Vi saknar socialetik

Kyrkan har svikit sin uppgift att ge moralisk vägledning och svara på frågor.

För ett halvsekel sedan lanserade den kristna vänstern begreppet socialetik. Den goda människan skulle inte längre pyssla med sitt lilla liv utan bli medveten om förtryckande strukturer och engagera sig i revolutionär kamp. Individuella handlingar skulle ses i ett större sammanhang.

Något liknande skulle behövas i dag när invandringen och globaliseringen ställer moraliska frågor på sin spets. Men vänsterns socialetik kollapsade när dess konsekvenser blev uppenbara. Revolutionerna ledde endast till mer förtryck, folkmord och hunger. Biståndsmiljarderna orsakade mer skada än nytta. Världshistoriens mest effektiva fattigdomsbekämpning i Kina och Indien använde fel recept, kapitalism, frihandel och globalisering. Plötsligt var världen alldeles för stor att förstå. Dags att dra filten över huvudet och återgå till individuell etik. Nu räcker det att följa regeln "… uppfylla våra skyldigheter gentemot dem som i sin nöd korsar vår väg", som Lars Hertzberg uttrycker saken (HBL 5.3).

Regeletik handlar om påbud som måste följas oberoende av konsekvenserna. Är man snäll kan man strunta i följderna. Konsekvensetik är att bedöma gärningar utifrån utfall. Båda kan tillämpas på det sociala och det individuella planet.

Vänsterns socialetik var social, men konsekvensanalys ersattes av fromma förhoppningar att bara man vill väl blir allt väl. Den individuella regeletiken är nödvändig i vardagslivet. Men att tro att summan av goda gärningar leder till det goda samhället är reduktionism; som att förklara världen genom materians rörelser, livet genom cellernas biologi, eller tro att om alla vore pånyttföda kristna med sensitiva samveten skulle allt automatiskt bli bra. Samhällen är dynamiska system som inte kan förklaras enbart utifrån de enklaste beståndsdelarna. När sammanhangen skiftar från det lokala till det globala kan summan av goda gärningar få onda konsekvenser.

Vi saknar social konsekvensetik. Därför blir det övermäktigt att förstå sammanhang och räkna volymer. Kyrkan har svikit sin uppgift att ge moralisk vägledning och svara på frågor. Är den gode samariten relevant i en situation där godhet uppfattas som att kräva att någon annan gör något? Kan man samtidigt ha generös välfärd och generös asylpolitik? Vem skall trolla med fem bröd och två fiskar och försörja dem som välfärdsstatens arbetsmarknad stänger utanför? Vilka är statens skyldigheter mot den egna befolkningen, vilka mot hela världen? Varför kan afghaner utan asylskäl inte skickas tillbaka till ett land där över trettio miljoner människor lever sina liv? Är det etiskt försvarbart att på en enda asylflykting satsa pengar som kunde ge ett drägligt liv till sjuttio flyktingar i ett närområde?

Biskoparna ignorerar de avsnitt i Matteusevangeliet där Jesus talar om fariséerna. Kyrkan tycks inte se problem i att etik förvandlas till billig statusjakt inför en rättrogen publik, att den goda gärningen är att lägga tunga bördor för andra att bära utan att själv röra ett finger?

Paul Lillrank professor vid institutionen för produktionsekonomi vid Aalto-universitetet

Trädgårdsstaden har kvar sin charm

På 1950-talet gjorde den moderna trädgårdsstaden Hagalund finländsk stadsplanering världsberömd. I dag är det både gammalt och nytt boende som får bostadsköpare att vända sina blickar hitåt. 3.9.2019 - 09.17

Mer läsning