Varför publicerade HBL nyheten?

Varför reagerar ingen? Varför är det inget på gång som svar på #metoo-kampanjen? Varför är tystnaden så öronbedövande när det gäller sexuella trakasserier i vårt land?

De här frågorna har ställts i ett flertal kolumner i HBL och andra medier och i olika samhällsdiskussioner på sistone, och många har undrat varför ingen här reagerar på att män som trakasserar och våldtar kvinnor skyddas av förmän/arbetsgivare/nätverk/andra män. I Sverige har ju olika yrkesgrupper gjort gemensam sak av hur kvinnor blir illa behandlade.

I morse fick HBL veta att det faktiskt är något konkret på gång, ett upprop i form av en hemlig Facebookgrupp som samlar in berättelser om sexuella trakasserier i Svenskfinland. Vi bedömde att detta är ett efterlängtat svar på den fråga som många av våra kolumnister och läsare har ställt sig. Vi ville berätta att något äntligen är på gång, i enlighet med den första journalistregeln som lyder: "Journalister är i första hand ansvariga inför sina läsare. Dessa har rätt att veta vad som händer i samhället." Vi ville berätta att snöbollen är i rullning, att kvinnor runtom i Svenskfinland engagerat sig i frågan och att det vi bevittnar förhoppningsvis är början på ett historiskt engagemang av samhällelig betydelse.

Dessutom fanns det kvinnor, både på redaktionen och i bekantskapskretsen, som blivit tillagda i den slutna gruppen utan att de själva aktivt bett om medlemsskap och utan att kanske ha koll på vad det egentligen innebar och vilken praxisen har varit i till exempel Sverige. Också för dem ville vi berätta vad det handlar om.

Men en del medlemmar i gruppen blev upprörda över att HBL publicerade nyheten. De som reagerat anser framför allt att vi brutit mot embargo och hederskodex om att inte publicera något om den hemliga gruppen före den 29 november, då gruppens initiativtagare kommer att gå ut med information.

Jag är innerligt ledsen över att vår nyhet till den delen slog fel. Det känns illa att många kvinnor nu känner sig kränkta, när syftet med artikeln var det motsatta: Att peka på den lavin av vittnesmål som är på väg och som förhoppningsvis kommer att bidra till ett mer jämställt och rättvist samhälle, där könet inte definierar våra rättigheter och skyldigheter och möjligheter.

Uppropet är oerhört viktigt och HBL står bakom det hela vägen. Jag är övertygad om att genomslaget kommer att vara massivt i berättelserna då de publiceras nästa vecka.

Sexuella trakasserier ska inte vara tillåtna, varken i Svenskfinland eller någon annanstans.

Susanna Ilmoni Chefredaktör för HBL

Mot en renare värld, ett flyttlass åt gången – ”Alla våra 150 röda bilar kör fossilfritt”

Mer läsning