Vision och verklighet

"Jag kan dela Janne Wass kritik av nyliberalismen, men ser inte en skrotning av densamma som ett politiskt program. I ärlighetens namn måste jag samtidigt erkänna att jag inte vet var gränserna går för den politiska kapaciteten – givet världens sammanflätade ekonomier. Politiken är fortfarande gisslan hos det ekonomiska systemet."

Senaste nummer av tidskriften Ny Tid bjuder på en imponerande bredd på temat "Extremhögern" – med fokus på Norden, Europa och världen, förr och nu. Ny Tid har under chefredaktören Janne Wass utvecklats till ett tematiserande läspaket som går längre än vad nyhetsflåset i gängse medier vill, orkar eller kan.

I en deklaration på sin webbplats säger Ny Tid att man är en partipolitiskt obunden vänstertidskrift med fokus på kultur, samhälle, politik och miljö. Man säger sig värna om "den långa och långsamma journalistiken" och visst gör man det. Det senaste numret (4/2017) gav åtminstone mig ett långsamhetens lyckorus.

Deklarationen kan också ses som en verklighetsbeskrivning. Ny Tid är vad man ger sig ut för att vara – en vänstertidskrift där det röda blandas med grönt (inte att förväxla med folkdemokraternas rödgröna färg. När Ny Tid hette Folktidningen Ny Tid var den ännu språkrör för DFFF, som äldre läsare minns som förkortningen för folkdemokraterna, det vill säga föregångarna till dagens Vänsterförbundet.)

Ny Tid formulerar sig ofta som den givna vägvisaren för en nyorientering som måste till eftersom nyliberalismen har kollapsat. Det är en krävande infallsvinkel. Den otyglade kapitalism som övergått i finansialism – ett lukrativt flyttande av pengar utan positiva effekter på ekonomin i stort – är sitt ursprungs fiende. Vi är många som är nyfikna på vägen ut ur den destruktiva kapitalism som har upphört att vara dräng.

Men vilken väg visar Ny Tid? I ledaren i senaste nummer höjer chefredaktören förväntningarna: "Att nyliberalismen segt hänger kvar som den övergripande samhällsfilosofin beror kanske delvis på att något verkligt alternativ inte förts fram. Högerpopulisterna erbjuder ett populistiskt elitförakt kombinerat med etnisk och kulturell isolation, men då det kommer till verkliga samhällsvisioner fladdrar den populistiska högerns ekonomiska och sociala ställningstaganden som vimplar i vinden. Kvar finns då ett vänsteralternativ."

Enligt Janne Wass inrymmer det inte socialdemokraterna. Han tror inte heller att Vänsterförbundet inom en snar framtid kan utmana de stora partierna. Det är en anspråkslöshet som bygger på en sansat realistisk analys.

Ny Tid håller sig på ledarplats med budskap som gör mig nyfiken – dock också tidvis irriterad över att så mycket är så förväntat. Janne Wass tar dock till och med en liten fajt med fenomenet Li Andersson som i Yle ska ha sagt att Vänsterförbundet inte kräver några stora förändringar utan helt enkelt bara ett drägligt liv för alla människor. Enligt Wass är det uttryckligen gigantiska förändringar i samhället som krävs. Men vänstern svansar "efter högerns sysselsättningsmål, i stället för att presentera en radikal vision för en helt annan fördelningspolitik – en fördelningspolitik som skulle kräva att det nyliberala systemet skrotas".

Ny Tids chefredaktör kallar detta för en samhällsvision.

Nu tror jag i och för sig att Li Anderssons formulering ska ses som en medvetet ironisk släng med seriös udd. Drägligt liv för alla finns inom räckhåll om man ser till den totala ekonomiska kakan.

Jag vet att många borgerligt röstande tänker i samma riktning. Den tygellösa ekonomiska ordningen är destruktiv på så många plan. Den skapar klyftor som saknar moraliskt berättigande och som utmanar det politiska systemets stabilitet, och den fördummar den politiska dialogen. På den punkten har vi dessvärre bara börjat vår vandring mot banalitetens bakgårdar.

Då sitter vi där med vårt dilemma, Janne Wass, jag och många andra med samma mål – vision? – men varierande infallsvinklar på var förändringar bör – och kan – sättas in.

Men vi kan väl förändra vår nationella fördelningspolitik? Politiskt och beslutstekniskt, ja. Men hur reagerar globala investerare om ett land går en egen väg? Vilket land vågar testa? Tendensen är snarare den motsatta. Var står till exempel Storbritannien om några år?

Ett dilemma till: När högern säger att en ökad reglering på sikt betyder att de som har de minsta resurserna är de största förlorarna har den kanske rätt. Men det är ett skenheligt resonemang eftersom högern inte håller sig med en människosyn som ömkar för de mest resurssvaga. Höger här definierat som en högljudd del av en större borgerlighet.

Då blir den avgörande frågan: Var står resten av borgerligheten? Har vi gett upp inför den ekonomiska övermakten? Ser vi rälsen dras dit vi inte vill åka – men urskuldar oss med att det inte finns alternativ? Är vi bara skadeglada när Ny Tid i nummer efter nummer efterlyser alternativ, men inte förmår teckna ens diffusa konturer för hur de kunde se ut?

Jag kan dela Janne Wass kritik av nyliberalismen, men ser inte en skrotning av densamma som ett politiskt program. I ärlighetens namn måste jag samtidigt erkänna att jag inte vet var gränserna går för den politiska kapaciteten – givet världens sammanflätade ekonomier. Politiken är fortfarande gisslan hos det ekonomiska systemet.

Vi öppnade våra ekonomier för att vi trodde att fler ute i världen skulle få det bättre. Så har också skett. Men fortfarande är det hård rövarkapitalism som hindrar många afrikanska stater att ta sig till drägliga nivåer av liv.

Och hur man än definierar ägandet ligger det något djupt osunt i att det går mot en gigantisk fortsatt koncentration.

Min avsikt var att utmana Janne Wass eftersom jag har reagerat på hans, i mitt tycke, brist på konkretiserade alternativ.

Men ju ärligare man ser på frågorna desto svårare blir det att formulera en väg ut. Dagspressen – inklusive Yle – ägnar dem på tok för liten uppmärksamhet. Kanske Ny Tid kan tackla dem i ett temanummer där skribenterna väljs utifrån intellektuell ambition?

Torbjörn Kevin

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00