"Vi har ju alltid gått vår egen väg" – nu firar Åland 100 år av självstyre

Det åländska lantrådet Veronica Thörnroos ser fram emot jubileumsåret med ett brett utbud av aktiviteter. Bild: Mostphotos/Ålands landskapsregering

En egensinnig och ibland lite bångstyrig 100-åring som vill gå sin egen väg. Frisk och välmående, så när som på det senaste årets pandemikrämpor. Så skulle lantrådet Veronica Thörnroos beskriva den blivande jubilaren, Åland.Och gåvoönskemålen, det får kommundirektörerna stå för.

På onsdag går startskottet för det åländska jubileumsåret. Efter ett katastrofalt år där BNP rasat med 15 procent, sjöfarten stannat upp, turistströmmarna sinat och arbetslösheten skjutit i höjden, går det inte att ta miste på lantrådet Veronica Thörnroos innerliga önskan att nu få ställa till med ett brakkalas.  

Berätta, hur firar en blivande 100-åring?

– Oj, det finns en så otroligt stor mängd aktiviteter! När vi gör något sneglar vi först på hur man gjort i öst, sedan på väst, och kanske lite internationellt. Vi gillade idén att fira ett helt år, så därför startar vi nu och håller på till den 9 juni 2022 då födelsedagen infaller. Det ordnas en massa program, från kultur till idrott, en ny opera har skrivits och nya frimärken getts ut. Det ordnas picknickar och tävlingar, också på fastlandet. Uppfinningsrikedomen har varit obegränsad.

Jubileet inleds med en stor konsert i Mariehamn på onsdagskvällen där Anders Wiklöf donerar en Steinway D-274 konsertflygel till Alandica. Bild: Mathilda Nilsson/Nya Åland/SPT

Hur mår 100-åringen?

– Bra, skulle jag säga. Men krämpor har vi nog haft det senaste året.

Talar vi om den värsta krisen på 100 år?

– Jag skulle säga det. Pandemin har tagit både vår energi och vår tid, vi har nästan inte haft möjlighet att driva andra frågor. Dessutom har gränserna varit stängda, och många har suttit ensamma, med släkt och vänner på andra sidan.

Har det tärt på relationerna mot öst och väst?

– Verkligen! Av alla som pendlar långa sträckor i Finland bor 15 procent på Åland. Vi är beroende av att få öppna gränserna.

Hur var uppväxten och barndomen för Åland?

– Det var väl kämpigt i början. Hela självstyrelsen handlar ju om en kompromiss som man arbetade hårt för. Jag tror inte att det gick helt smärtfritt innan ålänningarna tog till sig potentialen.

Vilka erfarenheter gav det?

– Att det går att lösa konflikter på fredlig väg. Åland har ju alltid velat gå sina egna vägar, men se bara hur bra det har gått. Vi har varit föregångare i många frågor, vi var tidigt ute med vår vårdreform till exempel. Integreringen är ett annat exempel. Vi satsar tid och pengar på att lära folk svenska och känna sig hemmastadda.

Vad önskar sig 100-åriga Åland i gåva?

– En utökad självbestämmanderätt. Självstyrelselagen håller på att revideras, men arbetet har skjutits upp på grund av pandemin. Vi vill att självstyrelsen ska fortsätta utvecklas och ta den till en ny nivå.

– Och så önskar vi oss fortfarande en parlamentsplats i EU.

Jubileumsåret börjar på självstyrelsedagen nu på onsdag och kulminerar i lagtingets 100-årsjubileum den 9 juni 2022.

Det var dagen då Ålands landsting (numera lagting) möttes första gången 1922.

Självstyrelsen ger ålänningarna rätt att stifta lagar om sina inre angelägenheter.

Då Finland blev självständigt 1917 uppstod på Åland en idé om att återförenas med Sverige. Finland ville inte lämna ifrån sig öriket, så man erbjöd i stället ålänningarna en viss form av självstyrelse.

Självstyrelselagen accepterades inte av ålänningarna och ärendet skickades vidare till nybildade Nationernas förbund (NF).

