Vårt spelberoende samhälle

Krögaren Stig Grönlund och tandläkaren Erik Rustner är några av bokförarens offer. Bild: Johan Karrento

Johan Karrento har gjort en dokumentär om bokföraren som stal 800 000 euro av sina kunder för att finansiera sitt spelmissbruk. Han ställer spelbolaget till svars för det som hänt.

Dok: Att sminka en gris sänds i Yle Fem 29.4 kl. 22.00.

Johan Karrento är en åländsk dokumentärfilmare vars alster ofta präglats av en spretighet och yvighet. I det ibland uppenbart hastigt och hafsigt gjorda har ändå en originalitet kunnat skymtas.

Nu har Karrento av allt att döma haft gott om tid och resurser på sig att göra en längre dokumentärfilm på 75 minuter. Resultat är något av ett magnum opus, en dokumentär där filmarens stil kommer till sin rätt och visar vad han faktiskt är kapabel till.

Att sminka en gris är en dokumentär med flera lager. Den utgår från ett uppmärksammat rättsfall som skakade om Åland: en bokförare stal över 800 000 euro av sina företagskunder för att finansiera sitt spelmissbruk. Både bokföraren och hennes offer ställer upp i dokumentären, och det handlar om den tillit som brister då ett dylikt svek sker, i synnerhet på en liten ort där alla känner varandra. Det som hände var en personlig tragedi både för bokföraren och hennes offer, och frågan är om inte den skyldiga också är ett offer.

Dokumentärfilmaren stiger själv in i bild som berättare och för ett raljerande resonemang både om Åland som plats och om spelandet som fenomen. I grund och botten är det här nämligen en dokumentär om spelmissbruk och den symbios som råder mellan samhället och spelbolagen. Vinsterna delas visserligen ut till allmännyttiga ändamål, men det är etiskt problematiskt eftersom verksamheten utnyttjar människors brist på impulskontroll.

Liksom en Michael Moore intar Karrento en roll där han underhållande driver en tes, och dem han ställer till svars är spelbolaget och den åländska landskapsregeringen som drar nytta av pengarna. Är det egentligen inte det åländska spelbolaget Paf som borde ersätta de summor som de femton företagarna blivit bestulna på? Annars är det väl fråga om häleri?

Så kan man i alla fall se på saken ur ett teoretiskt perspektiv, även om det är lätt att förstå varför det faller på sin egen orimlighet. Däremot pekar dokumentären förtjänstfullt på det problematiska med denna reglerade, samhällskontrollerade spelverksamhet. Det är egentligen en form av tilläggsbeskattning, som dessutom i högre grad drabbar redan utsatta sociala grupper eftersom de spelar mera. Säkerhetsfunktioner ska finnas inbyggda som ska skydda folk från att spela bort alltför höga summor, men i fallet med den åländska bokföraren är det uppenbart att de inte fungerade.

Att sminka en gris är en medryckande och välberättad dokumentär, i paritet med de fängslande true crime-serierna och -poddarna. I likhet med vad dylika serier ofta gör, ifrågasätter på sätt och vis även den här dokumentären att det är den som blivit dömd som egentligen är den skyldiga.

Malin Slotte TV-redaktör