Vem isolerar sig?

"Det är alltså inte finlandssvenskarna som isolerar sig. Det är landets språkförhållanden som gör en fungerande tvåspråkighet omöjlig. I ett fifty–fifty-läge är chanserna stora att tvåspråkiga individer möjliggör en praktisk tvåspråkighet. Annars inte."

Helsingin Sanomat begick nyligen (HS 8.1.2017) ett ledarstick där man drev tesen att det avtagande inslaget av svenska i stadsbilden i huvudstaden beror på att finlandssvenskarna isolerar sig. Myten om finlandssvensk isolationism i repris.

Till och med HBL drev för några år sedan samma tanke. Man hade låtit finländare pricka för fem av 39 på förhand givna omdömen om finlandssvenskarna. Enkäten gav svaret att finsktalande anser den svenska minoriteten vara inåtvändande. Det gav HBL anledning att rubricera en ledare med orden "En navelskådande minoritet". (Nej, det är inte jag som har glömt frågetecknet.)

När HS reflekterar över att svenskan har blivit ett privat språk som i stadsbilden har ersatts av engelskan ger man det kommersiella och den finsktalande majoritetens attityder det största (?) förklaringsvärdet. Därefter slår tidningen fast att den Taxellska paradoxen har kört ned tvåspråkigheten.

(Den Taxellska paradoxen säger att enspråkiga lösningar bäst tryggar landets tvåspråkighet.)

HS gör ingen analys av via vilka mekanismer paradoxen skulle ha punkterat tvåspråkigheten. Kontentan är att isolerade svenskar hotar landets tvåspråkighet.

Några invändningar:

Varför väljer finlandssvenskar att engagera sig i organisationer och föreningar på deras eget modersmål? Av samma orsak som finsktalande väljer: för modersmålets skull.

Låt oss för en stund acceptera att vi ska välja annorlunda för tvåspråkighetens skull. Hur skulle ett annat beteende hos finlandssvenskar bättre se till tvåspråkighetens intressen? Eftersom HS inte utvecklar sina tankar måste vi försöka tolka dem.

Vad händer om vi agerar som HS syns förespråka? Vad sker om vi överger våra svenska föreningar och går med i finska eller eventuella formellt tvåspråkiga? Börjar de fungera på båda språken? Naturligtvis inte. Varför inte? För att organisationer i praktiken inte kan fungera på två språk med mindre än att alla kan båda språken. Om alla, hypotetiskt, kan båda språken fungerar det. Men i verkligheten blir det finska på finska och svenska på svenska orter (med en lite bättre möjlighet på orter där svenskan och finskan är lika stora).

Finland sägs vara ett tvåspråkigt land för att det stipuleras i grundlagen. Men det är inte lagar som pratar eller ger offentlig service. För att tvåspråkigheten i servicehänseende ska fungera krävs det strukturer som tryggar servicen. De har envist monterats ned – via politiska beslut, men för de droppar som urholkat den politiska stenen har i decennier stått centralt placerade tjänstemän med egen agenda.

Det dagliga livet utanför servicestrukturerna är annorlunda. Våra modersmål är både medel och känsla. När jag köper mat på finska i Åbo agerar jag instrumentellt (språket som medel). När jag handlar i mitt sommarparadis Dragsfjärd är svenskan naturligtvis också ett medel, men till detta kommer det känslomässiga. Det handlar om kulturgemenskap via mitt modersmål som har en resonanslåda i miljön.

Jag har också en stark aboensisk identitet utanför mitt modersmål. Men identiteterna är olika för att de springer fram ur så olika tidsskikt. Svenskan är mitt "historiska" språk – finskan är ett senare tillagt skikt. Vi har, gudskelov, en förmåga att samla på oss många skikt. Finlandssvenskar gör det – men sägs vara isolationistiska.

Lägg till detta professor Marika Tandefelts visdom: "Som finlandssvenskar i en tvåspråkig eller finsk miljö är vi inte tvåspråkiga för att vi också kan finska; vi är tvåspråkiga i första hand för att vi kan svenska. (Ur boken Tänk om, 2003).

Vårt ansvar för landets tvåspråkighet är alltså att se till att svenskan inte förtvinar.

I det dagliga livet är finlandssvenskar i regel utåtriktade – kanske mindre tack vare våra egenskaper utan för att vi i praktiken fungerar på två språk i olika situationer.

En vardaglig tvåspråkighet kräver att de flesta talar båda språken och att man också använder sig av båda. I praktiskt föreningsliv är det dödfött. Organisationer fungerar inte så om det finns en stor finsk majoritet.

Finlandssvenskarna kan inte spränga detta genom att lämpa den Taxellska paradoxen överbord. Det skulle urgröpa det svenska utan att göra det finska tvåspråkigt.

Finlands svenskar upprätthåller med andra ord tvåspråkigheten genom att bry sig om sitt språk (använda det!), genom att upprätthålla vår kultur som behöver ett språk för att föras vidare, och genom att tala svenska så ofta att de finsktalande som vill får en möjlighet att göra det.

Jag minns inte att jag, prenumerant av HS i snart 40 år, har sett tidningen vända på perspektivet: Hur kan vi bryta den finska isoleringen relativt det svenska i Finland? Det behövs två för tango, och för tvåspråkighet.

Om en finlandssvensk i Helsingfors eller Åbo engagerar sig i en finsk förening uppstår inte tvåspråkighet eftersom den mottagande miljön fortfarande är lika enspråkig.

Organisationer kan deklarera sig som tvåspråkiga. Personer gör dem tvåspråkiga om förhållandena är idealiska men det är de sällan.

Det är alltså inte finlandssvenskarna som isolerar sig. Det är landets språkförhållanden som gör en fungerande tvåspråkighet omöjlig. I ett fifty–fifty-läge är chanserna stora att tvåspråkiga individer möjliggör en praktisk tvåspråkighet. Annars inte.

Personligen känner jag ingen skuld för att jag i valda lägen vill fungera på mitt känslospråk, modersmålet. Givet de finländska språkförhållandena är den Taxellska paradoxen en garant för att de två språken lever vidare.

Som princip. Praktiken har för länge sedan akterseglat den finländska tvåspråkigheten – i den mån den alls har fungerat i modern tid. HS vrånga idealbild pekar finger mot fel språk. Och blundar för strukturerna.

Torbjörn Kevin

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00