Vilt osams, milt sams

Jukka Viikilä (t.v.), Emma Puikkonen, Riku Korhonen, Peter Sandström, Tommi Kinnunen och Sirpa Kähkönen.Bild: Cata Portin

När en medlem av Runebergsjuryn – som fortfarande arbetar av alla krafter – läser Finlandiakandidatlistan som offentliggjordes i morse, varierar reaktionerna från "exakt!" till "mycket underligt!"

Eftersom jag i år är med i förvalsjuryn för Runebergspriset – det andra stora nationella litteraturpriset vid sidan om Finlandia – kommer jag inte här att gå in på enskilda titlar. För vissa Finlandiakandidater reagerade jag med "exakt!", för andra med "mycket underligt!", och nog sagt med det. Runebergslistan offentliggörs den 28 november i Borgå, veckan efter att Finlandiavinnarna i junior-, fack- respektive romankategorin utkorats.

Om Finlandiajuryn haft att ta ställning till ungefär 150 inhemska romaner, har vi till dags dato 200 titlar på vår lista, och i går hittade jag tre ankomstavier för postpaket på tröskeln när jag om hem. Vårt arbete pågår alltså ännu, och omfattar förutom romanerna också noveller, essäer och lyrik. När Runebergslistan på 6–8 titlar offentliggörs kommer den definitivt att se annorlunda ut än Finlandialistan, men överlappningar är inte uteslutna.

För de nominerade är det förhoppningsvis en ära att finnas på en kandidatlista. För deras förlag är kandidaturen ett säljargument, för vinnaren en ekonomisk lättnad. För vissa läsare är kandidatlistorna dessutom ett slags shoppinglistor inför julen, "årets toppar" som man med gott samvete kan skänka bort. För de författare – de är alltid i stor majoritet – som inte kommer med på listorna är hösten en rad stora eller små besvikelser.

Men efter många beting i olika juryer under mina 30 år i kritikerbranschen – Finlandia, Runeberg, Nordiska rådet – orkar jag ännu önska att listorna och prisen kunde ha en helt annan funktion. Den som vill kan se dem som diskussionsinlägg, instrument för att synliggöra också det som kritiken sysslar med: olika sätt att läsa och bedöma litteratur, olika sätt som litteratur kan vara bra eller dålig på, olika begrepp som man kan använda för att upp- och nedvärdera litterär text. Brett episkt berättande eller förtätad gestaltning, allvetande eller opålitliga berättare, splittrade eller enhetliga berättarperspektiv, språkmateriellt sensuell/chockerande poesi eller metaforbaserad, språkliga effekter som skakar om eller som smeker medhårs, verk där det som beskrivs är sensationellt och verk där sättet att beskriva det vanliga är sensationen...

Och varje gång jag deltagit i den här sortens bedömningsarbete blir jag överraskad av samma sak. Olika listor och olika jurymedlemmar kan vara vilt osams om en del böcker, men å andra sidan enas i bästa sämja kring andra, och överlappningens omfattning är alltid större än missämjans. Det finns litterära kvaliteter som man obevekligt flockas kring fast man artikulerar dem på väldigt olika sätt.

Juryn som uppställer Runebergskandidaterna består av Mervi Kantokorpi, kritiker av prosa och poesi i Helsingin Sanomat sedan 2000, Marja-Leena Tiainen, barn- och ungdomsförfattare och representant för Kirjailijaliitto, och Pia Ingström, litteraturredaktör på HBL sedan 2000.

Pia Ingström Litteraturredaktör

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00