Vi är inte oss själva nog

Bild: Wilfred Hildonen

Svenska dagen firas ofta med högstämda tal och Modersmålets sång. Traditionerna har sin givna plats men också nya former behövs. Firandet måste nå ut även till andra än finlandssvenskar.

Vem eller vilka har det största behovet att fira en dag för det svenska i Finland? Det finns förstås inte bara ett svar.

Svenska dagen, som inleder svenska veckan, kan firas för att vi finlandssvenskar ska få känna oss varma om hjärtat, omge oss med andra finlandssvenskar och förenas i hur viktigt vårt svenska språk är för oss.

Men dagen kan också användas till att göra svenskan i Finland bekant bland dem som inte så ofta kommer i beröring med vare sig svenska språket eller oss som talar svenska i Finland. Det är viktigt att ge människor personlig erfarenhet och kontakt med svenskan och finlandssvenskar. Då blir det svårare för fördomar och vanföreställningar att frodas.

På många håll fungerar svenska veckan just så att det finns program som inbjuder till kontakt mellan språkgrupperna. Svenska veckan är redan ett inarbetat koncept och en hel del av programmet, som städer och kommuner själva ansvarar för, inspirerade av Folktinget, riktar sig till alla, inte enbart de svenskspråkiga. Fokus är ofta på barn och unga, vilket är helt rätt. Programmet hittar man på svenskaveckan.fi.

Det är fint att också teknologin utnyttjas. I samarbete med Yle ordnas en livestream för högstadieskolor med Christoffer Strandberg och inbjudna gäster. De skolor som inte har hunnit anmäla sig i tid i slutet av oktober kan utnyttja materialet senare eftersom det tillsammans med tilläggsmaterial finns på Arenan och Yle Extrems webb.

"Svenska dagen annorlunda" lever på det här sättet vidare. Den initierades och verkställdes på 1990-talet av bland andra teaterregissören och kulturpersonen Vivica Bandler. Svenska dagen annorlunda ordnade kulturfester i det finska Finland i samband med svenska dagen och det var en succé.

Två olika omröstningar – en om århundradets och en om årets finlandssvensk – ordnas i år. Folktinget har initierat båda. Den ena ordnas i samarbete med svenska Yle och riktar sig i första hand inåt, till oss finlandssvenskar. Den andra ordnas i samarbete med Helsingin Sanomat och riktar sig alltså i första hand till finskspråkiga. Vinnarna i båda kategorierna offentliggörs på svenska dagens huvudfest på Svenska teatern.

Också många företag och andra arbetsgivare uppmärksammar svenska veckan. Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt HNS uppmuntrar sina anställda att våga börja prata svenska med kolleger och patienter genom att ordna frågesporter eller svenskspråkiga luncher och kaffestunder. HNS betjänar 1,6 miljoner människor och av dem är ungefär åtta procent svenskspråkiga.

Det finns alltså en lång rad både goda och trevliga exempel på hur det svenska i Finland under svenska veckan försöker nå ut till en bredare allmänhet.

Men det räcker givetvis inte.

Vi måste också gå till oss själva och fråga oss hur öppna och inkluderande vi är. Ingen kampanj eller trevlig och tvåspråkig fest i världen hjälper om inte vi själva, du och jag, fungerar som levande ambassadörer för det svenska i Finland.

Det gäller på många plan. Det talas ofta om hur svårt det är för intresserade invandrare att integrera sig på svenska i Finland. Det finns fina exempel på hur väl integrationen fungerar i Närpes och i olika delar av Nyland.

Tyvärr finns det också exempel på motsatsen. Man blir nedstämd när man får höra om finlandssvenska myndigheter som gör det svårt och inte är flexibla. Som exempel fungerar en ensamkommande flyktingpojke som via Finland sökte sig till Sverige, men sedan med hänvisning till Dublinavtalet återsändes till Finland. Då kunde han redan svenska och togs emot i ett finlandssvenskt hem. Men skolmyndigheterna i Helsingfors var inte intresserade av att integrera eleven. Lyckligtvis hittade familjen en svensk skola i Esbo där pojken togs emot med öppna armar och får det stöd han behöver.

Vi är inte oss själva nog. Vi måste vara öppna för världen och öppna för de finskspråkiga. Vi är beroende av att den finskspråkiga majoriteten ställer sig positivt till oss. Det räcker inte att de stora politiska partierna i princip gör det. Under den här regeringsperioden finns det tyvärr otaliga exempel på att en principiell välvilja inte räcker. Det behövs också förståelse och inlevelse. I fredags fick vi ett exempel på det när undervisningsminister Sanni Grahn-Laasonen omedelbart sa nej till Sampo Terhos (Blå) förslag att slopa den obligatoriska svenskan i gymnasiet. Det var bra. Samtidigt kan var och en av oss bidra till att skapa förståelse och välvilja.

Susanna Ginman Chef för opinionsavdelningen

Trädgårdsstaden har kvar sin charm

På 1950-talet gjorde den moderna trädgårdsstaden Hagalund finländsk stadsplanering världsberömd. I dag är det både gammalt och nytt boende som får bostadsköpare att vända sina blickar hitåt. 3.9.2019 - 09.17

Mer läsning