshandlade Dolores (Evan Rachel Wood) har förvandlats till en amason som förklarar världen krig. Fler ödessystrar sluter upp och blodet stänker.

Det bor en intensiv katarsis i de nedtrampade kvinnornas hämnd på sina sadistiska översittare. Men den underliggande frågan lyder kanske: är inte robotarnas revolution förgäves, om robotarna själva bara återproducerar människans brutalitet?

I de första fem (av tio) avsnitten, som HBL haft tillgång till, går tanken ibland till Matrixtrilogin. Där övergick den inledande filmens existentiella tankeexperiment i en orgie av stiliserad kampsport och tekniskt finlir i uppföljarna.

Westworld är förvisso en science fiction-serie, men i grunden handlar den inte om teknikens landvinningar. Den handlar om människans innersta väsen, om hur obegränsad makt utan ansvar gröper ur den kanske mest mänskliga av egenskaper: medkänslan.

Få ämnen är lika intressanta att utforska som människans perversioner och förfall. Säsong ett utvecklades till en nervkittlande svanesång om hybris och nemesis, bitterljuv i sin svarta estetik.

Samma element finns också i den andra säsongen, men inledningsvis bjuder den på mindre gåtfullhet och mindre lek med tid och rum. Nu handlar det om naken överlevnadskamp och den starkes rätt.

Den som gillar blodiga närstrider får sitt lystmäte. Några sekvenser, i synnerhet i det femte avsnittet, gränsar rentav till splatter som egentligen inte för själva handlingen framåt.

Trots det är Westworld 2 medryckande och visuellt storslagen. Småningom kryper vidden av Fords kreation fram. Det är inte en värld, utan flera. Vi kastas in i tigerjaktens Bengali och samurajernas Japan, designade för dem som tyckte vilda västern var för mjäkig. Ibland påminner Westworld 2 mer om serien Lost än om sig själv.

Nya intressanta bifigurer dyker upp, ibland så tätt att berättelsen riskerar att bli spretig. Det nordiska inslaget är starkt, med svenskarna Gustaf Skarsgård och Fares Fares utsända för att reda ut vad som hänt och återställa ordningen.

Till de mest fängslande partierna hör tillbakablickarna som avslöjar hur Westworld skapades. Här är William nyckelpersonen, och nu närmar sig serien en dröm ännu äldre och mer utopistisk än den om raffinerade maskiner som överträffar människan: drömmen om det eviga livet.

Samtidigt väger ett enskilt liv allt mindre i den darwinistiska kamp som pågår i Westworlds ruiner.

"Förut såg jag skönheten. Nu ser jag sanningen", säger Dolores med jaktgeväret i högsta hugg.

Rädde sig den som kan.

Skygglapparna har fallit från Dolores (Evan Rachel Wood) ögon och nu ser hon världen och människorna såsom de verkligen är. Bild: HBO

Den driftiga direktören Charlotte Hale (Tessa Thompson) är en av få människor som överlever massakern som avslutade den första säsongen. Bild: HBO

Bernard Lowe (Jeffrey Wright) rör sig i båda lägren, människornas och robotarnas. Bild: HBO

Tobias Pettersson Reporter

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00