Varje nyfinländare har en unik historia

Med foten i dörren. Att komma över tröskeln och få en chans i det finska arbetslivet är ingen självklarhet, ens för en högutbildad. Men skam den som ger sig, säger Josh, Kevin, Chris, Matt, Ross och Svetlana vid Finlands kanske mest mångkulturella patentbyrå, Seppo Laine.Bild: Karl Vilhjámsson

Inte ens akademisk examen, språkkunskaper och internationell erfarenhet garanterar framgång i jobbjakten. Men envishet och tålamod ger resultat. Några högutbildade nyfinländare berättar sin historia

Mitt i debatten om asylsökande har ett perspektiv fallit i skymundan: tar vi till vara den kunskapsreserv som redan existerar hos (främst) västerländska nyfinländare som flyttar hit frivilligt, på grund av kärlek? Ger finska arbetsgivare erkännande åt utländska examina och arbetserfarenhet?

"Tja", lyder svaren hos en grupp unga anställda vid Helsingforsbaserade Seppo Laine, antagligen den mest multikulturella patentbyrån i Finland.

En arbetssökande med främmande arbetserfarenhet och utbildningsbakgrund, eller ännu värre: ett exotiskt namn samt bruten finska, stöter snabbt på fördomar. Då krävs extra seghet och tålamod, medger Ross Worrell, som flyttade hit för kärleken till en finsk kvinna för åtta år sedan.

– I USA är en examen från mitt universitet, Kelley School of Business vid Indiana University, rätt så ansedd, men här betyder den ingenting. Jag inbillade mig att jag skulle hitta ett jobb i Finland på några dagar tack vare min utbildning och mina språkkunskaper, men det tog nästan fyra år!

Lågvattenmärke

Worrell började snart studera finska, men det hjälpte inte. Hans tredje vinter i Finland var extremt snörik, så han svalde stoltheten och sökte anställning som snöskyfflare. Arbetsgivaren gav kalla handen med hänvisning till "icke-flytande finskakunskaper", trots att Worrell nog kunde yttra och förstå enkla fraser efter två års studier i språket.

– Det var lågvattenmärket i min jobbjakt. Jag var överkvalificerad, och ratades från ett arbete där jag knappt hade behövt tala.

Betydligt smidigare gick det för Joshua Wert, som jobbat på Seppo Laine som patentombud sedan dagen efter att han flyttade hit 2010 – likaså i kärlekens fotspår.

– Jag sände min CV till alla finska patentbyråer. Då jag kom hit fanns inga andra auktoriserade ombud som klarat provet vid USA:s patentverk och därmed får representera kunder där, så jag fick visum tack vare min specialisering. Trots mina än i dag bristfälliga kunskaper i finska hade jag inga som helst problem att hitta jobb.

Samtidigt har Wert, som är aktiv inom uppstartsföretag och i ett flertal yrkesorganisationer, många kvalificerade utländska vänner som har haft det betydligt svårare.

Skepsis

Landsmannen Matthew Swanson flyttade till Finland för fyra år sedan med kandidatexamen i fickan, fick jobb vid teknik- och energikonsultbolaget ÅF och avlade magisterexamen i Villmanstrand. Han anslöt sig till Seppo Laines elektronikteam i november 2013.

– En internationell bakgrund och engelska som modersmål ger vissa fördelar, men jag är inte så säker på om de kompenserar nackdelarna. Du måste kunna en del finska oavsett.

Språkfrågan är kanske inte den primära tröskeln, det kan även handla om skepsis hos finländska arbetsgivare att överväga icke-finnar, menar han.

– Jag känner många finlandssvenskar som talar betydligt svagare finska än Ross, och ändå hittar de jobb utan problem.

– Att ha svenskklingande efternamn, som du Matt, är knappast en nackdel heller, replikerar Ross, och utlöser ett skratt hos de andra.

Språket är nyckeln

En som lyckades från första början var engelsmannen och kemisten Christopher Devine. Han flyttade från Tyskland med sin finska fru till Kuopiotrakten 2003. Där jobbade han vid ett litet bioteknikbolag och lärde sig finska.

– Tyvärr gick bolaget i konkurs 2009. Jag letade förgäves efter jobb i nästan fyra år, och flyttade en sväng till England i två år för att skaffa juridisk examen. 2011 återvände jag till Finland, men lyckades inte hitta jobb, och 2012 började jag på Seppo Laine.

