Vilken är demokratins kärna?

Bild: Hildonen

Vi behöver demokratin för att kunna vara med och påverka identifieringen och rangordningen av samhällsproblem.

I april hålls allmänna val i Finland. Att rösta ser vi i dag som en viktig del av det demokratiska idealet. Är valsedeln i valurnan demokratins kärna och ideal? Kan medborgaren gå hem på valdagskvällen och lägga sig på soffan och vila ända fram till nästa val?

Är demokrati en rad institutionella strukturer som ger oss en god styrelseform? Demokratins framväxt som politiskt system, som styrelseform, kom till som alternativ till monarkin, oligarkin, aristokratin och olika auktoritära styrelsesystem. Stora konstitutionella reformer och samhällsomvälvningar mobiliserade människorna under 1800- och 1900-talen.

Finland hör till de stater som tidigast införde allmän rösträtt för män och kvinnor. Några blir ändå utan röst och plats i det offentliga rummet. Demokratins institutionella och praktiska verklighet strävar efter inkludering och pluralism, men resulterar ofrånkomligt i nya uteslutningar, eftersom våra samhällen förändras och nya maktrelationer växer fram.

Som grund har demokratin idén om folkets röst som en kraft och grund för politiska beslut. Folket framstår i dag som problem och som förnyelseresurs på en och samma gång. Då folkets röst kan omvandlas till en majoritetens diktatur och den kan manipuleras, såsom vi har sett bland annat genom Cambridge Analytica-affären, har den moderna demokratin uppfunnit olika verktyg för att motverka en sådan utveckling. Parlamentarisk kontroll av regeringen, mänskliga rättigheter, maktdelningsläran, oberoende domstolar, offentlighetsprincipen och vikten av yttrandefrihet och fria medier hör till de viktigaste innovationerna.

Idén om det civila samhället har kommit i förgrunden som ett komplement till de formella institutionerna. Det civila samhället stärker demokratin dels som påtryckningsmekanism, dels som motor för nya idéer som har svårt att hitta sin väg in i det formaliserade offentliga samtalet. Det civila samhället, precis som våra politiker, kan knappast förväntas vara bättre eller sämre än samhället i stort. Det civila samhället kan även det stå för toleranta eller intoleranta åsikter, för konstruktiva eller destruktiva krafter.

Medborgarna tar nya initiativ och skapar nya kanaler som möjliggör nya gemensamma samhällsprojekt. Hållbarhetsarbetet lokalt och globalt och metoo-rörelserna i hela världen är sådana exempel. Folkrörelserna hjälper våra politiker och institutioner att identifiera och rangordna problem och skapar energi för att problemen ska hanteras. Men inte av våra politiker ensamma. Hanteringen av samhällsproblem är fortsatt allas gemensamma ansvar. Ingen orkar förstås ständigt engagera sig i allt. Även små enkla vardagshandlingar spelar stor roll för våra samhällen. Små, enkla vardagshandlingar har en politisk dimension.

Demokratin är en styrelseform. Men vad betyder "en god styrelseform"? Är måttstocken hur väl makthavarna lyckats uppfylla sina vallöften? Vad ska demokratin "leverera"? Är effektiviteten i förverkligandet av regeringsprogram vårt mått på demokratins kvaliteter? Håller vi måhända på att blanda ihop äpplen och päron? Demokratins idéer förväxlas med regeringars och parlamentens förmåga att verkställa åtaganden?

Att säkra god skola, värdig äldrevård och jobben sätts på samma spelplan som att säkra pluralism i den offentliga debatten eller yttrandefrihet för var och en. De görs till motpoler snarare än till delar av samma större vision. Är demokratin en ram för samtal och beslutsfattande eller är demokratin ett färdigt paket av "service" som ska tillhandahållas? Demokratin har tidigare haft två stora typer av problem att hantera. Att förhindra våldsanvändning i krig och interna stridigheter samt att förhindra svält.

Vilken är demokratins kärna för oss i dag? Vad förväntar vi oss av demokratin? Vilka är våra största problem i dag? Vi behöver demokratin just för att kunna vara med och påverka identifieringen och rangordningen av samhällsproblem. Och tillsammans sedan kunna lösa dem.

Sia Spiliopoulou Åkermark docent i folkrätt, direktör för Ålands fredsinstitut

Trädgårdsstaden har kvar sin charm

På 1950-talet gjorde den moderna trädgårdsstaden Hagalund finländsk stadsplanering världsberömd. I dag är det både gammalt och nytt boende som får bostadsköpare att vända sina blickar hitåt. 3.9.2019 - 09.17

Mer läsning