"Värst är känslan att ha blivit lurad"

Tuula Iivonen lagar all mat själv och handlar bara en gång per månad enligt en bestämd lista. På det sättet går det mindre pengar jämfört med om butiksbesöken är tätare. Bild: Leif Weckström

Över 100 000 finländare får enbart 760 euro i månaden i garantipension. I Grankulla är medelpensionen 3 000 euro i månaden. Ojämlikheten oroar Eläkeliittos ordförande Eeva Kuuskoski. – Debatten om det brutna indexet får inte skymma problemen med andra eftersatta grupper, säger hon.

I morgon förmiddag stiger en grupp pensionärer ombord på Tallinnfärjan för att åka på seminariekryssning. Arrangör är Finlands Seniorrörelse, som i höstas presenterade sitt medborgarinitiativ med krav på en ändring av det index som styr hur mycket arbetspensionerna ska höjas varje år. Det nuvarande, så kallade brutna indexet, är uppbyggt så att höjningen av pensionerna till 20 procent styrs av hur mycket lönerna stiger, och till 80 procent av konsumentprisutvecklingen. Det brutna indexet har lett till att arbetspensionerna de senaste 20 åren stigit bara hälften så mycket som lönerna (se faktaruta).

Det här vill Seniorrörelsen ändra på. Medborgarinitiativet kräver att pensionerna helt och hållet ska styras av den allmänna löneutvecklingen och inte alls av konsumentpriserna. Under den gångna veckan har medborgarinitiativet behandlats i riksdagens social- och hälsovårdsutskott och tas snart upp i plenum.

Tuula Iivonen är en av dem som tänker delta i Seniorrörelsens Tallinnkryssning. Hon har varit pensionär i två år och var dessförinnan deltidspensionär. Även om hennes pension ligger kring finländsk medelnivå, handlar livet i hög grad om att vända på slantarna.

– Eftersom jag har varit ensamförälder och hela livet betraktat mig som fattig, så kom bristen på pengar inte som någon överraskning när jag blev pensionär, säger hon.

Bakom sig har Iivonen 50 år i yrkeslivet, först som maskinskriverska, sekreterare och korrespondent. Efter en omskolning jobbade hon sedan tio år som närvårdare. I dag har hon drygt 600 euro per månad att leva på när skatten är bortdragen och hyran betald.

– Jag klarar mig eftersom jag är van att leva på lite pengar.

Iivonen lagar all mat själv och handlar bara en gång per månad enligt en bestämd lista. På det sättet går det mindre pengar jämfört med om butiksbesöken är tätare.

– Om jag lagar ärtsoppa äter jag det en vecka, eller fryser och äter senare.

Iivonen säger att hon till all lycka fått vara frisk och inte behövt dyra mediciner, och att hyran än så länge ligger på en rimlig nivå mätt med Helsingforsmått. Men oväntade utgifter dyker upp nästan varje månad. Första hösten som pensionär tänkte hon inte på att hon inte längre hade årskort i spårvagnen och fick 80 euro i böter – en hård smäll för hennes budget.

– Då satsade jag genast på årskort. Det är det värt, så att man kommer ut och rör på sig. Men jag skulle gärna gå på manikyr eller till frisören någon gång. Eller ut och äta, på teater eller gå med barnbarnen till Borgbacken. Sådant måste jag lämna bort.

Iivonen påpekar att det inte går någon nöd på henne, att det finns folk som har det mycket värre, de som bara har garanti- och folkpension.

– Jag har hört tråkiga berättelser av en vän som har städfirma och städar hos äldre. Människor som behöver mediciner är verkligt illa ute. De har inte råd att äta ordentligt eller att köpa nödvändiga mediciner. Många har inte pengar till bussen och då dör det sociala livet ut. Att det är så här är en skam för Finland. Landet har blivit så ojämlikt. Det borde absolut finnas ett tak för dem som har de högsta pensionerna.

Bild: Ksf Media/Mostphotos

Känner sig lurad

Även om Iivonen klarar sig, så säger hon att det värsta är känslan av att ha blivit lurad av systemet.

– Arbetspensionssystemet grundar sig ju på att arbetstagaren och arbetsgivaren betalar in pensionsavgifter, och att pensionsbolagen sedan betalar tillbaka pengarna som en sorts lön som man har låtit dem ta hand om. Men vi får ju inte tillbaka de där pengarna, utan allt samlas på hög i fonderna. 190 miljarder är det nu.

– Hela tiden har det sagts att man ska jobba så får man bättre pension. Nå, jag har jobbat i 50 år, betalat skatt på lönen och nu betalar jag skatt på pensionen.

Bild: Ksf Media

De första åren i arbetslivet var för så länge sedan att de inte ens räknas tillgodo för pensionen. Och när livstidskoefficienten infördes 2005 minskade Iivonens pension.

– Dessutom är jag kvinna och kvinnans euro är vad den är, trots att jag har fött två nya skattebetalare till landet, säger hon.

"Rika gynnas mest"

Debatten om det brutna indexet har pågått mer eller mindre sedan det infördes 1995, och tog ny fart när medborgarinitiativet presenterades i höstas. Många betraktar det brutna indexet som en stor orättvisa, medan andra ser det som nödvändigt för att pengarna i pensionsfonderna ska räcka också till kommande generationer.

