Vinster förbättrar välfärden

Om lönen är fast och inte kopplad till resultat kan en arbetare förbättra sin position genom att anstränga sig mindre.

Debatten om vinster i välfärden rasar i Sverige. I tisdags presenterade Ilmar Reepalu sitt förslag om ett vinsttak för privata utförare.

De som är emot vinster i vården utgår ifrån att vinster, det vill säga inkomst från kapital, är moraliskt fel. De är inte rumsrena på samma sätt som inkomster från lönearbete, arv eller bidrag. De är ungefär av samma dignitet som inkomst från stöld och plundring.

Detta antagande ignorerar det faktum att de väsentliga faktorerna som ingår i produktionsfunktionen är land, kapital, arbete och kunskap. En spade och en röntgenapparat är kapitalvaror. Utan kapital har arbetaren endast sina bara händer. Både kapitalet och arbetet måste få sina delar.

Alla är eniga om att offentliga medel bör gå till medborgarnas fördel. Reepalu gör antagandet att ekonomisk vinst tas ut ur systemet och är därför minus för patienterna. Precis som kapitalet inte hade gjort någon nytta. På samma vis kunde man fråga om alla de pengar som tas ut ur systemet i form av löner gör någon nytta. Hur många procent av lönesumman går till att främja människors välfärd?

En lön är ersättning för tid och möda, att man varit på plats och sysslat med något. Den offentliga sektorns lönesystem är i regel inte kopplade till faktisk nytta. Däremot är vinsten direkt förknippad med resultatet.

Det enklaste måttet är kapacitetens utnyttjandegrad. Det mäter hur många procent av den betalda arbetstiden går till direkt klientarbete. Inom många offentliga vårdproducenter är den mindre än hälften. Nödvändig rapportering och administration tar tio-tjugo procent. Resten är icke-redovisad vinst. Om lönen är fast och inte kopplad till resultat kan en arbetare förbättra sin position genom att anstränga sig mindre. Eftersom direkt patientarbete ofta är tungt kan man skapa onödiga befattningar inom byråkratin.

Debatten handlar egentligen om två konkurrerande vinstintressen, den som redovisas öppet och den som göms ner i ineffektiva organisationer.

Om en privat utförare med vinstintresse förbättrar kapacitetens utnyttjandegrad är den värd sin kapitalinkomst.

Motståndet mot vinster i välfärden bygger på ett populistiskt och ett lutheranskt antagande. Man tror att vinsten inte gör någon nytta utan är en förlust för skattebetalarna och medborgarna. Man tror att staten är välvillig och omnipotent, alla medel som går till offentliga organisationer används endast till vårdtagarnas bästa med högsta möjliga effektivitet.

Ett mer krävande mått skulle vara de faktiska resultaten av utförda välfärdstjänster. Är människorna friska och mår de bra? Frågan borde vara vem som kan åstadkomma bästa utfall, oberoende av huvudman eller det sätt man tar ut sin vinst.

Att utveckla mått för resultat är inte helt lätt. Men det låter sig göras om vilja finns.

Paul Lillrank professor vid institutionen för produktionsekonomi vid Aalto-universitetet

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00