Vi fokuserar på helt fel saker

"Finlands träningsfilosofi härstammar från en tid då alla telefoner såg likadana ut och var utrustade med nummerskivor, träningssystemet saknar en röd tråd och landslaget är helt för splittrat."

Ordet katastrof är lika slitet som caps lock på Donald Trumps tangentbord så det här blir ett uppriktigt försök att gå igenom Finlands insatser i skidskytte-VM utan k-ordet – eller något av dess synonymer. Yles TV-intervju med Kaisa Mäkäräinen efter masstarten borde däremot arkiveras för att i framtiden användas i utbildningssyfte under kategorin klumpigt ställda frågor som bör undvikas under alla omständigheter. Jag skulle själv ha haft användning för den instruktionsvideon många gånger, men det tåget har gått för min del.

Mäkäräinen kom inte på någonting att säga. Men ifall att ni undrade, så här är tre alternativa svar till "hur besviken är du":

• Elva.

• Hur så?

• När är det lunchdags?

Finlands VM kulminerade i Mäkäräinens fyra bommar i det sista skyttet – eller mera precist, Mäkäräinens VM kulminerade där. Finlands VM som lag kulminerade när damernas stafettlag blev flaggat av banan efter att ha blivit varvat under den tredje sträckan. I det skedet hade Finland kollektivt träffat tavlorna med mindre av hälften av sina skott. Kan ligga några vådaskjutna ekorrar ute i terrängen kring Östersund. Det hade i och för sig mindre betydelse för helheten, för i skidspåret var det bara Slovenien som skidade långsammare.

Det borde vara i nivå med att Japan slutar sist i VM i sumo. Skidsportnationer som Kina och Bulgarien var bättre än Finland. Bulgarien åkte i och för sig hem med ett silver, vilket är mer än Finland klarade av.

De blåvita herrarna lyckades rätt så bra på skjutvallen. De använde nio reservpatroner, förlorade dock med fyra minuter till Norge och slutade på 17:e plats. Det visar också med all önskvärd tydlighet var de största problemen egentligen ligger. Inte på skjutvallen. Inte heller i vallningsboden. I skidspåret.

Skidskytte kulminerar alltid på skjutvallen. Bild: Lehtikuva/Antti Aimo-Koivisto

Mäkäräinen är en av de snabbaste skidskyttarna i världen, en av de bästa skidåkarna i Finland, och alltid en realistisk medaljkandidat i stora mästerskap. I alla aspekter är hon den enda i sitt slag i landslaget.

Olli Hiidensalo bommade inte en enda gång i herrarnas sprintlopp, men slutade 25:a, 1.46,2 bakom segraren, Norges Johannes Thingnes Bø, som bommade en gång och skidade en straffrunda. Tuomas Grönman lyckades också perfekt i skyttet, men slutade 37:a, 1.57,7 bakom Bø.

En stor del av skidskyttarna tävlade i FM i längdåkning i Imatra. Ett axplock av deras bästa resultat:

• Hiidensalo, femma i sprint, tredje snabbast på tredje sträckan i stafetten, 48 sekunder bakom Perttu Hyvärinen över 10 km.

• Seppälä, femte snabbast på fjärde sträckan i stafetten, 48 sekunder bakom Lari Lehtonen.

• Venla Lehtonen, näst snabbast på andra sträckan i 3x5 km stafett, 50 sekunder bakom Riitta Liisa Roponen.

Hyvärinen och Lehtonen har kretsat kring 30:e plats i de internationella fristilsloppen i vinter Roponen har som bäst en tionde plats i världscupen. Så länge skidskyttarna inte håller samma fart som den nationella eliten i längdåkning är det onödigt att ens drömma om framgångar i skidskytte. Så är det bara. Det finns förstås bara så många talanger som söker sig till skidskytte, men det handlar inte bara om medfödd begåvning. Det handlar om att förädla sin talang på rätt sätt.

VM i Östersund reflekterar egentligen resultatet i skid-VM i Seefeld strax innan. Finlands träningsfilosofi härstammar från en tid då alla telefoner såg likadana ut och var utrustade med nummerskivor, träningssystemet saknar en röd tråd och landslaget är helt för splittrat.

Finländarna har aldrig varit riktigt bekväma med fristil, vilket understryks av att Mäkäräinen vunnit FM-guld i 10 km fristil och ofta varit en kandidat för stafettlaget i skid-VM. Skidskytte påminner mest om fristilssprint, som alltid varit en extra svag punkt för Finland.

Mari Eder skulle när som helst ha platsat i Finlands sprintlag i skid-VM om hon ens varit i närheten av sin toppform. Mera precist, hon skulle ha platsat i vilket fall som helst om hon inte själv avböjt.

Tero Seppälä är ett av landslagets framtidshopp. Bild: Lehtikuva/Antti Aimo-Koivisto

Skidskyttelandslagets ledning har pratat om detaljer som rytmen i skyttet och verksamheten på skjutvallen. Sant att det går att vinna viktiga sekunder där. Bör dock tilläggas att världens bästa skidskyttar inte alls brukar vara de snabbaste på skjutvallen. Bø var 23:e snabbast på skjutvallen i sprintloppet i VM, sju tiondelar långsammare än Grönman. Det där är alltså detaljer som lätt stjäl all uppmärksamhet.

Finland borde ta modell av Sverige och Norge. Mera hårda träningsläger, gemensamma träningspass, mera intervallträning, mera hård sparring, och bättre kontakt mellan landslagsledningen och de personliga tränarna. Gäller både i längdåkning och i skidskytte. Kanske också i curling.

Marcus Lindqvist Reporter

Byggnadsarv kräver vård och goda produkter

På Illby gård i Borgå värnar man om det gamla genom att ta väl hand om sina byggnader. Målningen av karaktärshuset var ett stort projekt, men något man räknar med att ha glädje av länge. 13.6.2019 - 09.39