"Vi får inte sluta ögonen för det onda"

Människor samlades i Bryssel i går kväll. Bild: EPA/CHRISTOPHE PETIT TESSON

När terrordåden kommer närmare och kryper in i vardagen är det lätt att antingen börja trängta efter hämnd eller att bli likgiltig och sluta bry sig om omvärlden.Här är tre röster om tröst och hur man kan försöka förstå det onda som händer.

Björn Vikström, biskop i Borgå stift

Jag tror att det är viktigt då man drabbas av sådant man känner att man inte skulle orka med – också vid andra tillfällen – att försöka beta av det, dela in det i små konkreta saker och inte försöka förstå helheten.

Till exempel att fundera över vad man konkret kan göra i sin egen närmiljö om man upplever att hatet och misstron mellan olika människogrupper och religioner hotar att växa till sig. Kanske ta sig an någon av de asylsökande som finns i ens närhet eller göra något annat för att ge uttryck för att man inte vill ge upp inför likgiltigheten. Det är det samma som jag och alla andra kämpar med – och som vi i viss mån ser uttryck för i den här oroväckande tendensen i Europa att man börjar bygga murar, att man tror att man kan stänga världens problem ute.

Också hat och hämndbegär är en naturlig reaktion och man ska inte skuldbelägga de känslorna. När människor gör sådant som är ont ska vi bli arga, det är naturligt och sunt. Men vi ska inte göra det så att vi stämplar alla, som i det här fallet muslimer eller de som har en annan hudfärg.

Det är en oroväckande tendens att det har blivit mer accepterat att på ett generaliserande sätt beteckna hela folkgrupper som potentiella terrorister eller våldtäktsmän. Då måste vi absolut säga ifrån.

Som många andra som rört sig mycket på Europas flygplatser kom det här dådet nära och berörde en särskilt mycket. Jag ställer mig själv frågan om vi kommer att kunna bevara det öppna Europa som vi har? Det är en ömtålig balans mellan att vidta säkerhetsåtgärder för att förhindra att det händer på nytt men inte gå så långt åt det andra hållet att vi åstadkommer det som terroristerna har eftersträvat, att angripa det öppna samhället och skapa ytterligare motsättningarna mellan Europa och den muslimska världen.

Man måste påminna sig om att de goda sidorna finns kvar i världen, det här är inte allt. Ändå är det en del av världen också om vi inte vill att det ska vara det och det inte borde vara så. Vi måste försöka stå emot och stå ut – men inte vända ryggen till eller sluta ögonen för det.

Pekka Sauri, psykolog

De som har förlorat anhöriga i attacken står förstås nu inför en sorgeprocess. För alla andra som inte är direkt drabbade kan det vara bra att tänka på att aldrig i historien har så få människor dött av våld som nu, både med tanke på krig och på kriminalitet. Jag vill inte verka nonchalant, alla är ju chockerade över det som hänt. Men till dem som tycker att världen är i kaos: det stämmer inte om man ser på siffrorna.

Förstås är det en chock med terrordåd i Europa som har varit lugnt i många decennier. Sedan andra världskriget upplever vi den lugnaste perioden i världshistorien . Nu har vi dessutom en bättre chans än någonsin att se saker i ett större perspektiv när vi har all information i världen i vår ficka.

Terrordåden i Paris var kanske en större chock än dåden Bryssel för att det var den första chocken. Då fick många känslan av att Europa också är osäkert nu. Många har kanske mer känslomässigt band till Paris, det har alltid varit en romantisk stad som finländska konstnärer och författare har från 1800-talet. Bryssel ses mera som ett affärsmål och som en förvaltningsstad.

När det gäller hat och hämndbegär så finns det ju nu för tiden ingen tröskel för att uttrycka sig, tidigare när man uttryckte sig inför allmänheten måste man ju fundera lite längre tid. Därför är diskussionen i de sociala medierna mycket mer ilsken och omedelbar och det skapar en illusion av att hela debatten är förgiftad, men det stämmer inte.

Vi borde inte ge efter för den illusionen.

Sauri uttalar sig i egenskap av psykolog, inte som biträdande stadsdirektör i Helsingfors

Irja Askola, biskop i Helsingfors stift

Att bli likgiltig och sluta bry sig om är ett sätt för människan att möta en otrygg tid som den här. Dåden i Bryssel ökar rädslan just nu när det redan finns många olika hotbilder och när det sedan förra hösten vuxit fram en rädsla för läget både inom landet och utomlands.

Men rädslan försvinner inte för att man befaller den att försvinna. Den har alltid ett budskap. Nu tänker jag främst på barnen som ser de här nyhetsbilderna, på att alla vuxna, inte bara föräldrarna, måste ta ansvar för barn som är rädda.

Mina tankar går också till alla åldringar som ensamma sitter och ser på tv-nyheterna. Många äldre människor har själv våldsamma upplevelser bakom sig – de kanske ha evakuerats eller varit med i krigen – och om de nu lämnas ensamma och ingen hör av sig på veckor är det illa.

Det viktiga för att komma över rädslan är människosläktets urgamla konst: att tala med varandra och bry oss om varandras berättelser.

Jag tänkte på två saker när jag tittade på tv-bilderna i går från kvarteren i Bryssel där de letade efter terroristerna. Dels tänkte jag på deras mödrar och mor- och farmödrar. Hur skräckslagna de måste vara vid tanken på att deras söner eller barnbarn kanske hör till dem som åstadkommit sådant här våld.

Och som en följd av det här tänkte jag på hur det här dådet i all sin grymhet nu kallar oss alla, både myndigheter och vanliga medborgare, att se till att de som nu sökt asyl här verkligen integreras. Att de här unga männen ska få hit sina familjer – att man gör det lättare och inte svårare att förena familjerna – och att de ska få komma ut i arbetslivet för att lära sig språket och kulturen. Det är att göra Finland tryggt.

Vi har inte råd att vara blåögda, men vi ska inte heller bli hämndlysta. Jag tror att våld föder våld och nu är det dags att bygga broar för försoning.

Kim Herold: ”Motorsängen hjälper mot snarkningarna”

Musikern Kim Herold, även känd från tv-programmet Selviytyjät, har märkt att en bra säng gör det lättare att återhämta sig och att den till och med förebygger idrottsskador. 5.11.2019 - 14.22

Mer läsning