"Vi måste prata om könsstympning" – ingen speciallag på kommande

Finland behöver specifik lagstiftning som förbjuder könsstympning, anser Ujuni Ahmed och Annette Gothoni. Bild: Niklas Tallqvist

Minst 200 miljoner kvinnor i världen har utsatts för könsstympning, och en del av dem finns i Finland. Också från Finland skickas flickor utomlands för att könsstympas.– Vi har inte gjort tillräckligt. För att få stopp på könsstympningen behövs specifik lagstiftning, och det behövs utbildning – gärna redan på ettan i grundskolan, säger Ujuni Ahmed från nätverket Fenix.

Redan för över tio år sedan höll Annette Gothóni på biståndsorganisationen World Vision föreläsningar om könsstympning för personal inom social- och hälsovården. Men det har inte blivit så värst mycket lättare att tala om saken, visar en utredning som nätverket Fenix gjort och som publicerades i höstas.

Fram till i dag, på den internationella dagen mot könsstympning, har inte ett enda fall hamnat på rättssystemets radar, trots att det händer att finländska flickor skickas utomlands för att könsstympas i föräldrarnas hemland. Och en kvinna kan ta sig ända in i förlossningssalen innan någon märker eller tar upp att hon blivit könsstympad.

– Vi måste komma över det här tabut. Om man inte vågar fråga och prata om könsstympning av flickor blir de här sakerna aldrig upptäckta, säger Gothóni, programchef på World Vision som arbetar mot kvinnlig könsstympning.

Att förfasa sig hjälper inte.

Fakta

Internationella dagen mot könsstympning

I dag är det den internationella dagen för nolltolerans mot könsstympning.

Mer än 200 miljoner flickor och kvinnor beräknas vara könsstympade globalt.

Könsstympning praktiseras i ett trettiotal länder främst i Afrika och Mellanöstern, men förekommer också på annat håll.

Vid kvinnlig könsstympning skärs hela eller delar av de yttre könsorganen bort varefter huden sys ihop.

Ingreppen sker ofta under enkla omständigheter och utan bedövning.

– Vi måste kunna prata på ett sådant sätt att vi kommer vidare. De föräldrar som vill att döttrarna könsstympas gör det för att de önskar sina döttrar ett så bra liv som möjligt, och deras kultur stöder starkt den här traditionen. De är kanske inte ens medvetna om hälsoriskerna, säger Gothóni.

Ujuni Ahmed, vice ordförande för nätverket Fenix, tycker att vi har misslyckats med att skydda flickorna och möta kvinnorna. För den utredning hon gjorde för nätverket talade hon med ett tjugotal kvinnor, varav fyra som fötts i Finland berättade att de skickats utomlands för att könsstympas.

– Ingen av dem visste något om saken när de skickades i väg i lågstadieåldern. Sedan kom de tillbaka och fortsatte sina liv som om ingenting hänt. Tre av de fyra önskade att någon hade ingripit och att de fått information om saken, säger Ahmed.

Om vi väntar att de här flickorna och kvinnorna själva ska ta upp saken väntar vi förgäves.

– Det handlar ju om barn vars föräldrar har ordnat med stympningen. De kommer inte att tala, de vet att föräldrarna inte har gjort det för att skada dem. Myndigheterna måste ha kunskap så att de förstår situationen, det ska inte vara barnets sak att undervisa hälsovården om de här sakerna, och man bör inte ställa barnet mot familjen.

"Ta upp i skolan"

Det behövs de som kan argumentera om saken både utifrån religion och kultur – till exempel upplysa om att könsstympning inte alls är något som religionen kräver, framhåller Ahmed.

Gothóni efterlyser systematisk utbildning för personalen inom social- och hälsovården. Såväl kunskap som kultursensitivitet behövs. Men en missriktad kultursensitivitet kan också bli kontraproduktiv, framhåller Ahmed.

