Vilken pärs att vara vit man!

Leo DiCaprio är borttappad i skogen i The Revenant.Bild: Film

Sara Ehnholm Hielm om hur alla Hollywoodfilmer verkar handla om ensamma vita män i skogen.

Varför gör Hollywood nu enormt påkostade filmer om ensamma vita snubbar som försöker överleva? Jag kom nyss hem ifrån The Revenant där Leo DiCaprio släpade sig fram på magen genom leran i vildmarken i knappa tre timmar. Han utstod: 1) inte en utan tre attacker av en grizzlybjörn, 2) att falla ner från en höjd med sin häst utan att spetsas men sedan sprätta upp hästen och lägga sig naken i dess buk, 3) att nästan dränkas i en strömmande flod, 4) oräkneliga attacker av indianer och vita män, 5) att bli levande begraven, 6) feberinfektion efter sina sår så han måste bli inbyggd i en koja av en snäll indian, 7) attacker med gevär, pistol, kniv och yxa av sin värsta fiende som dödat hans son. Sen fick han sin Oscar, för sveda och värk.

Dagen innan såg jag The Martian där Matt Damon ensam satt på Mars i åratal och bland annat odlade sin egen potatis, framställde sitt eget vatten, sydde sina egna sår i magen, körde tusentals kilometer genom den röda öknen, hittade på ett eget alfabet för att kommunicera med Nasa på jorden och lät sig skjutas upp i rymden med bara en presenning över huvudet.

Den första filmen är våldsam, primitiv och dyster, den andra barnslig, teknologi-kåt och optimistisk. "I'm going to have to science the shit out of this", säger Matt glatt. Men i båda fallen är den vita mannen så ensam, så ensam.

Är det här den amerikanska hjälten har hamnat? Ensam i skogen, en blöt fläck av smärta, känslor och uthållighet – take it like a man? Eller ensam på en planet där inget mänskligt kan överleva, utlämnad till enbart sin egen uppfinningsrikedom och sina teknologiska mojänger som tv-hjälten MacGyver?

Det värsta är att überindividualism är tråkigt. Var är dramat i en människas mest primitiva behov av värme, kläder, mat och vatten? I att ställa en natur, utan avsikt, utan vilja, mot en människa som drivs av överlevnadsinstinkt? Ett nybyggarsamhälle är primitivt och våldsamt och The Revenant är sannerligen inget förhärligande av det. I det undersköna fotot skymtar en civilisationskritik mot de vita männen som bultar livet ur varandra medan indianerna rider förbi, men den är dunkel och dubiös.

När Leo, hans son och hans ärkefiende (spelad av Tom Hardy) höll på som värst kunde jag inte annat än längta efter Casablancas sofistikerade svalka och perspektiv: "It doesn't take much to see that the problems of three little people doesn't amount to a hill of beans in this crazy world." När världen har så många problem – klimatuppvärmning, fördumning, nationalism, främlingsfientlighet – måste vi då på bio ägna oss åt den vita mannens överlevnadskamp?

Eller kan det betyda att hans dagar som representant för hela mänskligheten är räknade? Att han känner att han är den sista av sitt slag?

Sara Ehnholm Hielm filmkritiker

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00