FN-chef för mänskliga rättigheter: "Världen behöver bättre ledarskap"

Det är ont om gott ledarskap i världen. Det anser Kate Gilmore, FN:s biträdande högkommissarie för mänskliga rättigheter. – Också de som brukade hålla sådant som jämlikhet, yttrandefrihet och icke-diskriminering främst talar nu med betydligt svagare stämma om de här sakerna.

Kate Gilmore, FN:s biträdande högkommissarie för mänskliga rättigheter, ler hult men skräder inte orden när det gäller situationen för de mänskliga rättigheterna i världen. För extra eftertryck knackar hon i bordet.

Gilmore tackar Finland för stöd och bistånd – men kommer också med en påminnelse om att bara den som sopat rent inför egen dörr kan tala med auktoritet på de internationella arenorna. På fredagen besökte hon Finland.

Globalt pågår just nu stora omvälvningar som skapar osäkerhet, samtidigt som många problem är allt annat än nya.

– Det är ju inte så att vi precis upptäckt att det finns ojämlikhet eller att de rika blir rikare och de fattiga fattigare, eller som om vi inte haft krig förr eller för den delen jordbävningar, översvämningar eller hungersnöd. Men det som är anmärkningsvärt är att institutioner, och de som sitter på höga poster, så ofta visar sig inte vara värdiga vår tillit. De tar mindre ansvar, de är mer benägna att tillåta sig privilegier och de motsätter sig granskning. Det här är helt oacceptabelt, säger Gilmore till HBL.

Profil

Kate Gilmore

FN:s biträdande högkommissarie för mänskliga rättigheter sedan december 2015.

Högkommissariens kontor ansvarar för att främja och skydda de mänskliga rättigheternas, som de stipuleras i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna.

Gimore har tidigare bland annat haft chefsposter på FN:s befolkningsfond, varit biträdande generalsekreterare på Amnesty International och chef för Amnesty i Australien.

Hon har också varit socialarbetare, en av grundarna av Australiens första center för offer för sexuella övergrepp och medlem i Australiens första nationella kommitté mot våld mot kvinnor.

Mer osäker värld

I år är det sjuttio år sedan FN:s allmänna deklaration om de mänskliga rättigheterna kom till i efterdyningarna efter andra världskriget. Mycket har blivit bättre men samtidigt är det historiska minnet ofta skrämmande kort. Och förändringen går allt snabbare, konstaterar Gilmore.

– Jag tror vi kan säga att världen blir allt mer osäker. Den teknologiska utvecklingen och klimatförändringen i kombination med skiftande politiska rörelser gör världen mindre bekant för många av oss. Då gott ledarskap saknas minskar tilliten till institutioner och system vi en gång skulle ha vänt oss till i tider av osäkerhet eller rädsla.

Bristerna finns på många plan, inte minst det politiska.

– Tidigare fungerade åtminstone Europa och USA som garanter för de värden som hänger ihop med de mänskliga rättigheterna – om inte alltid i handling så åtminstone på det verbala planet. I dag kan vi inte med säkerhet säga detsamma. I stället märks nu andra röster och ageranden som är mycket mer benägna att ifrågasätta de globala värderingar som man kom överens om för sjuttio år sedan.

Principer som icke-diskriminering, jämlikhet, yttrandefrihet, pressfrihet och granskning av den politiska makten är inte längre lika självklara. I till exempel Europa är man mer upptagen med att ägna sig åt vad Gilmore kallar det så kallade hotet från okontrollerad invandring, eller brexit, än åt mänskliga rättigheter.

[article_image index="2" format="portrait" align="right"

Folks tillit rubbad

Men det är inte bara i det politiska ledarskapet som det brister. I det kulturella ledarskapet finns motsvarande problem, anser Gilmore, det må sedan gälla religiösa eller andra samfund eller kulturella institutioner och grupper.

– En del av det smärtsamma resultatet av metoo-rörelsen är avslöjandena av hur opålitliga ledare inom företag, kyrkor och kulturinstitutioner varit. Det rubbar för sin del folks tillit till institutionerna och systemen.

Och som om det inte var nog, säger Gilmore, och knackar i bordet:

– Då folk söker nya röster, ledarskap eller metoder för att organisera sig på nya sätt, som genom Facebook eller sociala medier – så får de också där märka att deras tillit har blivit sviken. Till och med där!

Farligt narrativ

Samtidigt som deklarationen om mänskliga rättigheter firar 70-årsjubileum befinner sig ett rekordantal människor sedan andra världskriget nu på flykt. Humanitära katastrofer av ofantliga mått pågår, samtidigt som det globala ledarskapet är svajigt. Hur hamnade vi här?

Det handlar om flera saker, och en del av dem är positiva, säger Gilmore. Antalet människor på jorden ökar till följd av lägre spädbarns- och mödradödlighet. Men samtidigt koncentreras rikedom och privilegier allt mer.

– Nittio procent av de unga finns i utvecklingsländerna, där fattigdom, konflikter och klimatkonsekvenser är ett faktum. Men de unga står i förbindelse med resten av världen. I Mali, Jemen eller Sydsudan kan de se i sina mobiltelefoner hur privilegier ser ut, samtidigt som de inte kan se någon framtid för sig själva. Folk rör på sig på grund av konflikter, men också på grund av desperation och utsiktslöshet.

Att det globala ledarskapet sviktar handlar enligt Gilmore till en del om att den teknologiska och ekonomiska utvecklingen har lett till att nationalstaterna inte alltid längre är de aktörer som har mest makt och styrka.

– Våra institutioner och system är inte designade för den här världen, inte för i dag och i morgon, utan för gårdagens värld som snabbt bleknar. Ur det här föds en nostalgins politik, en fiktion som beskriver gårdagens värld.

Det är en av förklaringarna till att populister och antidemokratiska rörelser vädrar morgonluft.

– De odlar ett narrativ som utnyttjar folks känslor av rädsla och osäkerhet. Det är ett djupt oärligt narrativ. I den politiska historien finns skräckexempel på hur man genom att skapa en uppfattning av att någon annan grupp är orsaken till den egna smärtan får folk med sig. Därför är det mycket viktigt att vi förstår folks rädslor och osäkerhet, säger Gilmore.

Men visst har vi lärt oss en hel del, säger hon också.

– Vissa saker måste vi ändå lära oss om och om igen. Varje gång civila och politiska rättigheter underställs andra intressen är det början på en väg som leder raka vägen till helvetet. Det har vi sett många gånger, och ser nu igen i östra Gouta i Syrien.

För att inte upprepa katastrofala misstag måste vi minnas.

– I tider av osäkerhet är de mest grundläggande värdena desto viktigare. Vi behöver ledare som förbinder sig till dem, och som förstår sitt ansvar för planeten, inte bara för nationella intressen.

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33