Virtuositeten är hisnande, men solisterna en besvikelse

Samspelet och intonationen är hela tiden på hög nivå när virtuoserna i Frigg står på scenen. Bild: Jorma Airola

Frigg är ett av de tongivande banden inom den nutida folkmusiken i dag, med en estetik ständigt hisnande nära perfektion. Det aktuella konceptet med julskiva och -turné väcker både glada och blandade känslor hos Tove Djupsjöbacka.

Folkmusik

Frigg

Folkkijoulu. Tommi Asplund, Tero Hyväluoma, Alina Järvelä, violin; Esko Järvelä, violin, tramporgel; Petri Prauda, mandoliner; Anssi Salminen, gitarr; Joonas Tuuri, bas. Solister Johanna Försti och Timo Rautiainen. Sellosalen 29.11.

CD-skivan Joululaulut (egen utgåva 2018).

Virtuosa violiner, smaskiga stränginstrument och en bastant basbotten, där har vi folkmusikbandet Frigg i ett nötskal. Det som inleddes i början av 2000-talet som ett samarbete mellan familjerna Järvelä i Kaustby och Larsen i Verdal, Norge, har blivit en av Finlands stora folkmusikframgångar.

Estetiskt befinner sig Frigg i ytterkanten av den nutida folkmusiken – i den hörna som dels är extremt virtuos och satsar på sprudlande kreativa arrangemang, dels behärskar instrumenten på en nivå som inte lämnar något att önska även för en lyssnare som är van vid klassisk musik.

På sista tiden har man i folkmusikbranschen allt mer börjat diskutera begreppet kanon, vad som kan tänkas ingå i den nutida folkmusikens kanon, vad som anses definiera genren och hur det påverkar dess utveckling. Frigg hör definitivt till de tongivande banden och på sätt och vis gör det mig också lite fundersam, hur mycket jag än gillar dem – det kan finnas risker i att långt driven perfektion och teknisk skicklighet blir den dominerande riktningen folkmusiken eftersträvar. Det bör ständigt finnas rum för många slags förebilder, också för folkmusik med mer skit under naglarna.

Svajiga solister

Julkonserter må ordnas i mängd och massa men ett julkoncept baserat på folkmusik har hittills saknats i Finland. I Sverige har gräddan av landets folkmusiker skapat succén Jul i folkton, som turnerar för utsålda hus varje jul. Vid den inledande konserten av sin första julturné levererade Frigg som vanligt: Samspelet och speciellt intonationen är hisnande. När man bjuder in gästartister lägger bandets skyhöga nivå faktiskt ribban lite väl högt för dem.

Som solister för denna första julturné har Frigg bjudit in två artister som säkert lockar en bredare publik, samtidigt som de trots allt har en äkta koppling till folkmusiken. Johanna Försti är mest känd från Dansa med stjärnor-orkestern men uppvuxen i en tvättäkta spelmansfamilj i Evijärvi, medan heavymannen Timo Rautiainen blivit folkmusikentusiast i vuxen ålder. Rautiainen sjunger med sympatisk jordnära energi men intrycket blir ändå rätt fyrkantigt. Som bäst är Johanna Försti innerlig och naturligt fraserande, men också hon överraskande svajig ibland. En rätt kontrollerad konsertsalsturné som denna är ju farligt avslöjande jämfört med till exempel festivalspelningar med hög energinivå.

Nya julsånger i folkton

Frigg har modigt gett sig på att också skriva nya, egna julsånger och flera av dem är riktigt lyckade. Ett genialiskt drag var att beställa nya texter av Kaustbypoeten Antti Huntus, som träffsäkert ringar in såväl den idylliska vykortsartade julstämningen som en originell, rätt crazy gäst i jultider. Esko Järvelä har tonsatt den förstnämnda och Joulukortti är typisk skandinaviskt färgad, virtuos Frigg ut i fingerspetsarna, medan Tero Hyväluoma drämmer till med ett verkligt personligt alster i Salmelan luihu – jag vet inte ens vilka alla genrerutor jag kunde kruxa i här, men det låter synnerligen inspirerande! Vad gäller arrangemangen lägger man till tramporgeln, som inte hört till Frigginstrumentationen förut, men som Esko Järvelä behärskar lekande lätt.

De nya julsångerna och en del nytolkade gamla godingar finns också på Friggs nyutgivna julskiva, bland annat ett riktigt stiligt arrangemang av Jul, jul, strålande jul (Luo, luo, loistosi luo). Det jag kanske mest hade väntat mig av jul-Frigg fanns däremot på konserten men saknas på skivan – fräsig folkjulmusik som Julpolska och Nissepolka. På konserten rymdes också en del icke-jul-repertoar med.

Mer i hemlandet

Så varför en julturné då? En stor orsak till hela projektet är nog den strukturproblematik som hela folkmusikbranschen lider av i dag. Största delen av de främsta folkmusikerna uppträder övervägande utomlands, sällan i Finland. Så vitt jag förstått är julturnén ett medvetet försök att få till stånd mer jobb i hemlandet. Väl så, och ja tack, vi vill definitivt se Frigg uppträda i hemlandet lite oftare och fortsätt så hemskt gärna med dessa julkonserter också. Själv kommer jag i första hand för att se själva bandet, men växlande solister varje år kunde säkert vara ett bra drag – jag har redan flera namn på önskelistan.

Friggs julturné pågår till 17.12, bland annat med konsert på Savoyteatern 14.12.

Tove Djupsjöbacka Musik- och danskritiker

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Skräddarsytt drömhem uppfyllde alla önskemål och höll budgeten

Mer läsning