Varmare vintrar stör flyttfåglarnas inbyggda klocka

Ger igen. Den orädda hackspetten försöker försvarar sig genom att hacka med näbben när Leonid Sokolov ringmärker den. Bild: Oksana Jusjko

Flyttfåglarna har ändrat tidtabell – de återvänder till häckningsplatserna i norra Europa en månad tidigare än på 1970-talet. Somliga flyger inte alls söderut längre. Ryska forskare i ett av Europas största fågelparadis på Kuriska näset säger att klimatförändringen kan vända upp och ner på fågellivet.

Rörsångaren väger ungefär tolv gram – en grågrön, svagt olivskiftande fågel som älskar blöta vassmarker. Intrasslad i nätmaskorna piper den hjälplöst. När forskningsledaren Nikita Tjernetsov försiktigt lösgör den ur nätet flaxar den vilt med vingarna.

– Den ska ända ner till Västafrika. Innan dess behöver den äta upp sig och bättra på fettlagret, säger Tjernetsov och stoppar försiktigt ned fågeln i en liten tygpåse. Den lilla sångaren ska ringmärkas, vägas, få sina vingar mätta och sitt fettlager uppskattat innan den släpps tillbaka ut i friheten.

Nikita Tjernetsov stoppar ner en rörsångare i en tygpåse. Han leder den biologiska forskningsstationen Rybatjij på Kuriska näset och forskar i hur flyttfåglarna navigerar. Bild: Oksana Jusjko

Bild: Gabriella Torres Airava

Vi står på en gungande spång, som har placerats över ett grönskande våtmarksområde utanför byn Rybatjij på Kuriska näset. Här finns det gott om larver och insekter – stapelföda för de flesta småfåglar. Tjernetsov leder Rybatjij biologiska forskningsstation, som sedan 1957 har ringmärkt och forskat i fåglar i ett av Europas största fågelparadis. Den smala sandtungan mellan Litauen och Kaliningrad drar till sig miljoner fåglar – tättingar som sångare, siskor och trastar, gökar, rovfåglar och gäss som flyger från Finland, Sverige och de baltiska länderna till sina vinterhärbärgen i Sydeuropa eller Afrika. De behöver äta upp sig på vägen och Kuriska näset är en idealisk plats. Då flyttfågelsäsongen står på sin höjdpunkt i oktober passerar två miljoner fåglar här dagligen. Det är den största samlingsplatsen för flyttfåglar i Europa.

Under de senaste tjugo åren har fåglarna ändrat tidtabell. De anpassar sig efter klimatförändringen.

Kuriska näset är en idealisk plats för flyttfåglarna. I oktober passerar här två miljoner fåglar dagligen. Chefsbiologen Leonid Sokolov säger att småfåglarna speciellt i Sydeuropa kan få svårt att klara sig då den globala uppvärmningen leder till torka. Bild: Oksana Jusjko

– Tidpunkten för när flyttfåglarna återvänder har flyttats bakåt med flera veckor. Hos vissa fågelarter med en månad, säger Leonid Sokolov, som är chefsbiolog på Rybatjij biologiska forskningsstation.

Sokolov är doktor i biologi och har gett ut en bok om hur klimatförändringen påverkar flyttfåglarna. På forskningsstationen i Rybatjij har han jobbat sedan början av 1970-talet. Enligt Sokolov är det helt entydigt att fåglarna anpassar sig efter klimatförändringen.

– På 1970-talet när medeltemperaturen var kallare kom bofinken oftast först i början av maj. Men nu återvänder den i mitten av april. Det gäller inte bara bofinken – även lövsångarna, tofsviporna och storkarna kommer betydligt tidigare än förr. En del rödhakar och starar har börjat övervintra i Norden. De behöver inte flytta längre när vintrarna har blivit tillräckligt milda, säger Sokolov.

Rödhaken har fastnat i näten och är redo för granskning innan den får flyga vidare. Bild: Oksana Jusjko

Rödhaken får en ring av aluminium. Bild: Oksana Jusjko

Praktikanten Maria Jerochina skriver upp de ringmärkta fåglarnas vikt, fettprocent och längden på vingarna innan de släpps fria igen. Bild: Oksana Jusjko

Just i år har klimatförändringen varit till fördel för de fåglarna, enligt Sokolov. Det är precis samma iakttagelse som ornitologer i Finland har gjort.

– Tack vare den varma sommaren har häckningen varit lyckad. Talgoxen och flera andra arter har hunnit med upp till tre kullar, vilket har stor betydelse eftersom bara ungefär trettio procent av ungarna överlever.

Vi träffar Leonid Sokolov på fältstationen Fringilla (bofinkens latinska namn). Den ligger i skogsbrynet mellan luftig tallskog och oändliga sanddyner, typiska för Kuriska näset. Precis där sanddynerna börjar har forskarna satt upp två fällor i form av ett slags gigantiska trattar. Fåglarna flyger in i dem, fortsätter inåt och hamnar i en bur därifrån de plockas en gång i timmen för att bli ringmärkta.

Sokolovs slutsats är att klimatförändringen gynnar vissa arter, medan den starkt försvagar andra.

Problemet är att klimatförändringen framskrider snabbt och det är inte säkert att till exempel svalan hinner anpassa sig. Det tar 35 generationer för en flyttfågel att byta destination.

– Göktytan har gått tillbaka enormt. Det fanns enorma mängder på 1960-talet, nu observerar vi den knappt längre. Det kan finnas olika orsaker, men jag skulle tro att en är klimatförändringen i Afrika. Göktytan passerar Saharaöknen och den har växt.