Den 24 juni 1921 fattade NF:s råd ett beslut om en kompromiss. Åland skulle tillhöra Finland, men Finland måste garantera ålänningarnas svenska språk, kultur, lokala sedvänjor och det självstyrelsesystem som erbjudits tidigare.

Fler invånare och mera pengar

Det är inte bara på makronivå som Åland önskar sig mer självbestämmanderätt. Med 30 000 invånare fördelade på sexton kommuner ryms en hel del egensinne, något som också är temat för jubileumsåret. Ett bra exempel på detta är den senaste kommunreformen där sexton skulle bli fyra.

– Inte en chans, skrattar Getas kommundirektör Gustav Blomberg.

– Här är vi, still going strong. Man borde göra en karikatyrbild över de envisa åländska kommunalarna mot resten av världen som vill centralisera förvaltningen.

Bild: Gabriella Torres Airava

100-årsjubileet till ära, vad önskar sig kommunerna? Och vad vill de dela med sig av?

– Vi vill ha fler invånare. Många! Alla ryms, här finns gott om plats, utbrister Brändös kommundirektör John Wrede.

– Under mina 35 år som kommundirektör har vi haft allt mellan 439 invånare (det var bottennapp för tre år sedan) till som mest 550 i slutet av 90-talet. I början av 2000-talet hade vi dryga 60 barn i skolan, nu är de 20. Så skriv gärna att vi vill ha fler barn, och deras föräldrar förstås.

Hur många är ni nu?

– Just nu är vi 450, jag ids inte säga att vi ökat, men åtminstone har vi inte minskat. Man får vara lite försiktig med att tala om trendbrott. Grannkommunen stoltserade en gång med en flera procents befolkningsökning. Då hade en stor familj flyttat dit. Sedan flyttade de bort året därpå.

Vad har ni att erbjuda?

– Vi har ju ett väldigt "kiva läge" att bjuda på. I vilken annan kommun har du alltid som mest en kilometer till vatten? Och så har vi ett bra eget fibernät, som vi satsat på redan för flera år sedan. Plus att vi har den största idrottshallen i en skärgårdskommun, det är viktigt med tanke på vilket skitväder det är ganska många morgnar. Där kan man göra allt, det finns dessutom ett gym och bastu.

På Föglö svarar kommundirektör Niklas Eriksson.

– Vårt stora problem uppstod då man införde ändringar i hur landskapsandelarna ska delas ut. Vi upplevde att Föglö drabbades extra hårt. Så ja, mera pengar önskar vi oss.

– Vår stora stolthet är ju Degerby som vi har satsat mycket på. Det är skärgårdens pärla. I år öppnar här dessutom ett riktigt hotell, så vi hoppas kunna locka många sommargäster.

Hur klarade ni förra sommaren?

– Vi som är här i östra skärgården klarade oss relativt bra, men för att ersätta alla svenska turister krävs att ännu fler inhemska turister hittar hit.

Föglö. Bild: Robert Jansson

– Sedan har vi förstås vår andra stolthet, fiskodlingsverksamheten som byggts upp till något stort under åren. Där har vi också något fint att erbjuda.

På Eckerö har kommundirektör Raine Katajamäki en mycket aktuell önskan.

– Just nu önskar vi förstås att gränserna skulle öppnas igen. I och med vår färjförbindelse har vi täta kontakter med Sverige, många här har familj, släkt och vänner på andra sidan gränsen och har inte kunnat träffas mer än på distans.

Eckerö. Bild: Visit Åland

I Geta återupplivar Gustav Blomberg drömmen om en ringväg till Hammarland.

– En ringväg vill vi ha, fast det blir svårt … men säg att vi önskar oss bättre satsningar på infrastruktur. Då skulle vi lättare nå hela Åland, Geta och Hammarland kunde komma närmare varandra. Det fanns långgående planer på en sådan redan för tjugo år sedan.

– Och vad vi kan ge? Låt mig fundera. Vi har ju hela Norrhavet och en unik skärgård, det tycker vi själva i alla fall. Men nu vet jag, vi ger Getabergen! Det är verkligen vårt nav. Hit kommer många klättrare från Finland, bouldering har blivit jättepopulärt. Dessutom finns det numera en 18 håls golfbana där. Och rutter för terrängcyklister. Så här finns mycket att erbjuda.

