Wahlroos på krigsstigen mot grundlagen

Björn Wahlroos vill utveckla grundlagen i en ny pamflett.Bild: Lehtikuva/Anni Reenpää

Finansmannen Björn Wahlroos ogillar skarpt Finlands grundlag som dikterar hur landet ska styras och anser att grundlagen sätter käppar i hjulen för nödvändiga reformer. Wahlroos skulle vilja ge presidenten mer makt och kritiserar grundlagsutskottet för inkompetens och för att vara vänstervridet.

Styrelseordföranden för Sampo, Nordea och UPM, Björn Wahlroos, är ingen vän av den nuvarande grundlagen, som har 17 år på nacken. Det är inte första gången som Wahlroos rackar ner på grundlagen: Han har tidigare ondgjort sig över att det ska vara så svårt att göra arbetsmarknaden mer flexibel och har sagt att felet finns hos grundlagsutskottet, de politiker som sitter där och de konstitutionsprofessorer som utskottet anlitar. Nu har Wahlroos utvecklat sitt resonemang och författat en pamflett, Hiljainen vallankumous – Tekikö uusi perustuslaki Suomen hallitsemisen mahdottomaksi (Den tysta revolutionen – Gjorde den nya grundlagen det omöjligt att styra Finland), en publikation som ges ut av Näringslivets delegation Eva.

Wahlroos är medveten om att han kommer att få mothugg för att han ger sig in i debatten utan juridisk examen, men säger att grundlagen är för viktig för att enbart få vara en fråga för konstitutionsexperterna.

Wahlroos räknar upp skäl som låg bakom att den i hans ögon på många punkter utmärkta Ståhlbergska grundlagen, alltså regeringsformen från 1919, reviderades. Första anledningen var att president Kekkonen radikaliserades i slutet av 1960-talet.

– Alla vi som var med på den tiden minns hur Kekkonen började ordna "barnbjudningar" och blev allt märkligare i sina uttalanden vilket fick de konservativa som traditionellt hade förespråkat kontinuitet att ändra åsikt och kräva en grundlagsändring.

Den enskilt största anledningen till att grundlagen behövde ses över var beslutet att återvälja Kekkonen med en undantagslag år 1973, en händelse som Wahlroos betecknar som en nationell skamfläck för hans generation. En annan orsak till att grundlagen skrevs om hängde ihop med att Finland blev mer internationellt och gick med i Europeiska unionen. I samma veva fanns ett tryck på att revidera och utöka de grundläggande rättigheterna som i 1919 års regeringsform så gott som enbart utgjordes av medborgerliga och politiska rättigheter. Nu togs också ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter med.

Wahlroos anser att regeringen Sipiläs största motståndare i riksdagen inte är oppositionen utan grundlagsutskottet som på senaste tiden, enligt honom förargligt nog, har satt stopp för den ena nödvändiga reformen efter den andra: till exempel då de så kallade tvångslagarna som hade inneburit förlängd arbetstid och uteblivna lönepåslag fick tummen ner, eller då regeringens planer att göra förbindelsefärjorna i skärgården avgiftsbelagda gick i stöpet.

– Den minsta gruppering som åtnjuter grundlagens skydd är uppenbarligen de fast bosatta skärgårdsinvånarna. Det stod klart då Kommunikationsministeriet skulle göra förbindelsebåtstrafiken avgiftsbelagd i fjol, skriver Wahlroos och hänvisar till professor Martin Scheinins utlåtande om att avgiftsbelagda båtförbindelser skulle diskriminera skärgårdsinvånarna och kränka deras rätt att välja var de ska bo.

"Skärgårdsinvånarna privilegierade"

– Om skärgårdsborna verkligen har grundlagstryggad rätt till förbindelsebåtstrafik, varför har då inte alla andra som bor avlägset samma rättighet? Varför har inte ålänningarna rätt till gratis flyg- och färjbiljetter och kan också invånarna i Varkaus åberopa grundlagen och kräva regelbundna och billiga ruttflyg till sin flygplats, frågar Wahlroos.

Wahlroos skriver i boken att förbindelsebåtstrafiken för 580 fast bosatta skärgårdsinvånare kostar 17,5 miljoner euro per år, det vill säga drygt 30 000 euro per invånare.

– Förstås har riksdagen inom ramen för sin budgetmakt rätt att rikta betydande subventioner till förmån för invånarna i den sydvästra skärgården och jag anser att man ska fortsätta med det. Men någon grundläggande rättighet är det inte frågan om. Man kan till och med hävda att en så betydande subvention hotar jämlikheten genom att privilegiera en befolkningsgrupp i förhållande till resten, resonerar Wahlroos.

"Presidenten går sysslolös"

Wahlroos lägger en stor del av skulden på riksdagens grundlagsutskott och ondgör sig över att många av utskottets medlemmar saknar juridisk utbildning eller är noviser i riksdagen. Han anser också att de författningsexperter som utskottet anlitar, har för stort inflytande. I hans ögon har de dessutom "fel" politiska hemvist, det vill säga vänster.

Wahlroos efterlyser efterhandsprövning av grundlagen, antingen via en särskild grundlagsdomstol eller Högsta domstolen. Han tycker att parlamentarismen har gått för långt och skulle vilja ge presidenten mer makt eftersom den finländska praxisen med koalitionsregeringar enligt honom resulterar i urvattnade kompromisser.

Lite politiskt skvaller bjuder Wahlroos på då han avslöjar hur en av våra statsministrar nyligen på bryggan utanför Gullranda förklarade hur hans företrädare hade gett honom ett enda råd: Att besöka andra sidan viken (presidentresidenset Talludden) så ofta som det fanns tid för det, eftersom presidenten inte har tillräckligt att göra.

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00