Saharas öken är i dag tio procent större än den var år 1920. Samtidigt är Sahara sedan mitten av 1980-talet inne i en period då den håller på att bli grönare. Ny forskning från University of Maryland visar dock att Sahara i somras utvidgade sig och att klimatförändringen kan få andra öknar att göra detsamma.

Leonid Sokolov anser att olika arters chanser att överleva klimatförändringen beror på huruvida de klarar av att byta vinterkvarter innan det är för sent.

Biologen Leonid Sokolov går in i den jättelika voljären, där man samlar in fåglar för att ringmärka dem. Sokolov har forskat i klimatförändringens inverkan på flyttfåglar i flera decennier och säger att den är odiskutabel. Bild: Oksana Jusjko

– Svalan övervintrar i Sydafrika. Den orkar flyga 3000 kilometer över Sahara utan mat och vatten. Och säkert lite till – men inte 3 500 kilometer. Då dör den på vägen. Det har visat sig att flyttfåglar kan byta vinterkvarter om det behövs och svalan skulle ha betydligt större chans att överleva om de bytte vinterkvarter till Indien. Problemet är att klimatförändringen framskrider snabbt och det är inte säkert att till exempel svalan hinner anpassa sig. Det tar 35 generationer för en flyttfågel att byta destination, säger Leonid Sokolov.

Flyttfåglarna är viktiga för mänskligheten därför att de bär på en gåta som människan fortfarande inte har löst – exakt hur de navigerar. Man vet att fåglar navigerar med hjälp av solen, stjärnorna och jordens magnetfält. Men var receptorerna hos fåglarna sitter för att de ska kunna känna av magnetfälten är fortfarande okänt. Att ta reda på den saken är en av Nikita Tjernetsovs huvudsakliga forskningsfrågor.

– Vi tror att fågeln har två sätt att läsa information ur magnetfälten – ett genom synen, det vill säga de ser dem, och ett via trillingnerven (nervus trigeminus, som är en kranialnerv och ansluter till hjärnan, inte till ryggraden). Vi forskar på rörsångare var receptorerna ligger, men vi har fortfarande inte hittat dem, säger Nikita Tjernetsov.

Flyttfåglar navigerar bland annat med hjälp av magnetfält. Var receptorerna sitter är okänt. Julija Bojarinova forskar i det med hjälp av trädgårdssångare. Det bästa ögonblicket är när jag får släppa ut dem i friheten igen, säger hon. Bild: Oksana Jusjko

Varje morgon hela september och oktober vittjas de jättelika voljärerna på Rybatjij biologiska forskningsstation en gång i timmen. Fåglarna som ska ringmärkas ska inte behöva sitta fängslade längre än nödvändigt, säger forskarna. Bild: Oksana Jusjko

Julija Bojarinova, biologiforskare från S:t Petersburgs universitet, utför experiment med trädgårdssångare. Hon fångar in dem med nät och placerar dem i mörka lådor där de inte har möjlighet att orientera sig med hjälp av solen eller stjärnorna. De blir påklädda antenner som med hjälp av radiovågar ska störa deras möjligheter att känna av magnetfälten.

– Somliga tror att receptorerna finns i ögonen, andra i näbben, vissa i innerörat. Det är fortfarande en gåta. Vad vi vet med säkerhet är att om man placerar en trädgårdssångare i en mörk låda utan möjlighet att orientera sig, så försöker den hela tiden ta sig ut ur lådan åt rätt håll – i den riktning den ska flytta, säger Julia Bojarinova.

Hon slår ut med händerna.

– Fåglarna är som rymdvarelser. De lever så nära oss, men de ser världen helt annorlunda. Deras hjärnor är så små, men klarar av att lösa de svåraste tänkbara uppgifter. Om vi lär oss att förstå hur de gör kanske det inte behövs några satelliter i framtiden.

Vad innebär det för ekosystemet om flera småfågelarter försvinner? Enligt Nikita Tjernetsov är det är svårt att säga på förhand. En sak är dock säker: Det är aldrig bra när mångfalden utarmas.

– Jag kan inte säga att alla småfågelarter vi studerar är nyckelelement, att det blir en katastrof om enskilda arter försvinner. Men förändringar i ekosystemet, vilka som helst, är alltid ett problem. Det kan innebära följder för hela mänskligheten som inte går att förutse nu. Vi har ett etiskt ansvar att bevara mångfalden.

Kuriska näset är 98 km långt. På det bredaste stället är det 3,8 km, på det smalaste 400 meter brett. 52 kilometer (den norra delen) tillhör Litauen, resten Ryssland. Området är skyddat och ingår i UNESCO:s världsarvlista.

Delar av Kuriska näset består av sanddyner som vandrar, och som nu har stadgats upp för att näset inte ska rinna ut i havet.

Före andra världskriget var området en del av Östpreussen. Världens första forskningsstation som började ringmärka fåglar i stor skala, Vogelwarte Rossitten, grundades år 1901 i Rossitten (nuvarande Rybatjij) av den framstående tyska ornitologen Johannes Thienemann år 1901.

Efter andra världskriget inkorporerades området med Sovjetunionen och en ny forskningsstation vid namn Rybatjyj biologiska forskningsstation grundades år 1956.

Yrkesexamen från Prakticum öppnar många dörrar

Är du vuxen och vill bli närvårdare? Studiestart i mars 2020! Studier vid Yrkesinstitutet Prakticum ger nycklar till arbetslivet. Samtidigt kan det också vara en smidig inkörsport till fortsatta studier vid en yrkeshögskola. 4.12.2019 - 00.00

Mer läsning