Vi har ingen orsak att klappa oss på ryggen

Bild: Wilfred Hildonen

"Att blint höja importen av el för alla eventuella elbilar är i min mening höjden av ansvarslöshet. Den enda gröna elbilen är den som inte byggs, den blir verkligen inte grönare ju mer man kör omkring i den."

Hur mycket vattenkraft till exempel Fortum kan producera begränsas av mängden regn eller snö. Då vattenkraft kostnadsmässigt är den i särklass billigaste elen att producera, utnyttjas den maximalt. Den har dessutom fördelen att den kan stängas av och på. Att starta ett kol- eller oljekraftverk är jämförelsevis dyrt. Det betyder att vattenkraften körs med full fart under dagens konsumtionstoppar då elen är dyrast. Detta kallas dygnsreglering. Detta ständiga av och på eroderar å- och flodbankarna vilket frigör tungmetaller som förekommer naturligt i jordmånen. Så helt grön är inte ens vattenkraften.

Om alla som i Finland köper en elbil skriver ett kontrakt om "vattenel", stiger inte mängden vattenkraft med en watt. Varje elbil som snurrar på våra vägar höjer elkonsumtionen och kravet på produktion – kol och olja kan köpas till skillnad från regn som inte påverkas av pengar. I verkligheten höjs först mängden kärnkraftsel som köps från Ryssland.

Man kan givetvis köpa aktier i en vindmölla som jag själv har gjort. Det tog mig inte många ägarårsmöten att inse att nya möllor endast i begränsad utsträckning finansieras genom aktieemissioner. De finansieras med banklån som skattebetalarna subventionerar. Jag inbillade mig att jag var dubbelgrön då jag själv köpte billigare vattenel från Sverige, tills jag talade med vd:n som förklarade att utmaningen var att hitta kunder för den dyra mölleelen. Det som ogärna talas om i samband med vindkraften är den kol- och oljeproduktionsresurs som krävs när möllorna står stilla. Om vindmölleproducenterna tvingades finansiera kostnaderna för uppehållet av den reservkapacitet de kräver vid vindstilla köldknäppar skulle den verkliga kostnadseffektiviteten av vindkraft framstå klarare.

En brittisk TV-dokumentär jag sett flera gånger beskriver enorma snurror inspränga i marken som väger många ton; de accelereras med vindkraft och således kan en del av elen sparas som rörelseenergi för att anpassa tillgång till efterfrågan mer ekologiskt än med batterier. Om tekniken går att utveckla så att vindenergin kunde koncentreras till dygnets förbrukningstoppar då elen är dyrast att producera, kunde en problematisk energiform förvandlas till en problemlösning och kanske bli lönsam.

Jag undrar ibland hur mycket högljudda finländares avoga inställning till diverse kraftproduktionsformer har påverkat de politiska beslut som lett till att vi i skrämmande utsträckning är beroende av elimport. Jag vet inte om det stämmer, men jag hörde någonstans att torven i Sverige räknas som förnybar. Vi besitter den tekniska utbildningsnivån att producera en större del av den el vi konsumerar och bära ansvaret för hur den produceras med tanke på miljö, nationalekonomi och framför allt leveranstrygghet.

Att blint höja importen av el för alla eventuella elbilar är i min mening höjden av ansvarslöshet. Den enda gröna elbilen är den som inte byggs, den blir verkligen inte grönare ju mer man kör omkring i den. Energikonsumtionen måste alltid ses ur både ett nationellt och globalt perspektiv. Vi finländare har ingen orsak att klappa oss själva på ryggen ur någotdera perspektivet.

Tony Granholm Helsingfors

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33