Visa människan sådan hon kunde vara om hon inte spelade teater

Spåren sitter kvar efter att Sipiläs regering genom handling tog avstånd från mycket av det som är grunden för bildningen: öppenhet, nyfikenhet, forskning, kunskap och genom den värdegrunden vi står på.

Vad är bildning och vågar man ens tala om det i dag? Vem behöver konst i samhället? Varför är scenkonstnärerna så tysta?

Det sista frågan ställdes av Matilda von Weissenberg (HBL 29.10) och av HBL:s kulturchef Fredrik Sonck (30.10) under hösten.

Filosofen Nora Hämäläinen analyserar bildningsbegreppet (HBL 12.1). Hon citerar även Sverker Sörlins bok Till bildningens försvar. (Hitta honom även via Sveriges Radio/Filosofiska rummet).

När vi på Klockriketeatern aktivt arbetat med att uppdatera vår strategi och granska vårt uppdrag har vi försökt undvika floskler och rannsakat oss själva. I en av diskussionerna fastnade vi kring en definition av humanism. Alla ismer har en inneboende risk att bli dogmatiska, missuppfattade och föråldrade. Men det är knappast så att post-humanismen (i många skepnader) ersätter de ideal och värderingar som finns inom humanismen. Däremot behöver de uppdateras. Precis som demokratin aldrig kan vara självklar. Nu är den utsatt för en kraftig attack tack vare sin inneboende öppenhet, maskhål om man vill.

Spåren sitter kvar efter att Sipiläs regering genom handling tog avstånd från mycket av det som är grunden för bildningen: öppenhet, nyfikenhet, forskning, kunskap och genom den värdegrunden vi står på. Krafterna bakom den regeringen utförde en attack mot det goda livet.

Kanske av en slump, men i ett projekt kring samhällskonst som vi driver i Nordsjö ställer vi just frågan: vad är ett gott liv? Två grundläggande frågor blir då också vem är vi och vart är vi på väg? Jag misstänker att de föregår en stor del av alla de försök vi gör på scenen.

Teater uppstår alltid i ett sammanhang, en plats och en tid. Den blir politisk genom det den talar – eller tiger – om. Själva teaterupplevelsen, när vi delar tid och tanke i samma rum, har många fler lager. Teatern är för en grupp en möjlig plattform där den kulturella identiteten får bekräftelse genom språk och kulturella referenser. Samhörighet eller utanförskap bekräftas genom de emotionella klangerna. Känner jag igen mej i berättelsen eller i rollens känslor och situation?

En parentes. Ole Norrback avslöjade ett undermedvetet förakt (?) mot mitt skrå när han i en insändare (1.1.2020) felciterade Tobias Petterssons krönika (24.12.2019): "Landets rikspolitiker utpekar han som skådespelare i en sommarfars!". Om man vill använda teaterns vokabulär som metafor borde man skilja på den fiktiva rollen och den levande skådespelaren. Det behövs en skicklig skådespelare för att spela en skrattretande typ i en fars.

Teatern sågs traditionellt som en del av bildningsidealet. Man skulle känna sina författare och tänkare. Men när nationsbygget inte längre är en politisk drivkraft, utan vi tvärtom lever i splittrade verkligheter, med fragmenterade värderingar och motsättningar som hotar demokratin behöver vi rum där bildningen kan delas. Bildning bygger på gemenskap.

Klockriketeatern undersöker världen omkring oss genom scenkonst av högsta kvalitet och främjar humanistiska värderingar med samarbete och dialog. Vad betyder det? Vi vill skapa goda möten och förståelse mellan människor och omvärlden.

Dan Henriksson teaterchef, Klockriketeatern

- - - - -

Rubriken är ett citat ur Harry Martinson: Vägen till Klockrike

Annons: Förvaringstjänster ny nisch för Grabbarna Flytt

Finlandssvenska företaget Grabbarna Flytt har på sina fem år vuxit så det knakar. Förutom flyttservice och logistiska tjänster åt både privathushåll och företag kan man som nyhet nu också erbjuda förvaring. 14.2.2020 - 10.44

Mer läsning