Vi behöver bredare kunnande, inte smalare

Ulf Långbacka tillsammans med Brahe Djäknar vid riksdagens öppnande 2013. Bild: Benedict Slotte/Brahe Djäknar

Det finns ett stort behov av ökad sångutbildning för sångare och dirigenter i våra körer. Men det gäller minst lika mycket inom andra genrer än klassisk musik, resonerar kördirigenten, lektorn och kompositören Ulf Långbacka.

Ulf Långbacka pläderar för ökad bredd i sångutbildningen. Bild: Ami Koiranen/Pressbild

Jag har verkat som kördirigent under hela mitt yrkesliv, och även genomgått Sibelius-Akademins utbildning för professionella kördirigenter. Huvudsakligen har jag verkat som dirigent för studentkörerna Florakören och Brahe Djäknar vid Åbo Akademi, men även dirigerat en lång rad andra körer och komponerat en stor mängd körmusik.

Jan Salvén anser (HBL 9.5) att kördirigenter inte får tillräcklig utbildning i klassisk sångteknik. Niels Schweckendiek har redan bemött detta med att kördirigenter i den nuvarande dirigentutbildningen bör avlägga B-examen (en mycket krävande examen) i sång. Detta gällde redan då jag utbildade mig på 1980-talet så utbildningen vid olika institutioner innebar för mig sammanlagt cirka 10 års sånglektioner.

Under hela tiden gavs dessa sånglektioner med inriktning enbart på klassisk tonbildning. Jag tror också att majoriteten av vårt lands kördirigenter i den mån de fått sånglektioner blivit utbildade just inom den klassiska traditionen. Många körer anlitar också sångpedagoger som assisterar dirigenten – och oftast är dessa sångpedagoger just klassiskt skolade. Min upplevelse är att sångundervisningen var – och, tror jag, fortfarande är – alldeles för ensidigt inriktad på det romantiska klangidealet. Jag har senare vid en mängd olika kurser vidareutbildat mig för att bättre kunna bemästra utmaningar vid utförandet av nutida musik, barock, renässansmusik, och på senare tid etno, jazz och annan populärmusik. Jag tror dock att sångundervisningen i dag lyckligtvis är bättre diversifierad, även om mycket finns att göra. Utbildningen inom vokal etno, jazz och annan populärmusik har på den senaste tiden utvecklats med stormsteg, och glädjande nog växer körlivet både kvantitativt och kvalitativt mycket snabbt inom dessa områden.

Kvarstår dock att det finns ett stort behov av ökad sångutbildning för sångarna och dirigenterna i våra körer. Jag skulle dock säga att detta gäller minst lika mycket inom andra genrer än de klassiska verken. När det gäller de klassiska verken tror jag att bristerna i teknik snarare handlar om resursbrist över huvud taget än om att det skulle finnas en stor grupp av dirigenter som vid framföranden av nationalromantisk musik skulle eftersträva en "tunn och resonanslös" klang, lik finska radions kammarkör på 1960-talet. Redan Harald Anderséns gamla inspelningar med Klemetti-opiston Kamarikuoro visar för övrigt ofta i mina öron prov på en rätt generös körklang i romantiska verk.

I Studentkören Brahe Djäknar har vi de senaste åren tack vare stöd från vår understödsförening Brahe Ärkedjäknar haft en duktig sångpedagog, Frank Berger som hjälper hela kören med tonbildning och även lär körmedlemmarna grunderna i sångteknik enskilt. Vi utgår från klassisk teknik, men har tidvis gjort utflykter till andra genrer.

Jag tror också att klangen i både kör och solosång är en personlig och mycket mångfasetterad sak. Varje sångares klang resonerar på olika sätt i olika register, vid olika vokaler och vid framförande av musik i olika genrer och stämningslägen. Tolknings- och klangarbete är en känslig, mycket svårkvantifierad process där en väldig mängd olika faktorer spelar in. Samtidigt är det magiskt, fantastiskt och inspirerande när klangen hittar sig och sångarna samverkar med varandra och med rummets akustik.

Utbildning är bra och behövlig, men man skall enligt min åsikt vara försiktig med alltför svepande och förenklade en gång för alla-lösningar. Mera resurser, nydanande forskning och expertis, upptäckariver, experimentlust i olika genrer, otippade genreöverskridningar, inspiration och fördomsfrihet är vad jag tror våra körer behöver då pandemin äntligen släpper sitt grepp och vi kan återgå från att göra virtualkörer och öva i zoom till att sjunga tillsammans igen.

Ulf Långbacka

Aktia hjälper dig att tänka framåt

De flesta finländare har idag koll på att hem, fritidsbostad och fordon behöver försäkras för att hålla ekonomin i balans om allt inte går som planerat. När det kommer till personförsäkringar är läget ett annat. Jämfört med många andra länder har Finland ett bra socialskydd och många förlitar sig på att man får tillräckligt stöd för att klara sig ekonomiskt om något allvarligt inträffar. Men hur långt räcker socialskyddet egentligen? Hur påverkas livet om man insjuknar allvarligt och inte längre kan arbeta? Klarar sig familjen ekonomiskt utan en förälder? 9.4.2020 - 00.00

Mer läsning