Expert försvarar psykofarmaka: "Vi behöver diskutera psykvården"

Kristian Wahlbeck, psykiater och psykoterapeut, har med åren flyttat fokus från patienten till samhället. Därför har han nu sitt kontor i Lappviken och jobbar handgripligen med att ta fram det som saknas i psykvården.

– Vi skulle ha det bättre utan psykiatriker, sade den danske professorn Peter Gøtzsche i en HBL-intervju för några veckor sedan.

Gøtzsche som i många år har studerat läkemedelsindustrins tester och praxis anser att inget är lika katastrofalt som psykiatrin, som enligt honom gör mer skada än nytta. Hans rekommendation är att kraftigt skära ner på psykofarmaka och i stället satsa på psykoterapi.

Intervjun väckte starka reaktioner. Vissa anser att Gøtzsche inte vet vad han pratar om och att det kan vara skadligt att intervjua honom, andra tycker att hans budskap är oerhört viktigt.

Vad ska man tro och vem kan ge en nyanserad bild av vad det handlar om?

Profil

Kristian Wahlbeck

Bakgrund: Född 1960 i Vasa. Specialiserade sig i psykiatri på Lappvikens sjukhus, fick psykoterapeuträttigheter 1995 och blev medicine doktor vid Helsingfors universitet 1997.

Karriär: Psykiater bland annat på Lappvikens sjukhus, sedan forskningsprofessor på Stakes och Institutet för hälsa och välfärd (THL), nu utvecklingsdirektör vid Föreningen för mental hälsa i Finland, en expertorganisation som bland annat finansieras av penningautomatföreningen RAY, ministerier, kommuner och församlingar.

Familj: Partner.

Gör på fritiden: Ökar det mänskliga och sociala kapitalet genom frivilligarbete och naturupplevelser.

Vi stämmer träff med Kristian Wahlbeck, utvecklingsdirektör på Föreningen för mental hälsa. Han har varit professor i psykiatri och bland annat forskat i effekten av olika behandlingar. Dessutom är han psykoterapeut.

Nytt liv i Lappviken

Kristian Wahlbeck knäpper av sig cykelhjälmen när han stiger in i kaféet i den gamla sjukhusbyggnaden i Lappviken i Helsingfors.

– Det här är en diagnosfri zon. Här talar vi om psykisk hälsa, något vi alla har i varierande grad.

Föreningen för mental hälsa har tagit initiativ till Lappvikens källa, som sedan början av 2016 hyr byggnaderna på en av stadens vackraste platser. Målet är att skapa ett ställe dit vem som helst kan komma och psykisk ohälsa inte är ett problem.

Många aktiviteter. Kaféet öppnades redan sommaren 2015, och sedan 2016 delar Lappvikens källa sjukhusbyggnaderna med ett andelslag som hyr ut rum. Bild: Anna Back

Projektet har kommit en god bit på vägen sedan Helsingfors stad efter långa förhandlingar gick med på att hyra ut det gamla sjukhusområdet. I dag finns det utöver kaféet en lunchrestaurang som drivs av frivilliga och personer som vill tillbaka till arbetslivet. Aktiviteterna blir hela tiden fler. Det ordnas evenemang, erbjuds kamratstöd och hålls kurser i psykiska första hjälpen.

– Här finns föreningar för psykisk ohälsa, anhörigföreningar och terapeuter, säger Wahlbeck när han vandrar längs korridorerna.

När han senast jobbade här, som överläkare på Lappvikens sjukhus 1993–2002, fanns det patienter bakom varje dörr.

– Nu träffar jag gammal personal och patienter här. Det är trevligt.

Utvecklar verksamheten. Pengarna till hyran på 12 000 euro i månaden kommer dels från Europeiska sociala fonden, dels från underhyresgäster. Plus att det kommer in pengar via kaféverksamheten och bastun. Kristian Wahlbeck tror på konceptet och hoppas att det sprids. Bild: Leif Weckström

Känner Gøtzsche

När Wahlbeck lämnade Lappviken blev han professor i psykiatri vid Vasa centralsjukhus. Efter det var han forskare vid Institutet för hälsa och välfärd THL, där han fortfarande jobbar en dag i veckan. Men de övriga dagarna handlar hans jobb om att styra upp verksamhet och träffa tjänstemän och beslutsfattare.

