Varför så svårt att acceptera Bibelns vittnesbörd om den historiske Jesus?

Bild: Wilfred Hildonen

Eftersom alla forskare ännu inte utdömt Bibeln som tillförlitlig källa kan det alltså vara möjligt att Jesus funnits och att han ingalunda var någon upprorsmakare, utan tvärtom en fridens man, som ville ge kejsaren det kejsaren tillhör.

I sitt svar på min debattartikel (HBL Debatt 21.6) skriver Torsten Fagerholm att hans syfte med ledaren (HBL 30.5) var en "analys av makthavare som öppet missbrukar religion i propagandasyfte".

Jag har aldrig påstått att hans avsikt var att starta en teologisk eller exegetisk debatt, men som jag skrev gav hans ledare upphov till en livlig debatt om den historiske Jesus. Jag ber dock om ursäkt för att jag felaktigt skrev att han påstått att "kristna ledare i sin maktlystnad inte är ett dugg bättre än Donald Trump och Boris Johnson". Skenheliga kristna pastorer, som fikar efter egen nytta, har ju varit mycket på tapeten den senaste tiden, så jag kom fel ihåg vad Fagerholm ursprungligen hade skrivit och gjorde det stora felet att inte kolla. Inte heller har han skrivit att "hela den kristna tron i sig är bedräglig", även om man av det han skriver lätt kan komma till en dylik uppfattning. Egentligen gällde mitt inlägg inte alls den nämnda ledaren, utan hans svar till sina opponenter i debatten. Svaren har nämligen ibland uttryckt ett direkt hån mot uppfattningar som går emot hans egna. Så tycker jag inte att en journalist skall bemöta sina läsare.

I sitt svar skriver Fagerholm att Jesus levde "i en politiskt turbulent, eskatologisk tid där brutalt förtryck skapade politisk energi för judisk nationalism". Under denna tid fanns det säkert många "upprorsmakare" i Israel, men frågan är om Jesus var en sådan. Eftersom forskarna inte med säkerhet vet om den judiske historikern Josefus Flavius (37/38-cirka 100) faktiskt nämner Jesus i sina skrifter blir Bibeln den enda källan då man skall bedöma om Jesus existerat och vad han i så fall stod för.

Eftersom alla forskare ännu inte utdömt Bibeln som tillförlitlig källa kan det alltså vara möjligt att Jesus funnits och att han ingalunda var någon upprorsmakare, utan tvärtom en fridens man, som ville ge kejsaren det kejsaren tillhör. Endast vid några enstaka tillfällen brusade Jesus upp, men riktade sig då mot fariséer och månglare och ingalunda mot ockupanterna. Bibeln säger också att Pilatus fann honom oskyldig, men dömde honom av rädsla för konfrontation med judarna.

Varför är det så svårt att acceptera Bibelns vittnesbörd om den historiske Jesus – alltså frånsett hans andliga dimension? Borde inte historieforskningen fördomsfritt beakta alla källor tills de bevisligen visar sig vara felaktiga? Jag tror det beror på att sekulära människor är avigt inställda till kristen tro. Om man som en "upplyst nutidsmänniska" inte erkänner Jesus frälsningsverk välkomnar man gärna forskningsresultat som visar att den Jesus Bibeln beskriver aldrig existerat, eftersom det då är lättare att förneka hans andliga dimension.

Sture-Christian Eklund, Helsingfors

Svar I det sekulära Norden kan vi välja, få andra berättelser serverade: en sekulär-rationell etik utan teistiska inslag. Skeptikern högaktar andras övertygelser, men bekämpar religiöst färgad politisk nykonservatism och trångsynthet. Frågan om gudars existens ter sig meningslös eftersom termen saknar koherent och entydig definition. För ignostikern är det lika befängt att kontemplera allsmäktiga andeväsen som att begrunda "vilken färg har tisdag?".

Torsten Fagerholm, ledarskribent, HBL

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Med sikte på en hållbar framtid – ingenjörerna visar vägen

Mer läsning