Frågan har väckt starka känslor också på HBL:s insändarsida, där bland annat Åbo Akademis tidigare förvaltningsdirektör Roger Broo betecknat medborgarinitiativet som upphovsmannen Kimmo Kiljunens privata röstfiske. Broo hör till dem som påpekar att en ändring av indexet mest gynnar dem som redan har goda pensioner, och inte alls hjälper dem som har det sämst, det vill säga de som enbart lever på garanti- eller folkpension.

Eeva Kuuskoski, tidigare riksdagsledamot och social- och hälsovårdsminister, är ordförande för Eläkeliitto, som är Finlands största pensionärsorganisation. Kuuskoski håller i princip med Finlands Seniorrörelse om att den allmänna löneutvecklingen väger för lätt i nuvarande brutna index. Däremot betraktar hon medborgarinitiativets krav på ett hundraprocentigt löneindex som orealistiskt, med tanke på att pensionspengarna måste räcka också i framtiden.

– De här människornas ställning är mycket svag, särskilt de som är över 80 år, av vilka de flesta är ensamstående kvinnor, säger Eläkeliittos ordförande Eeva Kuuskoski. Bild: Eläkeliitto/Vesa Toikka

– Vårt förslag är en stegvis höjning av löneutvecklingens vikt i indexet, från dagens 20 till 30 procent, och senare mer, om samhällsekonomin tillåter. Men det är också viktigt att upprätthålla rättvisa mellan generationerna och att inte riskera att pensionssystemet kollapsar.

Kuuskoski påpekar att man måste se pensionssystemet som en helhet och att diskussionen kring arbetspensionerna inte får överskugga problemen med andra eftersatta grupper. Eläkeliitto har betonat att uppmärksamheten i första hand bör riktas mot dem som har den allra lägsta pensionen, det vill säga de som enbart får garantipension eller folkpension och bara en liten arbetspension. Lite över 100 000 finländare har enbart garantipension och ungefär lika många har folkpension plus en liten arbetspension, men så att de ändå ligger under fattigdomsgränsen.

– De här människornas ställning är mycket svag, särskilt de som är över 80 år, av vilka de flesta är ensamstående kvinnor. Det här är en bortglömd grupp som inte gör sig hörda på torgmöten, till skillnad från yngre pensionärer som är bättre på att föra fram sin sak. I debatten om medborgarinitiativet har vi framhållit att en ändring av indexet inte förbättrar situationen för dem som har det sämst, säger Kuuskoski.

Genomsnittspensionen i Finland är 1 614 euro i månaden (senast publicerade statistik är från 2015). Men enligt Eläkeliitto ger siffran en ensidig bild, eftersom ojämlikheten bland pensionärerna ser ut att öka. I januari sjönk garantipensionen från tidigare 766,85 euro i månaden till 760,26 euro.

– För människor med en normal inkomst är 6 euro en struntsumma, men för dem som redan lever på en minimal pension känns det mycket, särskilt om kostnaderna för läkemedel samtidigt stiger.

I Grankulla, med högsta pensionerna i landet, är medelpensionen 3 000 euro i månaden. Överlag betalas de högsta pensionerna ut i Nyland och på Åland.

Kuuskoski tror inte att medborgarinitiativet går igenom som sådant i riksdagen. Däremot kan någon form av justering bli aktuell beroende på vad ekonomin tillåter.

– Att förbättra situationen för dem som har det allra sämst är däremot brådskande, oavsett hur landets ekonomi ser ut. Här kan vi inte vänta, säger Kuuskoski.

Tuula Iivonen är pessimistisk vad gäller chanserna att medborgarinitiativet går igenom i riksdagen. Det känns fel, säger hon.

– En ändring av indexet skulle förstås inte ha någon engångseffekt, men det borde korrigeras retroaktivt.

Från början av 1960-talet var arbetspensionerna kopplade enbart till löneutvecklingen, och pensionerna steg lika mycket som lönerna.

1976 togs ett dubbelindex i bruk, där höjningen av arbetspensionerna till hälften bestämdes av löneutvecklingen och till hälften av inflationen.

1995 togs det så kallade brutna indexet i bruk. Det innebär att höjningen av arbetspensionerna bara till 20 procent styrs av löneutvecklingen, medan kostnadsutvecklingen inverkar till 80 procent.

Det brutna indexet har fått pensionerna att släpa efter jämfört med lönerna. Sedan indexet infördes har lönerna stigit med 88 procent, medan arbetspensionerna stigit bara hälften så mycket.

Arbetspension, folkpension, garantipension

Pensionsskyddet i Finland består av arbetspensionen, folkpensionen och garantipensionen.

Arbetspension får den som arbetat som anställd, företagare eller lantbruksföretagare. Arbetsgivare och arbetstagare finansierar systemet tillsammans genom att betala försäkringspremier till arbetspensionsförsäkringsbolag, pensionskassor och -stiftelser.

Arbetspensionens storlek beror på hur länge personen har jobbat och hur hög lönen har varit.

Folkpension och garantipension finansieras av staten och sköts av Folkpensionsanstalten. Folkpension får den som inte arbetat och följaktligen inte får någon arbetspension, eller om arbetspensionen är mycket liten.

Garantipensionen garanterar alla en minimipension på 760,26 euro per månad, ifall pensionärens övriga pensioner är lägre än så.

Mot en renare värld, ett flyttlass åt gången – ”Alla våra 150 röda bilar kör fossilfritt”

Mer läsning