Vi borde sluta peka finger på varandra i fråga om Östersjön

Bild: Wilfred Hildonen

En jämförelse av förhållandena mellan Bottenviken och Finska viken ger en tydlig vink om att det finländska jordbruket inte ensamt klarar av att förstöra ett innanhav.

Det varma vädret har igen fått Östersjön att slå ut i full blom. Algblomningen gör det omöjligt att njuta av strandliv. Medierna kommer på sedvanligt sätt ihåg att nämna jordbruket alla gånger då man rapporterar om algblomningen och Östersjöns tillstånd.

Jag har som jordbrukare och representant för en stor grupp jordbrukare försökt lära mig så mycket som möjligt om näringsbelastningen och algblomningen i Östersjön. Ju mer jag har lärt mig desto mindre förstår jag, om man karikerar lite. Mekanismerna är långt ifrån rätlinjiga och sambanden mycket komplexa.

Det är självklart att jordbruket i Finland har sin andel i att Östersjön mår dåligt. Ändå känns det ofta mycket orättvist att i pressen få bära hela skulden. En jämförelse av förhållandena mellan Bottenviken och Finska viken ger en tydlig vink om att det finländska jordbruket inte ensamt klarar av att förstöra ett innanhav. Jordbruksproduktionen i Bottenvikens avrinningsområde är både intensiv och kreatursdominerad. Man kunde lätt tro att problemet med algblomning skulle vara värre i Bottenviken än i Finska viken. Så är det inte.

Algblomningarnas intensitet i Finska viken beror på kustremsans topologi, bottnens form, vattnets strömningsriktning, bottenskiktets beskaffenhet, näringsbelastningen, temperaturen och en hel massa andra faktorer. Jag rekommenderar att alla som är intresserade av Östersjöns tillstånd bekantar sig med Helsingforskommissionen Helcoms webbplats. Där finns oberoende information att tillgå.

Det känns frustrerande att algblomningarna år för år tycks komma allt tidigare och allt intensivare. Det är frustrerande, då jag vet att fosforanvändningen inom jordbruket har minskat till en bråkdel av vad den var för några decennier sedan. Vi har etablerat skyddszoner som skydd mot erosion. Skördenivåerna har ökat trots minskade gödselgivor, vilket innebär att större mängder näringsämnen tas kontrollerat bort från åkern. Vi har alltså redan gjort en massa.

Vi har vidtagit en mängd åtgärder för att minska näringsbelastningen, men det betyder inte att arbetet är slutfört. Det gäller fortfarande att ta upp näringsämnen med stora skördar, hindra erosion genom skyddszoner och väl anpassad jordbearbetning. Vi måste också hitta helt nya metoder. Ett exempel på detta kan finnas i gipsbehandling av åkermark. Med stöd av bland annat John Nurminens stiftelse utför man i Nurmijärviområdet försök med gipsbehandling av åkermark för att minska urlakningen av både bunden och löslig fosfor till Vanda å.

Ingen metod kan ensam rädda Östersjön, som redan plågas av en enorm intern belastning. På sikt behövs effektivt internationellt samarbete i hela Östersjöregionen. Alla Östersjöländer måste förbinda sig vid samma högt ställda mål. Vi kan inte ensamma rädda vårt unika innanhav. Tyvärr är intresset inte helt hundraprocentigt i alla länder.

Personligen anser jag också att vi måste lära oss att återanvända näringsämnen, särskilt fosfor. Dagens avloppsvattenrening tar nog bort en stor del av fosforn från avloppsvattnen. Denna fosfor utnyttjas inte för gödsling av odlingsväxter, utan den deponeras bland annat i parker och vägslänter. Där gör den ingen nytta alls, men den leds så småningom med avrinningsvattnen till Östersjön.

Vår avföring innehåller en mängd ämnen som vi måste få bukt med innan den kan utnyttjas i stor skala. Vi äter mediciner och hormoner som utgör en potentiell fara för vår hälsa om vi börjar sätta dem i omlopp via våra odlingsväxter. Det behövs mera forskning kring effektivt utnyttjande av vår egen avföring, då den är en betydande och outnyttjad fosforkälla i en värld av ändliga resurser.

Fosforurlakningen till hela Östersjön har minskat sedan 1980 och ändå har algblomningarna ökat både i intensitet och frekvens sedan dess. Det innebär inte att arbetet har varit förgäves och ännu mindre innebär det att vi ska sluta att arbeta för ett friskare Östersjön. Vi kunde däremot med fördel sluta peka finger på varandra. Vi har alla samma mål.

Thomas Antas Ordförande Svenska lantbruksproducenternas centralförbund (SLC) i Nyland

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00