Vi måste prata om större frågor än hemvårdsstöd

I förra veckan blev det debatt om föräldraledigheterna. Forskarna Minna Salmi och Johanna Närvi vid Institutet för hälsa och välfärd visade ännu en gång att finländska män i genomsnitt är urusla på att vara hemma med de små barn de bringar till världen. En annorlunda föräldraförsäkring skulle leda till större jämställdhet, menade de.

Debatten efteråt handlade mest om deras slutsats att kvinnors sysselsättningsgrad inte i någon större utsträckning skulle påverkas av slopat hemvårdsstöd. Det är helt säkert en viktig diskussion.

Men vilken tur att jag inte är en finländsk kvinna, tänker jag. Skulle jag vara det skulle jag flytta tillbaka till Sverige. Inte bara för att den rikssvenska föräldraförsäkringen till alla delar är jämlikare, flexiblare och mer arbetstagaranpassad än den finländska, utan också för att samhällsdebatten om jämställdhet och föräldraförsäkring där förmått lyfta sig till att handla om det som jag tycker är en i Finland förbisedd aspekt: föräldraförsäkringens betydelse för fördelningen av betalt och obetalt arbete under resten av livet.

Under småbarnsåren i Uppsala träffade jag ett gäng pappor regelbundet. I parken, på öppna förskolan, på promenad. Micke, Mattias, Håkan och jag, vi drog barnvagnar, bytte blöjor och gick på sångstund. Som småbarnsföräldrar gör. Och på samma sätt som alla andra som är hemma med och har ansvar för små barn lärde vi oss nya saker hela tiden. Det var och är ett privilegium, vars konsekvenser jag hoppas bära med mig hela livet. Mest för umgänget med barnen, men också för tvättsorteringen, soppåsarna och matlagningen. Det blev två år hemma totalt. Varken lyxigt eller roligt hela tiden, men att förstå vad det innebär att göra det, dag efter dag, vecka efter vecka, medan den andra vuxna i hushållet är på sitt arbete, är en kunskap som ingen borde få vara utan.

Och som samhället borde göra allt vad det kan för att försäkra sig om att alla skall få lära sig, oavsett yrke, utbildningsnivå eller boningsort.

För det går bra för de flesta att dela på det mesta före första barnet föds. Dessvärre är det sedan så att det jämställda par som går igenom dörrarna till BB kommer ut som ojämställda, och en livslång orättvis arbetsfördelning får sin början. Om man inte delar ganska lika på föräldraförsäkringen.

I en undersökning gjord av svenska Försäkringskassan från 2013 visar det sig att det finns ett stabilt samband mellan fördelningen av föräldraledighet och senare fördelning av både betalt och obetalt arbete. I utredarnas lite torra formuleringar döljer sig en revolution, för i klartext står här att om man delar föräldraledigheten någorlunda jämnt så kommer man under resten av livet att med större sannolikhet också dela det osynliga vardagsarbetet i hemmet.

Det är bra för att jämställdhet i princip är gott. Men också för att Finland är fullt av dubbelarbetande mammor som blir trötta, utbrända och olyckliga. Helt i onödan. För att deras män inte gör vad som skulle vara bäst för dem och deras barn, och ser till att vara lika närvarande i hemmets vardag som mammorna. Men också för att samhället valt att erbjuda lösningar som inte gör något åt det. Så visst, vi kan prata lite om hemvårdsstöd om ni vill, men sedan måste vi prata om mycket större frågor. Som varför vi fortsätter ha en föräldraförsäkring som bidrar till livslång ojämlikhet, när det finns bevisat fungerande modeller för att göra annorlunda.

Fritjof Sahlström dekanus vid fakulteten för pedagogik och välfärdsstudier vid Åbo Akademi

En nästan skuldfri bostad ger dig flera möjligheter i din ekonomi

Ett omvänt bostadslån innebär utnyttjande av den förmögenhet man har fast i sin bostad. Om man känner att pensionen inte räcker till och besparingar sitter i väggarna, kan man frigöra medel genom att ta banklån på upp till hälften av bostadens värde. 25.4.2019 - 10.46