Vem får hunden efter skilsmässan?

Schnautzern på bilden har ingenting med det aktuella fallet att göra.Bild: Mostphotos

Vad gör man när den gemensamma hunden har ett stort känslovärde och makarna inte kan komma överens om vem som ska rå om den efter skilsmässan? Så här svarar HBL:s juristteam.

Vi håller på att skilja oss i tillkämpad sämja, barnen är redan stora och vi har äktenskapsförord. Vårt dilemma är vår kära hund, en schnauzer i sina bästa dagar, som vi äger tillsammans och som ingendera vill avstå från nu när vi ska flytta isär. Finns det någon vettig och juridiskt hållbar lösning på problemet?

Matte

Juristen svarar:

I detta fall har hunden tydligen ett stort känslovärde och är som en kär familjemedlem. Rent juridiskt är hunden ändå en lös sak som de två (före detta) makarna, matte och husse, äger tillsammans. Kommer de två inte överens om vad de ska göra med denna egendom ger lagen dem rätt att låta utse en skiftesman för att få egendomen skiftad. Då hunden ägs till hälften var har skiftesmannen ändå inte mot parternas vilja kompetens att förrätta skiftet så att hunden tillfaller antingen matte eller husse. Ytterst kan tingsrätten på framställning av skiftesmannen bestämma att hunden ska säljas. Detta vill vardera parten säkert undvika.

Avtal om hunden

Matte och husse har förstås rätt att sinsemellan muntligt eller skriftligt komma överens om hundens fortsatta boende (jag utgår från att hundens ekonomiska värde är en bisak). En utväg är att de två upprättar ett tillräckligt detaljerat skriftligt avtal om hunden. I avtalet kan intas klausuler till exempel om växelvis boende för hunden såsom vecka/vecka – eller att hunden ska bo hos den ena ägaren medan den andra har rätt att träffa hunden, såsom rätt att ha hunden hos sig till exempel udda veckoslut från fredag kväll till söndag kväll, varannan jul och några veckor oavbrutet under semesterperioden.

I avtalet kan också skrivas in till exempel vem som ansvarar för vaccineringen, hur kostnaderna för hunden ska fördelas och hur avtalet kan sägas upp. Självfallet ska parterna beakta hundens välbefinnande och att djurskyddsbestämmelserna följs.

Ett nyss beskrivet avtal kan lätt få likheter med ett avtal om barnets vårdnad och umgängesrätt och ett avtal om barnets underhåll. I motsats till regelrätt fastställda avtal om barnets vårdnad, umgängesrätt och underhåll, vilka enligt lagen kan verkställas som sådana, måste ett avtal om en hund fastställas av tingsrätten för att det ska kunna verkställas. Jag känner till att åtminstone en tingsrätt har fastställt sådana avtal. Med ett fastställt avtal kan till exempel den ägare, hos vilken hunden inte bor, få sin rätt att få hunden på besök verkställd så att den andra ägaren åläggs vid vite att överlåta hunden.

Med stora känslor inkopplade är det ändå omöjligt att skriva ett så detaljerat avtal att man garderar sig mot alla tänkbara kommande meningsskiljaktigheter i anslutning till hunden.

Någon annan utväg?

Är situationen låst blir det förstås inget avtal och hunden kan oförskyllt få lida för sina ägares negativa känslor. Kunde inte husse och matte överväga att överlåta hunden till exempel till någon av sina vuxna barn, så att hunden får ett enda gott hem?

Har du en fråga till KSF Medias juristteam? Sänd den till adressen juristen@hbl.fi eller per post till Juristen svarar / HBL, PB 217, 00101 Helsingfors. Frågor besvaras endast i tidningen.

Klas Weckman

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00