Ventilation tar inte livet av mikrober, men håller toxinhalten låg

Bild: Wilfred Hildonen

Ventilationsingenjören Anders Sjövall förklarar (HBL 30.3) ingående varför dålig ventilation omöjligen kan orsaka mögelväxt och därav föranledda hälsoproblem. Kanske har han rätt. Det har förundrat mig att i diskussionen om "mögelhus" har ingen mikrobiolog tagit till orda. Problemet är trots allt mikrobavhängigt.

Mögelsvampar och bakterier kräver för att växa lämplig för arten specifik fukt och värme. Dessutom behövs näring från ett underlag såsom trä, tapet, målarfärg, smuts med mera. I de grottor våra anfäder bebodde för tiotusentals år sedan fanns dessa förutsättningar i överflöd. Mögel täckte väggarna, men människan överlevde. I grottan var det nämligen god ventilation.

I naturen pågår ett ständigt krig om levnadsutrymme. Mögel och bakterier bekämpar varandra med kemiska vapen, så kallade toxiner. Dessa kan vara flyktiga (Volatile Organic Compounds) eller bundna till exempel på sporernas yta. Har man en god ventilation når koncentrationen av dessa substanser sällan en för människan harmfull nivå. Men stänger man fönster och dörrar hermetiskt som i nuvarande byggnader stiger mängderna toxiner. Dagens människa vistas största delen av sin tid inomhus vilket gör att vi via inandningen med tiden får en stor totalbelastning. Här hjälper inga ansiktsmasker.

Varför är då mikrobtoxinerna så farliga? För att förstå måste vi gå tillbaka till livets begynnelse. I urhavet levde encelliga alger (eukaryoter) och bakterier (prokaryoter). En dag åt en alg en bakterie. Men i stället för att smälta den, gjorde algen den till sin kompanjon. Algcellen åtog sig cellens uppbyggnad, ämnesomsättning och förökning, bakterien åtog sig att leverera kemisk energi för att driva cellens funktioner genom att utnyttja syret i omgivningen. Slutprodukten blev koldioxid och vatten. Så uppkom alla de celler en människa i dag består av.

Cellkroppen och kärnan är algen, bakterien är mitokondrien. De har egen arvsmassa, som delar sig separat vid celldelningen. Men arbetsfördelningen är densamma. Cellen står för ämnesomsättning, vävnader och arvsmassa, mitokondrien för energin med hjälp av det luftens syre vi inandas. Ut andas vi koldioxid och vatten. Men om vi inandas toxiner som producerats av mögelsvampar (algerna) eller jordbakterier, till exempel Actinobacter som luktar källare blir vi ofrivilliga offer för deras kemiska krigföring.

Professor Mirjami Salkinoja-Salonen har visat att vissa toxiner har direkt effekt på mitokondriernas andningsfunktion och därigenom på alla våra cellers energiförsörjning. Toxinerna påverkar även andra cellfunktioner. Mikrober är också till nytta. Vår tarmkanal är full av bakterier. Fel bakterier ger oss magont. Möglet Penicillium producerar ett toxin, penicillinet, som vi använder för att ta död på infektion i lungorna orsakad av pneumokock-bakterier. Det sker utan att skada våra egna celler.

Att åtgärda ett "mögelhus" är lätt. Avlägsna fuktkällorna samt öka ventilationen så att fukt- och toxin-nivån hålls låg. Avlägsna fuktskadat material. Torka skadan med varmluft så att mikroberna inte kan växa. Se till att det inte under trossbottnet finns vatten och gamla brädrester. Sanera jordkällaren om sådan finns. Dränera stenfoten.

Det är omöjligt att undgå påverkan av mögel och bakterier. Men genom god ventilation kan toxinhalten hållas så låg att våra celler klarar av den också om vi inte helt får död på mikrobväxten. Vädra genom öppet fönster om husbolaget strypt ventilationen för att spara energi.

Peter Elg filosofie licentiat, (biokemi, mikrobiologi), Vanda

Byggnadsarv kräver vård och goda produkter

På Illby gård i Borgå värnar man om det gamla genom att ta väl hand om sina byggnader. Målningen av karaktärshuset var ett stort projekt, men något man räknar med att ha glädje av länge. 13.6.2019 - 09.39