Vilken version läser du? Om ursprunglighet, slutlighet och äkthet

I nästan etthundra år hade man läst det som nu kallas ”Bonniers Strindberg”. Det vill säga hans verk var noggrant redigerade och putsade av förlagsredaktörerna så att Strindbergs sprudlande och möjligen sårande språkbruk avlägsnades eller urvattnades. Först under åren 1981 och 2012 gavs hela Strindbergs produktion ut så att man nu kan läsa ”Strindbergs Strindberg”. Bild: August Strindberg

Diskussionen om vilken version av en bok man vill läsa leder till en intressant betraktelse över ursprunglighet, slutlighet och äkthet. Runeberg slarvade med skiljetecknen och Emily Dickinson hade ett eget system av tankstreck – någon annan har hyfsat dem innan de gick i tryck. Och är Formans film Gökboet en version av Ken Keseys roman Gökboet?

För någon tid sedan skrev Sakari Ylivuori en kolumn om någon som påstod att han alltid väntar tills författare dör tills han läser deras böcker (HBL 27.3). Detta för att försäkra sig om att läsa den d...