Vindäventyr i potens

Vindkraftverk i Hangö. Enligt en rapport från Sitra behöver Finland cirka 15-faldiga sin vindkraftsproduktion med 10 000 nya möllor. Bild: Jussi Nukari / Lehtikuva

Dags att kavla upp ärmarna och delta i klimattalkot: Finland behöver kring 10 000 frivilliga som välkomnar vindmöllor på sin bakgård. Förebilden Danmark erbjuder en kombination av visionärt tänkande och skräckexempel.

Nimby är en akronym för frasen not in my backyard – inte på min bakgård. Stödet för behjärtansvärda byggprojekt tenderar att sjunka i proportion till engagemanget för den egna näromgivningen. Må det sen handla om farleder, flygplatser, industrier, brödköer, sociala härbärgen, flyktingförläggningar – eller till synes harmlösa vindkraftverk.

Termen nimby ploppade fram i en nyhetstext år 1980, och anammades snabbt av forskare. Så fort politiker utser ett lämpligt område för att bygga ut vindkraft sköljer debattens svallvågor över by och stuga. Granne ställs mot granne, i insändarspalterna och kommentarsfälten. De två lägren är ständigt på sin vakt: somliga anser att möllorna är ståtliga, andra dömer ut dem som fula och störande.

Den gröna omställningen förutsätter att vi elektrifierar trafik, industri och uppvärmning. Därmed behöver Finland 15-faldiga sin vindkraftsproduktion med 10 000 nya möllor framöver. Det uppskattas i en studie som gjorts för jubileumsfonden Sitras räkning. Fram till 2050 antas elförbrukningen fördubblas till närmare 170 TWh. Därmed måste produktionen mer än tredubblas. Estimat som tar avstamp i kostnadseffektivitet pekar på att landbaserad vindkraft ska stå för hela 70 procent. På vems bakgård ryms möllorna, handen upp?

Flera smärtpunkter identifieras i utredningen, pusslet är ingalunda komplett. I takt med vindkraftens växande roll behövs allt kraftigare stödben. Det gäller att lappa på med vatten- och kärnkraft, flexibel efterfrågan, batterier och importerad el. Men också då det gäller att ta strid mot stärkta förbindelser, inrikes och till grannländerna, står nimby-patrullen i givakt: Tysklands klimatambitioner har nämligen snavat på lokalt motstånd mot utvidgade kraftnät.

Blickarna riktas mot Danmark – en ledande nation inom vindkraft. Resan började vid oljekrisen 1973 som drabbade det fossilberoende landet hårt. Insikten var tydlig: man saknar vattenkraft men vill inte befatta sig med att klyva atomer. Danmark visar vägen genom att satsa massivt på världens största vindkraftsverk till havs – så kallade energiöar. Turbiner slås upp på existerande landmassor eller på artificiella öar som byggs av sand eller på plattformar. Landet ska ingalunda konsumera all el själv, snarare räknar man med export. Drivkraften är en symbiotisk relation mellan beslutsfattare och investerare, där man gradvis putsar bort fossila skönhetsfläckar.

I fjol var den danska energimixen rekordgrön – men avigsidan är att framgången till stor del kan tillskrivas hög elimport från Sverige och Norge, som råkade ha ett överskott av vattenkraft. Vindkraft är en alldeles utmärkt källa för elproduktion, men vid stiltje eller otillräcklig effekt behövs betydande import. Då är det bekvämt att ty sig till pålitliga grannar som kan förse stora effekter via planerbar vatten- och kärnkraft eller fossila verk. Resultatet blir elpriser som åker i akrobatiska jojo-banor: ibland ner genom golvet, ibland upp i taket.

Till vindkraftens trumfkort hör, förutom marknadsmässig konkurrenskraft, att turbinerna kan installeras snabbt, och att tekniken utvecklats med stormsteg. Men i takt med växande höjd, och diameter liksom bredd hos rotorbladen, inverkar vindkraftverken alltmer på landskapen i termer av synlighet, fågelliv och bullernivå. Därmed öser vattnet på populisternas kvarn.

Finlands geografiska läge skapar särskilda utmaningar: försvarsmaktens radarsystem störs av vindkraftverk. Detta förklarar varför relativt få möllor installerats i södra Finland vid Finska viken eller längs östgränsen. Däremot har turbinerna florerat längs med västkusten, i synnerhet Bottniska viken. Då man beaktar naturskyddsområden, existerande infrastruktur, fågelmigration, försvarsmaktens vetorätt och motsträviga ortsbor samt semesterboende – då frågar man sig ifall någon vågar starta en motrörelse: Yimby, eller Yes in my backyard? Kanske på Åland, där man har identifierat stark potential för vindkraft.

Sitra presenterar en styv utmaning då man skissar upp en framtid med 10 000 nya vindmöllor. Askungens vindäventyr heter ett Lego-filmklipp där prinsessans inbjudan blåser i väg med vinden: hon tvingas bygga en trappa till toppen av slottet för att få tag på brevet. Får Finlands vindsaga ett lyckligt slut också för energikundernas och den politiska sämjans del? Blott vinden kan ge svar på alla de frågorna vi har.

Torsten Fagerholm är ledarskribent

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Skall man beakta FN:s hållbarhetsmål när man väljer utbildning?

Mer läsning