Vem kan man längre lita på?

Teknologin är en åsiktslös spegel för människans vilja, i gott och i ont.

När allt kan vara fejk, hur vet man vad som är äkta? Ur ryggmärgen kommer svaret, reptilsvaret. Lita blott på den närmaste kretsen, på dem som ser ut som du. Lita bara på dem som tycker som du. Det känns skönt och rätt. Det leder också till isolation och stagnation.

Nobelpristagaren Daniel Kahneman skrev boken Thinking, Fast and Slow. Vi har en reptilhjärna som ger omedelbar respons på vad vi kan lita på och vad vi skall vara rädda för. Vi har därtill en långsammare hjärna som gör kloka överväganden. När vi är osäkra tar den snabba och trubbiga hjärnan över. Är vi trygga kan vi tänka mer balanserat och långsiktigt.

Världspolitiken verkar i dessa tider vara dominerad av människoreptiler med hård hud och vassa tänder. Ingen tar ansvar. Alla skyller på andra. Mycket väsande och många giftiga hugg.

Reptilbeteendet är ett resultat av människors osäkerhet. Dagens osäkerhet härstammar å ena sidan från teknologiska framsteg som gör att allt är möjligt, å andra sidan från existentiella kriser såsom klimatförändringen som gör att allt känns omöjligt. Läget är hemskt bra, med betoning på både hemskt och bra.

Vi blir trångsynta och främlingsfientliga. Detta gäller inte bara de reaktionära och konservativa utan också de progressiva, som börjar förakta de gammalmodiga. De borde ju engagera dem och få dem att känna sig trygga i omvälvningen. Men vi sår split. De nymodiga distanserar sig från de gammalmodiga lika mycket som de gammalmodiga tar avstånd från framtiden.

För att få tillbaka tilliten måste vi bota rädslan. Människor måste få känna sig trygga igen. Trygghet kräver ingalunda klara svar. Det räcker att man vet att någon bryr sig. Man vill veta att det finns folk som ställer upp för varandra. Man vill se att mänskligheten är på en gemensam resa till en framtid som blir bättre för alla, inte bara för dem som sitter vid spakarna.

Det har egentligen ingen betydelse att man kan fejka nyheter och skapa osanna bilder och videosnuttar. Det är inte fatalt att teknologin kryper inpå våra liv. Artificiell intelligens är varken artificiell eller intelligent. Vad som har betydelse är hur vi engagerar oss i frågan. Teknologin är en åsiktslös spegel för människans vilja, i gott och i ont. Teknologin gör allt vi ber den om. Vi måste komma överens om hur och vad man får be teknologin göra.

Det är vi själva som bestämmer vår attityd. Vi kan förstås frossa i obehagen. Då blir vi misstänksamma. Vi stänger dörrar och börjar tro på våra egna fantasier. Eller vi kan vara nyfikna. Vi kan söka öppningar och bli stigfinnare. Rörelse minskar på rädslan, vilket ökar på tilliten. När man är rörlig vågar man lita också på den man inte känner. Tillit byggs försiktigt, steg för steg. Någon tar första steget, någon annan kan ta nästa.

Framtiden hör de unga till, så kanske vi skall börja med att fråga dem. Men vi behöver också livsvisdomen som de gamla besitter och handlingskraften som de medelålders har så mycket av. Ju fler som bryr sig om samhället, desto bättre blir det.

Mårten Mickos Företagsbyggare i Silicon Valley.

Trädgårdsstaden har kvar sin charm

På 1950-talet gjorde den moderna trädgårdsstaden Hagalund finländsk stadsplanering världsberömd. I dag är det både gammalt och nytt boende som får bostadsköpare att vända sina blickar hitåt. 3.9.2019 - 09.17

Mer läsning