Vi behöver prata om pojkarna

Bild: KSF Media

Vad är det som gör att pojkarna tappar kunskapssuget? Det är ur högen med tappat sug som det växer rakade huvuden med kängor och bomberjacka.

Det är någonting som håller på att hända med de finländska pojkarna. De kan mindre och är mindre beredda att göra något för natur och miljö än flickor i samma ålder. Där Finland tidigare var bäst i klassen med goda resultat leder vi nu i kunskapsskillnader mellan könen.

Det här visas inte bara i de stora internationella undersökningarna, utan också i många mindre studier. Som i Linda Degermans doktorsavhandling, som handlar om vad niondeklassare vet, kan och tycker om klimatförändringar. Flickorna kan tänka sig att avstå från motordrivna fordon, äta klimatsmart, släcka lampor och apparater, duscha kortare, och handla på loppmarknader. Pojkarna tycker mer än andra att klimathotet är överdrivet, och kan i bästa fall tänka sig att köpa lite färre saker.

Det är frestande att försöka trösta sig med tanken på en skäggfjunig femtonåring, som buttert bligar över enkätformulären och bestämmer sig för att nä, det här med test och natur är inte min grej just i dag. Pojkar är pojkar. Klart han skall ha en moped. Senast i militären blir det folk av honom. Men det håller förstås inte.

Varför skillnaderna uppkommit just nu verkar ingen veta. I en intervju i VBL (11.12) föreslår professor Michael Uljens att skolans långvariga feminisering kan vara en förklaring. Det är en tanke som kan vara värd att pröva. Ett problem för resonemanget kan vara att skillnaderna i pojkarnas resultat uppstått under en ganska kort period. Den kvinnliga dominansen i utbildning är en långsammare process.

Ett annat alternativ är att tänka sig att skolan inte är orsaken, eftersom effekter som mäts i utbildning ofta är skapade utanför klassrummet. Till exempel har olikheter som finns i skolfärdigheter när man börjar i ettan en tendens att kvarstå. I linje med det borde man alltså försöka se om det hänt något utanför skolan under 2000-talet. Internet, till exempel. Och visst, pojkar och flickor använder nätet olika: pojkarna spelar och tittar på video, flickorna är sociala och skriver. De här skillnaderna kunde ha betydelse i skolan, som än så länge är mera text- än bild- och spelorienterad.

Men när man tittar efter hur det går för killarna i våra nordiska grannländer, där det ju också finns internet, faller den tanken. Det är bara i Finland som pojkarna rasar. Och även om finländska barn och unga varit tidiga telefonanvändare, och dessutom har tillgång till en för nordiska förhållanden unik modell med mobilt bredband som inte är volymbegränsat utan tillåter oändligt tittande, tror jag inte att förklaringen till skillnaderna finns på Youtube.

I stället tror jag att det är till de finska pojkarnas köksbord vi skall gå för att hitta de första svaren. Inte för att se om de äter klimatsmart eller inte, utan för att höra och se på hur och om vad de pratar med sina föräldrar. De som var med i den senaste Pisaundersökningen är födda 1999. När de gick i trean kraschade världsekonomin, och i Finland har den inte återhämtat sig sedan dess. Vad är det som gör att pojkarna tappar kunskapssuget? Den som har svaret får gärna höra av sig, för nu är det dystert allvar. För alla de pojkar som inte har samma chans att välja levnadsbana. Och för att det är ur högen med tappat sug som det växer rakade huvuden med kängor och bomberjacka.

Fritjof Sahlström dekanus vid fakulteten för pedagogik och välfärdsstudier vid Åbo Akademi

En nästan skuldfri bostad ger dig flera möjligheter i din ekonomi

Ett omvänt bostadslån innebär utnyttjande av den förmögenhet man har fast i sin bostad. Om man känner att pensionen inte räcker till och besparingar sitter i väggarna, kan man frigöra medel genom att ta banklån på upp till hälften av bostadens värde. 25.4.2019 - 10.46