Vem är Bartleby?

Patrick Henriksen, Joanna Haartti, Hellen Willberg och Simon Häger i den högst välgjorda pjäsen om den mysteriöse Bartleby.Bild: Cata Portin

Milja Sarkolas I would prefer not to på Svenska Teatern är en fullträff.

I would prefer not to. Fritt efter Herman Melvilles Bartleby – The Scrivener. Regi: Milja Sarkola. Manus: Sarkola i samarbete med arbetsgruppen. Dramaturgi och översättning till svenska: Christoffer Mellgren. Scenografi och dräkter: Kaisa Rasila. Ljud: Andreas Lönnquist. Hår och mask: Sari Eskola. Ljus: Tom Laurmaa. På scenen: Joanna Haartti. Patrick Henriksen. Simon Häger. Hellen Willberg.

Premiär på Svenska Teaterns Amos-scen 24.1.

Ett anonymt kontor på Wall Street. En chef och två anställda i gråa kostymer. God morgon och god kväll, däremellan effektivt skrivande och kopierande av dokument. En dag anställs en tredje skrivare, Bartleby, och till en början löper allt som normalt. Tills chefen ber Bartleby granska ett dokument, varpå han dröjande svarar: I would prefer not to. Jag skulle föredra att inte göra det. Chefen är förbryllad, men vidtar inga åtgärder.

Nästa dag upprepas händelseförloppet.

Och nästa.

Bartleby föredrar att inte göra någonting han ombeds. Utan att ange orsak, utan att vara aggressiv eller uppstudsig. Utan att direkt säga att han vägrar, utan att säga att han inte vill – han bara föredrar att inte göra något. Chefen och kollegerna står maktlösa inför det passiva, oförklarliga motståndet.

Lysande gestaltning

Joanna Haartti, som för första gången spelar i en svensk uppsättning, gör ett oförglömligt porträtt av stackars (?) oemotståndliga Bartleby. Uttryckssättet är minimalistiskt men genialt och utstuderat. Ansiktet är öppet och naivt, blicken outgrundlig, mungiporna antingen oskuldsfullt leende eller missnöjt nedåtvända, hållningen hängig och stegen släpande. Hela uppenbarelsen lockar till skratt, utan att Haartti egentligen gör så mycket. Tonfallet fulländar gestaltningen, och den knappt märkbara brytningen passar porträttet. Haartti är på scen så gott som under hela enaktaren på en timme och tio minuter, och upprätthåller gestalten utan minsta glapp.

Runtomkring Bartleby drivs de tre övriga till desperation. Vad ska de göra med honom? Han slutar snart helt och hållet att arbeta, men vägrar också lämna kontoret. Han yppar inget om sig själv eller sin historia. Vad representerar han? Chefen känner empati för den uppenbarligen sargade själen och vill hjälpa honom, men det är omöjligt. Kollegerna är främst irriterade och tycker det är orättvist att han särbehandlas, tills den ena av dem presenterar en minst sagt fantasifull plan på hur han kunde hjälpas tillbaka från sin slutna värld. Det här är den ena av Simon Hägers njutbara monologer; den andra handlar om de identiteter han väljer. Häger, Hellen Willberg och Patrick Henriksen spelar alla intensivt och övertygande.

Klar vision

Föreställningen I would prefer not to, regisserad av Milja Sarkola och baserad på Herman Melvilles novell Bartleby – The Scrivener från 1853, är även i övrigt fullständigt övertygande. Från den stiliga, rena, symbolladdade scenografin av Kaisa Rasila och hur skådespelarna friktionsfritt byter roller sinsemellan, till den totalt naturliga och flytande blandningen språk. Medan det mesta så klart går på svenska, förekommer inslag av finska och nyckelrepliken "Jag skulle föredra att inte göra det" uttalas dessutom på åtminstone franska, ryska och tyska. Växlingen mellan svenska och finska känns naturlig eftersom det är så de flesta av oss lever vår vardag – varför kan inte det avspeglas i teatern också.

Sarkola har tydlig kontroll över alla beståndsdelar. Och just när en scen kanske pågått nästan lite för länge, kommer en plötslig vändning i form av en hysteriskt rolig och vältajmad replik eller kanske ett absurt mellanspel med grymtande grisar och imponerande isbjörnar eller vild fest. Föreställningen känns fräsch, ja helt enkelt kristallklar i sin vision. Den är intelligent utan att vara "svår" och den är underhållande på ett otvunget sätt – jag minns inte när jag skulle ha skrattat så befriat senast.

Bartleby är fullständigt anonym och därmed så svår att förhålla sig till för de andra. Att han inte har någon identitet är provocerande, speciellt i en tid då vi förväntas definiera oss på tusen och ett sätt. Samtidigt är hans motstånd avundsvärt – tänk om man bara kunde avsäga sig alla de förväntningar som riktas mot en, vägra spela enligt sociala och samhälleliga regler.

Men det är dock ingen väg till befrielse för vår vän Bartleby.

Sonja Mäkelä Teaterkritiker

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00