Varför isolera oss från ett aktivt EU-samarbete?

Vi lever allt mer i språkliga bubblor. EU består av 27 medlemsländer i vilka man talar ett antal nationella och lokala språk. Officiella språk i ministerrådet är alla nationalspråk medan institutionernas arbetsspråk är franska, tyska och engelska. Referensspråket i juridiska sammanhang är franska.

Brexit är en verklighet som alltmer även påverkar språkutvecklingen inom unionen. Franskan och tyskan får en allt mer dominerande roll. Även betydande medlemsländer såsom Italien och därmed italienskan får i praktiken en allt viktigare roll inte minst tack vare det nya samarbetsavtalet mellan landet och Frankrike. Även tyskan får en allt mera framträdande roll i och med att kommissionsordföranden är tyska.

Vad gör vi i Finland ? Vi lever i en "Eyes wide shut"-omgivning där vi skär ned på undervisningen för EU:s mest betydande språk; franskan och tyskan. Detta leder inom den finska förvaltningen till isolation och okunskap om vad som verkligen händer i EU. Enligt tidningsrapporter visste vi inte ens att Italien och Frankrike höll på att ingå ett betydande avtal som har stora konsekvenser för hela EU och inte minst Finland. Vi håller även på att försvaga samarbetsmöjligheterna med våra nordiska grannar genom att ständigt skära ner svenskans ställning i Finland. Även inom landet är den språkliga utvecklingen liknande. Våra myndigheter har svårt att kommunicera med Ålands förvaltning och områden i Finland där svenska är ett officiellt språk.

Man kan fråga sig varför vi medvetet isolerar oss från ett aktivt EU-samarbete genom att inte behärska franska och tyska. Varför isolerar vi oss språkligt från Norden nu när försvarssamarbetet är så viktigt?

Finland går mot en språklig monokultur där en global och ytlig amerikaniserad engelska dominerar. Den ger däremot inte en djupare förståelse vare sig för den amerikanska eller brittiska kulturen. För övrigt talar inte alla turister, inte ens alla finländare engelska, även om Finavia och Helsingfors stad tycks fantisera om detta.

Bristen på språkkunskaper leder till missförstånd och är åtminstone delvis orsaken till symtom för nationell rasism och invandrarfientlighet. Det man inte förstår är främmande och "farligt".

Vi lever i en språklig bubbla som allt mer leder till internationell isolation och oförståelse för andra kulturer och ekonomier. Det är även en delorsak varför finländska företag divesterar utomlands. Denna utveckling har även en nationell säkerhetsdimension som borde uppmärksammas av våra omstrukturerade säkerhetstjänster.

Jan-Peter Paul, Helsingfors

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Bokåret 2021 på Bokström

Mer läsning