– Jag upplevde att jag inte kunde påverka saker vid THL, en statlig organisation är stelbent. En förening ger frihet att utveckla nya arbetssätt.

Under sin karriär har Wahlbeck också lärt känna Peter Gøtzsche.

– Jag jobbade med honom för tjugo år sedan. Det finns en grund i mycket av det han säger. Vi har haft problem i och med att läkemedelsindustrin har finansierat och låtit utföra effektstudierna av psykofarmaka. Negativa resultat har publicerats mer sällan. Vissa läkare har låtit sig sponsras, ja. Men att påstå att 98 procent av psykofarmaka är onödiga är att gå för långt. Gøtzsche är för radikal, vi behöver definitivt mer än 2 procent av läkemedlen.

Psykiatern Wahlbeck tycker att det är viktigt att föra fram att folk haft nytta av medicinerna, de har tillfrisknat från depressioner och självmord har kunnat undvikas.

– Många människor har tendens till psykotiska tankar. Om de inte äter medicin kan de få besvärliga hallucinationer och vanföreställningar till exempel om att vara förföljda. För dem kan det vara viktigt att äta medicin hela livet, annars skulle de bara gå omkring på gatorna och må dåligt. Däremot är det viktigt att det förs en kritisk debatt om olika intressekonflikter.

Patientens val

Psykoterapi är ingen universallösning, enligt Kristian Wahlbeck.

– Man ska vara lika kritisk mot psykoterapin som mot psykofarmaka. Terapeuterna kan också ha ekonomiska intressen och även de behandlingarna har i vissa fall sidoeffekter.

Till exempel kan djupgående terapi förvärra ångesten för en person med alkoholproblem, vilket kan leda till ökad alkoholkonsumtion. Det kanske största problemet med psykoterapin i Finland är enligt Wahlbeck det ojämna utbudet. I de flesta fall måste man gå privat, och psykoterapeuterna kan ha olika bakgrund och metoder.

– Patienterna är hänvisade till att hitta sin egen psykoterapeut. Det är inte bra när man mår dåligt.

Föreningen för mental hälsa anser att psykoterapi borde bli en del av den offentliga vården i samband med social- och hälsovårdsreformen.

Personligen är Wahlbeck mycket kritisk till reformen.

– Man har frågat alla andra än dem som berörs – patienterna. Jag har läst tusentals sidor men inte sett en enda kommentar om vad de som använder tjänsterna önskar. Det måste bli lättare att få behandling för psykisk ohälsa. Resultatet av behandlingen är bättre ju snabbare patienten får hjälp. De långa köerna beror också på att vården är dåligt organiserad.

Vad menar du?

– Lindrigare fall av ångest och depression kan skötas på hälsocentralen och behöver inte tid hos en psykiatriker. I vissa fall räcker det med kamratstöd. Om jag var beslutsfattare skulle jag satsa mycket mer på förebyggande arbete och ha låg tröskel till mottagningarna.

Många med psykiska besvär går till läkaren och kommer ut med ett recept.

– Enligt god medicinsk praxis ska en person med lindrig depression erbjudas samtalsbehandling i första hand, men det sker inte i alla fall. Statistiken visar att 8 procent av den finländska befolkningen får ett recept på antidepressiva under ett år.

Andas historia. Lappvikens sjukhus, byggt på 1840-talet, var Finlands första mentalsjukhus. I det här rummet bodde Aleksis Kivi som var intagen ett halvt år för "melankoli, dryckenskap och kränkt författarheder". Det sägs att han behandlades med växelvis varma och kalla bad, och att han aldrig mer tog ett bad efter det. Installationen som ska avspegla den mördande kritik Kivi utsattes för är gjord av Aku Meriläinen. Bild: Leif Weckström

Bland andra Peter Gøtzsche vill med sin forskning visa att friska personer som tar antidepressiva får ökad själmordsbenägenhet. Wahlbeck säger att ett recept på antidepressiva alltid ska komma med en varning.

– Totalt sett är risken för självmord liten, men i synnerhet bland yngre är riskerna klart större.

Följer man upp kopplingen mellan självmord och psykofarmaka i Finland?

– Nej, i regel inte. Det sker bara om forskare kombinerar register på dödsorsaker och läkemedelsbruk.