Devine avlade en språkexamen i finska för att kunna jobba som patentombud. Vad höll honom kvar i Finland under de motiga åren? Svaret är laddat med torr brittisk humor.

– Jag hade ett bostadslån att betala, och det finska lynnet passar min personlighet. Att kunna engelska är en stor fördel, men det kan också vara en förbannelse: man utses till korrekturläsare, ler han, och tillägger i mer allvarlig ton:

– Man stöter på seriösa problem om man inte behärskar finska, då kan man inte integreras socialt heller.

Envishet

Hongkongbördiga Kevin Tung kom till Helsingfors som Erasmus-studerande 2011, blev kär i en finska, och gjorde arbetspraktik på kemikaliemyndigheten ECHA.

– I början var det svårt att hitta jobb, jag lämnade in en hel del ansökningar. Som utlänning måste man vara envis.

Till slut fick han en chans på patentbyrån Boco IP, och studerade immaterialrätt på Hanken vid sidan om. Där lärde han sig en liten smula svenska.

– Som utlänning är det utmanande att jobba på ett finskt icke-multinationellt bolag, speciellt då man är den enda invandraren och träffar kunder som förväntar sig att du talar finska. Man måste anstränga sig för att lära sig språket.

Ett år efter att Tung hade avgått från Boco IP avslutade han sina studier, och i december övergick han till konkurrenten Seppo Laine. Han bedömer att cirka hälften av studiekamraterna vid Hanken har lyckats hitta ett jobb i Finland.

Proaktiv

Svetlana Aalto studerade filologi och ryska vid Petrozavodsk universitet, och kom till Finland med avsikten att studera finska i Jämsä i ett eller två år. På den tiden kunde hon ingen engelska, men lärde sig finska på några månader.

– Sen hittade jag praktik via skolan, fann ett annat jobb via vänner, och stannade. Jag älskar att bo här!

Utländska nyutexaminerande måste hitta ett jobb i Finland inom sex månader för att få stanna kvar i landet. Matt, Josh och Ross har många utländska vänner och studiekompisar som gärna hade stannat i Finland, men som tvingades flytta bort eftersom de inte fick arbete.

– Jag känner högutbildat folk som gått intensivkurser i finska, och sedan erbjudits jobb som diskare. Somliga får hjälp, men det bär sällan frukt, suckar Worrell.

– EU-medborgare har det lättare, men oavsett så måste man själv vara proaktiv, noterar Devine.

Goda tips

Swanson och Wert rör sig i finlandssvenska kretsar, bland annat inom segelklubbar. De upplever att umgänget i Svenskfinland är mer utåtriktat än det finska Finland. Men då det gäller arbetsmarknaden så ska man inte låta sig avskräckas av den mur av tystnad som man inledningsvis konfronteras med.

– Det räcker inte med att mejla sitt CV och sitta och vänta. Du måste själv ringa samtal och följa upp ansökningar. Finska arbetsgivare förstår inte vad en 4-5 års kandidatexamen i ingenjörsvetenskap i USA motsvarar, man måste översätta sina kvalifikationer, understryka egenskaper som ett finskt universitet kanske inte erbjuder, säger Swanson.

Allt handlar om att skapa lokala kontakter och skaffa vänner, menar Wert:

– Det är personliga kontakter som avgör i detta land, ännu mer än i USA. Söker man jobb per mejl i Amerika så brukar man åtminstone få ett svar, men kulturen i Finland verkar vara att inte svara på e-post. Då jag anmälde mitt intresse hos 10–11 finska patentbyråer fick jag bara fem svar. Då jag senare har träffat dessa samma personer har de sagt "jag önskar du hade sökt jobb hos oss" ...

Worrell instämmer.

– Personliga kontakter är a och o. Tro inte att du är speciell bara för att du kommer från västvärlden och har en fin examen. Det gäller att ha sisu, att inte ge upp. Och det hjälper med ett finskt efternamn!

Helsingfors utgör trots allt ett särfall, för en utlänning är tröskeln att hitta jobb högre i mindre städer och i glesbygden, understryker Devine.

– Att socialisera och bygga nätverk fungerar inte utanför huvudstadsregionen. I det fallet måste du verkligen lära dig språket och på den vägen visa att du vill integreras.

Den ryska och finska jobbmarknaden har mer gemensamt än man spontant kunde tro, anser Aalto.

– Lita på dig själv. Med rätt attityd och lite tid hittar den som vill ha jobb nog en anställning, såväl här som i Ryssland.

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00