”Vi kan inte garantera någons säkerhet till 100 procent”

Väntetiden för att få komma till en avdelning för rehabilitering och utvärdering är just nu 4–6 veckor, men kanske ändå närmare sex, medger biträdande överläkare Merja Iso-Aho. Men köerna lever hela tiden.

För att få en plats i dygnetruntvården i Helsingfors måste man få ett beslut av utvärderingsteamet, som beaktar läkarutlåtanden och åtgärder för stöd och rehabilitering – kort sagt kollar att man vänt på alla stenar innan en plats beviljas. Målet är att så många som möjligt ska bo hemma så länge som möjligt med stöd av hemvården.

I vissa fall görs utvärderingen på en avdelning för rehabilitering och utvärdering, i andra fall kan den göras i hemvården eller på sjukhus.

– Vad gäller köerna till utvärderingen så måste vi prioritera, hur länge man får vänta beror på hur akut situationen är och hur många andra som står på kö. Men för det mesta handlar det om veckor, säger biträdande överläkare Merja Iso-Aho vid stadens enhet för utredning, bedömning och placering.

Men i ett fall fick en patient (se artikeln invid) vänta sammanlagt fyra och en halv månad?

– Antagligen har man då varit tvungen att bedöma situationen på nytt emellanåt. Det är en vanlig orsak till att utvärderingen drar ut på tiden. Men visst, vi har ännu jobb att göra med att förkorta köerna, säger Iso-Aho.

Vad händer med en äldre patient som vistas onödigt länge på vårdavdelning?

– Visst kan funktionsförmågan försämras om man vistas länge på en vårdavdelning. Men här sker ju också rehabilitering, det är inte bara en förvaringsplats. Men vårdpraxis borde utvecklas mot mer rehabiliterande vård, att man inte ligger så mycket i sängen.

Den här damen blev till sist hemskickad för att kön stod stilla, fast läkarna tidigare valt att hålla henne kvar. Hur är det möjligt att man bollar så?

– Jag har ju inte fattat det beslutet. Läkaren och vårdteamet har kanske bedömt att förutsättningarna för att damen ska klara sig hemma har förbättrats. Jag har svårt att tro att beslutet fattats bara på grund av att kön stått stilla, säger Iso-Aho.

Direktören för utvärderingen Tuulikki Siltari tycker att så långa köer låter mycket ovanligt, men att hemmet hur som helst är en bättre plats än sjukhuset.

– För många är en vårdavdelning mycket illa för funktionsförmågan. Sjukhuset är det sista stället att vänta på. Därför är jag mycket förvånad.Utvärderingen kan dessutom lika väl göras hemma, av hemvårdsteamet.

– Vad sjukhusläkaren anser räcker inte för en plats i dygnetruntvården. Man måste också bedöma funktionsförmågan och ifall man utnyttjat all den hjälp och service som finns att få. Onekligen är kriterierna för att få en plats nu mycket strikta, helt i enlighet med nationella riktlinjer, säger Siltari.

Men om hemmet utgör en risk och personen är rädd eller förvirrad?

– I så fall ska man reda ut orsaken till rädslan. Här finns hemförlovningsteamet som stöd. Och risker finns alltid, vi kan inte garantera någons säkerhet till hundra procent.

I revisionsberättelsen för i fjol är stadens revisionsnämnd kritisk till hur staden tar hand om sina minnessjuka, och efterlyser bland annat bättre rehabilitering och fler platser i boenden för personer med demenssjukdomar.

Är det så att ni saknar alternativ och platser att hänvisa minnessjuka personer till?

– Nej, det finns nog lämpliga platser. Staden har 2 600 platser i dygnetruntvården, och de flesta som bor i dem lider av någon demenssjukdom. Knappt hälften av platserna köps av privata aktörer, och utbudet är större än vad staden köper. Det finns tillräckligt med platser, men det är klart att vi också har en budget att ta hänsyn till, säger Siltari.

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33