Vid ”peak panik” löper sedelpressen amok

Späder man ut värdet med gratis låtsaspengar tappar de köpkraft. Mister folket tilltron till valutan kan resultatet bli hyperinflation. Bild: Wilfred Hildonen

Tanken verkar vara lånad ur Kalle Anka: "full gas på sedelpressen!". Men under coronakrisen omprövar rentav Tyskland sin läderklädda fetisch för budgetbalans.

Redan innan coronakrisen och de hisnande räddningspaketen hade låga räntor och obefintlig inflation invaggat oss i falsk trygghet. Nu vinner alternativa, tabubelagda teorier terräng: inbillningen att statsskulden är oproblematisk, att vi sorglöst kan skuldfinansiera reformer utan rädsla för framtida skattesmällar.

Under 1920-talet gick de tyska sedelpressarna så heta att man landade i ödesdiger hyperinflation. Den traumatiserade tyska folksjälen betraktar fortfarande ordet skuld bokstavligt, rentav moraliskt. Men inför en ekonomisk katastrof av bibliska proportioner omprövas nu gamla dogmer.

Länge har det tyska mantrat lytt "schwarze Null", svart nolla. Tyskland skrev rentav in en skuldbroms, Schuldenbremse, i grundlagen 2009. Budgetbalans med stort överskott är dygden. Kritikerna ser främst en självspäkande, kalvinistisk återhållsamhet, en självpåtagen tvångströja inom offentlig konsumtion och investeringar.

Då de lärda tvistar om offentliga finanser är skiljelinjen förutsägbar: alla siktar på att budgeten ska gå ihop på sikt, medan metoderna och tidsperspektivet skiljer sig åt. I och med så kallad modern monetär teori (MMT) har en ny idéströmning tagit fart: spola disciplinen, låt staten spendera utan begränsning! Även om idén verkar vara född i farstun, och länge levde under radarn i bloggosfären, har den fått gehör bland unga väljare i USA. Tanken fick genomslag då Bernie Sanders utsåg en av grundarna, Stephanie Kelton, till ekonomisk rådgivare under kampanjen 2016. Representanthusets demokratiska stjärnskott Alexandria Ocasio-Cortez gör heller ingen hemlighet av att hon vill skrota gränserna för budgetunderskott och stigande offentlig skuldsättning för att finansiera reformpaketet Green New Deal, med radikala ingrepp för klimatet och mot ojämlikheten.

Vilka vänstervindar blåser egentligen? MMT är ingen fulländad ekonomisk teori. Kritikerna som entydigt förkastar idén är namnstarka och talrika. Men samtidigt öppnar teorin för kritisk granskning av en doktrinär oro för budgetunderskott och statsskuld – som har vunnit ny aktualitet i och med coronakrisen.

Den centrala förutsättningen inom MMT är att stater med egen valuta inte behöver hålla en fast växelkurs, att de genom att trycka mer pengar fritt kan spendera utan högre skatteuttag eller ökad upplåning. Enligt den logiken blir det inte bara möjligt, utan rentav önskvärt för staten att trolla fram sysselsättning, efterfrågan och välstånd. Vips, en helomfattande offentlig hälsovård, medborgarlön, utplånad fattigdom, samt modern och klimatsmart infrastruktur! Eller?

Det är få förunnat att surfa på den nationella valutans speciella position och gå med stora budgetunderskott för att sen täcka dem med lånade pengar till förmånliga villkor. Visst kan det fungera för länder med starka världsvalutor, som USA eller Japan. Men stater längre ner på valutahierarkin, inklusive euroområdet, kan inte följa budet.

Dollarn är världens globala reservvaluta. Amerikanska statsobligationer betraktas som en absolut säker investering (med betoning på betraktas). Dollarhegemonin samt dollarns dominans på energimarknaden ger USA unika fördelar: en förmåga att skapa pengar ur ingenting. Alltsammans bygger på förtroende, samt en brist på praktiska alternativ. Ifall andra länder däremot sätter i gång bohemiska handels- och budgetunderskott skenar räntorna på statspappren. Länderna överges snabbt av finansmarknaderna och blir paria under IMF-förmynderi. Detta öde hotade Grekland 2009–2012.

Gratis luncher hör fortfarande fiktionen till. Det går inte att skapa verkligt värde genom att trycka på knappen och lägga till några nollor extra på balansräkningen. Pengar ska symbolisera uppoffrad tid och möda, översätta faktiska arbetstimmar och underlätta utbytet av varor och tjänster. Späder man ut värdet med gratis låtsaspengar tappar de köpkraft. Mister folket tilltron till valutan kan resultatet bli hyperinflation.

I bästa fall bidrar globalisering till en god cirkel. Men då kakan slutar växa börjar vi slåss om bitarna. Det föder en ond cirkel: populism, handelskrig, valutakrig och deglobalisering. Vid akuta kriser, som coronasmittan, måste centralbanker ibland agera brandkår och träda in på regeringars finanspolitiska territorium. I övrigt bör rollerna hållas isär. Då vi söker vägen framåt ska vi passa oss för voodooekonomiska utopier som saknar matematisk underbyggnad.

Torsten Fagerholm är ledarskribent

Aktia hjälper dig att tänka framåt

De flesta finländare har idag koll på att hem, fritidsbostad och fordon behöver försäkras för att hålla ekonomin i balans om allt inte går som planerat. När det kommer till personförsäkringar är läget ett annat. Jämfört med många andra länder har Finland ett bra socialskydd och många förlitar sig på att man får tillräckligt stöd för att klara sig ekonomiskt om något allvarligt inträffar. Men hur långt räcker socialskyddet egentligen? Hur påverkas livet om man insjuknar allvarligt och inte längre kan arbeta? Klarar sig familjen ekonomiskt utan en förälder? 9.4.2020 - 00.00

Mer läsning