Mobbning skadar

Inom begreppet psykisk ohälsa ryms allt från lindriga depressioner till psykoser. Wahlbeck är främmande för att klassificera och stämpla människor utanför ett vårdsammanhang och vill inte delta i spekulationer om huruvida till exempel Donald Trump borde ha en diagnos.

– Det viktiga är att inse att vi alla är människor. För behandlingen behövs naturligtvis en diagnos, och för det finns det tjocka böcker med kriterier.

Vet psykiatrin vad det är som händer när det går fel i huvudet?

– Nej, det vet man inte. Det är en fin tanke att man skulle kunna behandla bara genom att gå igenom känslorna, men det finns biologiska faktorer. Vi vet att signalämnena i hjärnan kan vara avvikande och att det finns en genetisk benägenhet till det.

Gøtzsche talar varmt för modellen som utvecklats i Torneå och bygger på öppen dialog snarare än medicinering.

– Det är ett tilltalande försök, man försöker förstå patienternas nätverk och varför de mår dåligt. Problemen är att resultaten i Torneå inte övertygar. Jag skulle också önska att det fungerade så, att man låter patienten rida ut krisen.

Det som däremot fungerar, enligt Wahlbeck, är att förhindra att problemen går vidare till nästa generation.

– Det handlar bland annat om att stödja positivt föräldraskap. Barnen behöver ett socialt nätverk.

Mobbning är däremot ett svårt samhällsproblem ur psykiaterns synvinkel.

– Om man mobbas i skolan har man tre fyra gånger större risk att bli deprimerad som vuxen.

Han är också oroad över marginaliseringen bland unga.

– Största delen av de unga som är utslagna lider av psykisk ohälsa. Vi tror att det är den psykiska ohälsan som leder till att de blir utslagna, inte att de psykiska problemen uppstår för att de blivit utslagna.

Alla kan bidra

Kristian Wahlbeck valde ursprungligen sitt yrke för att han var intresserad av människors tankar och känslor. Men med åren säger han sig ha blivit mer och mer fascinerad av vad som sker i samhället, hur det påverkas av den psykiska hälsan.

– Jag läste nyligen i The Economist att det viktigaste för folks välbefinnande i välfärdsstater är deras psykiska hälsa, medan man i utvecklingsländer betonar ekonomin.

Om man verkligen vill förbättra den psykiska hälsan krävs det mer än målmedvetna beslutsfattare. Stigmatiseringen är fortfarande ett problem och vi kan alla bidra till att minska fördomarna mot psykisk ohälsa, enligt Wahlbeck. När någon behöver prata ska man lyssna.

Det blir tungt att vara terapeut för folk i sin omgivning. I damtidningarna brukar det stå att man ska dumpa vänner som tar mer av ens energi än de ger.

– Det är bra att komma överens om gemensamma spelregler. De flesta människor kan förstå gränser. Säg att vi kan ta en kaffe, men jag har bara en halvtimme. Eller jag kan prata tio minuter i telefon nu eller att det är okej att du ringer men inte efter klockan 18.

Hur är det att vara psykiater, vill alla prata med dig hela tiden?

– Alla vet att jag inte har någon mottagning. I början var jag väldigt strikt och var till exempel inte Facebook-vän med före detta patienter. Men nu tänker jag inte så längre, det är faktiskt inte belastande.

Lappvikens källa är ett exempel på samma princip.

– Vi hade 60 000 besökare i fjol och kunde hjälpa trettio människor tillbaka till arbetslivet. Trettio personer är förstås en droppe i havet, men jag hoppas att vårt koncept sprider sig till andra tomma fastigheter. Vi behöver gå från att isolera människor i mentalsjukhus till ett samhälle som inkluderar personer med psykisk ohälsa.

Saknar rör. Hyreskontraktet med staden har en uppsägningstid på sex månader. Risken för att bli utkastade när som helst är ett hinder till exempel när det gäller att rusta upp det gamla tvätteriet. Kopparrören har stulits från det gamla tvätteriet, som nyligen varit ockuperat. … Bild: Anna Back

EXTRA: Det var HBL:s artikel från 2013 om hur Lappvikens sjukhus höll på att förfalla som fick Föreningen för mental hälsa att vakna och börja lobba för projektet, enligt Kristian Wahlbeck.

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00