Viktigt att inte tappa siktet

Bild: Wilfred Hildonen

Lagstiftning mot användning av kol, stöd till förnybara energiformer som ständigt förändras och en energibeskattning som inte håller någon enhetlig linje. Det är bara några av de frågor våra energibolag tampas med när de ska planera sina nyinvesteringar.

Att Finland som ett land i Nordeuropa behöver säker och inte alltför dyr tillgång till både el och värme råder det knappast någon oenighet om. Men att det inte är lätt att förena miljömål och ekonomi och att dessutom vara politiskt korrekt visar den långt ifrån konsekventa linje som våra politiker fört inom energipolitiken.

På nationell nivå är det kolkraften som skaver mest. Centern föreslog först med Olli Rehn som näringsminister ett totalt kolförbud från 2030. Nu har partikamraten Kimmo Tiilikainen som miljöminister dragit ytterligare fem år från målet och enligt honom ska kolkraften vara utfasad i Finland 2025. Samtidigt föreslår De grönas Emma Kari i Helsingfors stadsfullmäktige att huvudstaden ersätter kol i produktionen av fjärrvärme.

Det är gott och väl att avstå från kolkraft, men den värme och delvis el den producerar måste ersättas med något annat. Många energiexperter hävdar att den ersättningen är lättare genom att helt enkelt konkurrera ut kolen på marknadsekonomiska villkor. Tvångslagar är bara populism, hävdar de.

Planeringsproblem har också kärnkraften. Fennovoima som förbereder ett nytt kärnkraftverk i Pyhäjoki har haft svårt med sin ägarstruktur, tidvis på ett nästan farsaktigt vis, då en obskyr aktör från Kroatien skulle garantera ett tillräckligt europeiskt ägande. Nu då projektet gått vidare vill samma Kari att Helsingfors och Vanda ska utreda möjligheterna att dra sig ur projektet. Också i Åbo har ett likadant Grönt initiativ tagits.

Samtidigt har ändå en av Karis partikamrater i Helsingfors, Atte Harjanne, tillsammans med Piratpartiets Petrus Pennanen lämnat in en motion om att Helsingfors borde utreda möjligheten att bygga små, lokala kärnkraftverk för produktion av fjärrvärme. Idén har slagit rot också i grannkommunerna Esbo och Kyrkslätt.

Det är välkommet med olika initiativ i energifrågor. Att utsläppen av koldioxid måste ner och att kärnkraften inte är problemfri till exempel då det gäller slutförvaringen av högaktivt kärnavfall är det knappast någon som förnekar. Men politikerna kan inte säga nej till flera former av energiproduktion utan att veta vad de vill ha i stället.

Vindkraften är en bra elproducent och priserna på vindproducerad el har kontinuerligt sjunkit. I dag är vindkraften konkurrenskraftig på marknaden. Samtidigt har politikerna rott och hopat då det gällt inmatningstariffer och stöd till vindkraften. Men vindkraft producerar inte värme.

Just nu verkar det som en politisk samsyn på Finlands kommande energipolitik saknas, både på det nationella och på det kommunala planet. Allt som finns är fromma förhoppningar. Det innebär att den omgivning där energiproducenterna ska fatta beslut om investeringar för framtida el och värme blir minst sagt krävande.

Det är inga små investeringar det gäller. Ett kärnkraftverk som det som planeras i Pyhäjoki kostar lågt räknat kring 7 miljarder euro. Vindkraftverk och vindparker är inte lika dyra, men ändå kännbara investeringar för sina ägare. Samma sak gäller för biokraftverk. Därför har kraftbolagen rätt att vänta sig konsekvens av de politiska beslutsfattarna, på alla plan.

Katarina Koivisto Administrativ redaktionschef

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00