– Man kan inte tänka att det hör till kulturen, så då är det okej. Det här är ett problem annars också – ta nu de unga med invandrarbakgrund som försvinner från skolan och som det aldrig görs någon barnskyddsanmälan om. Då kan det handla om till exempel tvångsäktenskap.

Ahmed anser att könsstympning borde tas upp i skolan, helst redan i årskurs ett. Men från utbildningssidan har svaret varit att man inte kan prata om könsstympning för att det kan finnas någon i klassen som har varit med om det.

– Men nog talar vi ju om missbruk och sexualbrott också, fast det kan finnas barn som upplevt det på nära håll. Tvärt om blir det lättare för barnen att berätta om de här sakerna om de vet att det är sådant man talar om. Diskussionen måste normaliseras.

Ingen speciallag

Men det räcker inte heller – det behövs också specifik lagstiftning, anser såväl Ahmed som Gothóni. I de andra nordiska länderna och flera andra länder finns lagar som specifikt förbjuder könsstympning, men i Finland sorterar könsstympning under strafflagens allmänna bestämmelser om misshandel och grov misshandel.

Så sent som i höstas tog barnombudsmannen ställning för speciallagstiftning mot könsstympning, och också familje- och omsorgsminister Annika Saarikko var inne på samma spår. Men vid Justitieministeriet ser man inget behov av specifik lagstiftning.

– Straffrättsligt finns här ingen oklarhet, könsstympning klassas som grov misshandel och kan ge upp till tio års fängelse. Också delaktighet och planering är straffbart, och den som fattar misstanke om planerad könsstympning har anmälningsplikt, säger lagstiftningsrådet Ville Hinkkanen på Justitieministeriet.

Ärendet ligger snarast på Social- och hälsovårdsministeriets tomt, menar Hinkkanen.

– De centrala utmaningarna är att identifiera och förhindra de här fallen, och det är en uppgift för bland annat hälsovården och barnskyddet.

Ujuni Ahmed tycker att lagstiftaren gärna kunde bekanta sig med situationen på fältet. De föräldrar som skickar i väg sina döttrar för att könsstympas ser det inte som misshandel. En klar skrivning i lagen skulle vara en tydlig signal.

– Vi har inga prejudikat om barn och unga som skickats i väg, eller om myndigheter som försummat att skydda dem. Det är som om hela fenomenet inte finns i Finland, fast man på förlossningsavdelningarna kan se hur det står till. Och det är inte konstigt att det inte finns prejudikat då det inte funnits några kanaler. Här finns en klar lucka i systemet, säger Ahmed.

Enligt Justitieministeriet visar internationella jämförelser att speciallagstiftning kring könsstympning inte har haft önskad effekt, men Gothóni har annan information. World Vision har jobbat länge i Kenya, och där har könsstympningen minskat sedan landet införde speciallagstiftning.

Men också annat spelar in. Organisationen har bland annat testat ett koncept som haft framgång lokalt.

– I Kenya markerar könsstympningen av flickor en övergång till vuxenlivet, den är en viktig rit som involverar hela det lokala samhället. Så vi började fundera kring vad den innebär. En man sa att det är årets bästa fest, kvinnorna att det är då de blir vuxna. Så vi skapade en alternativ ceremoni där allt det andra bevarades, men själva stympningen föll bort. Då tongivande medlemmar av lokalsamhället är med är det lättare att komma vidare.

Det gäller inte minst pojkarna och männen – det är ju för dem som stympningen görs, säger Ahmed.

– Därför är det viktigt vad de säger. Om de är tysta så fortsätter stympningen.

Trädgårdsstaden har kvar sin charm

På 1950-talet gjorde den moderna trädgårdsstaden Hagalund finländsk stadsplanering världsberömd. I dag är det både gammalt och nytt boende som får bostadsköpare att vända sina blickar hitåt. 3.9.2019 - 09.17

Mer läsning