Geta. Bild: Ida Jansson

I Hammarland skakar kommundirektör Kurt Carlsson på huvudet åt Getas önskedrömmar om en ringväg.

– Den får vi nog inte se, inte så länge jag lever i alla fall. Om det varit ett enkelt projekt hade den väl byggts redan, men med alla tunnlar och broar …

– Vårt önskemål är i alla fall att kommunerna ska få mer självbestämmanderätt. Frihet ger kreativitet, nu är det väldigt mycket som är reglerat. Det är ungefär samma som Ålands självstyrelse gentemot resten av landet. Ingen vill styras uppifrån. Vi kommuner är i samma sits men längre ner i hierarkin.

Och vad har ni att dela med er av?

– Ett gemytligt bostadsområde med många lediga tomter. Vi har svårt för att skryta, men Ålands vackraste bostadsområde, Öra strand, kan man nog säga att vi har.

Mariehamns stadsdirektör Barbara Heinonen är inte alls övertygad om att mer självbestämmanderätt för kommunerna är vägen att gå.

– Den här problematiken kommer dagligen fram i vårt arbete när alla ska samarbeta om allting. En fastlandskommun önskar vi oss, kan man säga så utan att någon tar illa upp? Men här har vi det igen, det åländska egensinnet.

Egensinnet är väl temat under jubileumsåret.

– Precis! Men jag skulle tolka det positivt, att det handlar om självförtroende, inget är omöjligt för oss. Åland är litet, men ändå stort. Därför har vi klarat oss, det har fungerat i 100 år.

Mariehamn. Bild: Rebecka Eriksson

Då Mariehamn fyllde 100 år (1961) nästan tredubblades stadsarealen med områden från Jomala. Och visst sneglar man fortfarande på grannkommunernas mark.

– Vi är ju omringade av andra kommuner så vi kan inte få mer landområde. Men om man vänder på kakan så vill ju Järsö och Nåtö höra till Mariehamn. Och i Jomala planerar man ett bostadsområde helt vid vår gräns som kunde höra till oss.

Vad har ni att erbjuda?

– Småskaligheten med en liten stad. Våra skolor tar väl hand om nyinflyttade.

Skulder till salu

Lumparland och Lemland hör till de kommuner som utryckt en förhoppning om att kunna gå ihop. Lumparlands kommundirektör Mattias Jansryd sticker inte under stol med att gränserna kunde utvidgas lite.

– Högst på vår önskelista står mera markområden som vi kan detaljplanera. Vi vill kunna erbjuda inflyttare nya tomter för enfamiljshus, just nu har vi väldigt lite av dem. Vi är ju den minsta kommunen på fasta Åland, så vi är beroende av att folk flyttar hit, speciellt yngre personer.

Finns det något ni kan ge i stället?

– Vi ger gärna ifrån oss våra skulder. Vi har mest lån och skulder i hela landskapet, så dem kan vi dela med oss av.

Kapellviken på Lumparland. Bild: Lumparlands kommun

Också i Saltvik och Finström flaggar man för inflyttare.

"Finström, Ålands hjärta, önskar sig det bästa ett samhälle kan få; ännu fler nya invånare'", skriver Erik Brunström i ett mejl till HBL.

I Saltvik funderar Ewa Danielsson en stund innan hon återkommer.

– Vi önskar inflyttare till våra trivsamma tomter i Solhöjden och Äppelängen med nära till dagis, skolor, badstränder och annan service. Vi önskar även närvårdare till vårt ombonade äldreboende Sunnanberg, som får en ny demensavdelning.

Vad har kommunen att ge resten av landet?

– Vi har den vackraste skärgården, där gästhamnen i Hamnsundet är en perfekt utgångspunkt. Här finns ägg-, kött- och mjölkproducenter, ekologisk kvarn, chipsfabrik och många entreprenörer. Årlig vikingamarknad och rikt kultur- och föreningsliv.

Finströms Erik Brunström satsar på ett kort och koncist svar:

"Vi vill gärna dela med oss av vår hjärtlighet till nya invånare och besökare."

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Pionjären inom styling

Mer läsning