Vilket skojigt och träffande bandnamn, Svamptrip!

Bild: Skivkonvolut

Alternativ Rock

Svamptrip

Human Condition EP (egen utgåva)

Vilket skojigt bandnamn, Svamptrip! Och riktigt träffande som beskrivning av den musik bandet spelar – inte för att jag testat, men i den mån jag kan föreställa mig.

Att sedan skivan är tillägnad en viss Terence McKenna ger i sin tur ytterligare fart åt diverse spekulationer. För som jag läser på Wikipedia var denne McKenna (1946–2000) "en amerikansk etnobotaniker, mystiker, föreläsare, författare och förespråkare för ansvarsfullt bruk av naturligt förekommande psykoaktiva växter."

Det är av allt att döma han som får öppna spelet och ange agendan i och med röstsamplet på inledande Mushroom is Human.

Bastrion bekant från Drifter's Collective

Bakom Svamptrip hittar vi en bekant trio som nyligen varit framme i likaså skivaktuella Drifter's Collective (se recension); det är bröderna Andreas och Theo af Enehielm, sång och gitarr respektive bas samt Alec Koskinen på trummor.

Om det går att höra ett eventuellt släktskap med moderbandet, så handlar det just om sånginsatsen, som ställvis går att känna igen – när sång över huvud taget förekommer. För mestadels handlar det i Svamptrips fall om instrumentalt jammande av det mer progressiva slaget, radikalare och mer kompromisslöst.

För att tala i termer ligger benämningen "alternativ rock" nära till hands, men eftersom den nämnda bastrion får stöd av en vildsint tutande, brölande saxofon trakterad av Ukko Heinonen, kantrar musicerandet tidvis över mot frijazzhållet. Fortfarande dock med utpräglat frän rockaccent i grunden, ylande distgitarr och matchande trum- och baslir, som sig bör. Sedan tillför Sergio Castrillon på cello och oud-musikern Ali Haithem (kolla i synnerhet sköna Ancient Wisdom) samt percussionisten Andre Koskinen extra kryddor.

Ritualistiskt och utmanande

De fyra låtarna följer alla en liknande, men ändå tillräckligt varierande uppbyggnad i form av ett improvisatoriskt, rent av ritualistiskt mönster: lugnt och trevande till att börja med, för att sedan successivt stegras och slutligen eruptera i formliga kaosartade utbrott. Om lyssnaren ger sig hän på samma sätt som musikerna, uppnås faktiskt ett slags kathartisk effekt, vilket är en avsikt med Svamptrips musik.

Utmanande är den tillika, det ska sägas, och knappast i allas smak. Men speltiden på EP:n går på knappa halvtimmen och med tanke på intensiteten är det en lämplig dos, som jag kan rekommendera åt alla hugade.

Ralf Sandell

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Skräddarsytt drömhem uppfyllde alla önskemål och höll budgeten

Mer läsning