"Varför är varje betongbro viktigare än kulturarvet?"

I hans källare finns en gitarr från 1700–talet och tusentals skivor och böcker. Överbibliotekarien, deckarförfattaren och nyblivne farfadern Kai Ekholm njuter av samma saker han gjorde som 16–åring. För två år sedan blev han känd som bibliotekarien som vägrade säga upp sin personal.

Det är som motsatsen till att kliva in i en Ikea–katalog från 2010–talet.

I stället för vita raka möbler av spånskiva finns trämöbler med snirkliga detaljer, utplacerade lite här och där i Nationalbiblioteket. I hyllorna av trä står böckerna prydligt radade, en del från en svunnen tid. En len doft genomsyrar byggnaden och doften är helt annorlunda jämfört med "Ikea–doften". Enstaka personer syns till i byggnaden, sannolikt forskare.

För ett par år sedan stormade det på Nationalbiblioteket. Femtio personer skulle sägas upp på grund av regeringens sparåtgärder. Men överbibliotekarie Kai Ekholm satte sig på tvären och vägrade säga upp personalen.

– Jag tänkte att varje person kan göra något för kulturarvet och att det här var min insats. Många har tackat mig för detta men jag har också fått leva med spänning och har inte varit omtyckt av alla, säger han.

Att kunna se sig själv i spegeln om morgnarna skulle vara omöjligt om personalen skulle ha sagts upp, menar Ekholm.

– Det var ett moraliskt och etiskt beslut.

Till slut var Ekholm ändå tvungen att säga upp en del av personalen. Men han säger att saken kunde diskuteras och att alla inblandade kom fram till en lösning som man kunde acceptera och leva med.

Profil

Kai Ekholm

Ålder: 65 år.

Bor i: Vanda.

Familj: Hustru, en hund, tre söner och ett barnbarn.

Gör: Är gärna i källaren med gitarrer, böcker och skivor.

På fritiden: Lagar mat och pysslar med huset.

Läste senast: Läser många böcker parallellt men till exempel "Trimalkion pidot", skriven av Petronius Arbiter.

Lyssnade på senast: The Beatles.

Rädd för: Ensamhet. Livets mening är att leva tillsammans med någon.

Längtar efter: Harmoni.

"Varför är varje betongbro viktigare än kulturarvet?"

Ekholm växte upp med en ensamförsörjande mamma och uppväxten var anspråkslös. Som barn besökte han lokalbiblioteket varje dag. Senare blev det litteraturstudier vid Tammerfors universitet. Innan Ekholm kom till Nationalbiblioteket år 2001 hade han till exempel jobbat som överbibliotekarie vid Jyväskylä universitets bibliotek.

– Jag älskade böcker och musik som barn. Jag tänkte inte på att bli bibliotekarie utan i stället på att få arbeta med kultur. Och det fick jag.

Arbetet som överbibliotekarie på Nationalbiblioteket beskriver han som omfattande. Många kaotiska stunder har funnits och Ekholm säger att man måste tåla negativa saker och kunna leva med osäkerhet och ofullkomlighet. Däremot finns också solskensstunder.

– Det har varit givande att vara här! Givmilda människor har donerat böcker, skivor och samlingar till biblioteket. Arbetskamraterna har varit duktiga och jobbat hårt för biblioteket.

Ekholm berättar också om digitaliseringen av kulturarvet, som varit ett stort och lyckat projekt. Om Nationalbiblioteket skulle få mera pengar skulle man kunna digitalisera mera, till exempel tidsskrifter.

– När jag kör bil undrar jag ofta varför varje betongbro är viktigare än kulturarvet.

"Jag tänkte inte på att bli bibliotekarie utan i stället på att få arbeta med kultur. Och det fick jag" Bild: Cata Portin

Det kommande livet som pensionär

I höst går Ekholm i pension och han säger att han kommer att sakna alla kunder och kolleger.

– En del kunder har varit hos oss i över 40 år och kommer varje dag. De flesta besökare är forskare och studenter men också vanliga människor besöker biblioteket. Det är viktigt att visa upp kulturarvet för hela folket och att de får en personlig koppling till bibliotekets skatter, berättar Ekholm.

Några storslagna planer inför livet som pensionär har inte Ekholm.

– Kanske det är bäst att leva ett ostrukturerat liv. Jag njuter varje dag med min hustru, hund och några tusen böcker och skivor. Fortfarande njuter jag av samma saker jag gjorde som 16–åring: skivor, böcker och kultur.

Det första barnbarnet föddes nyligen och Ekholm visar stolt upp en bild på den söta bebisen. Den nyblivne farfadern tänker nämligen tillbringa mycket av sin tid som pensionär tillsammans med barnbarnet och ser fram emot det.

– Jag är bra på att läsa sagor och snickra möbler, säger Ekholm.

Ordens paradis

Ekholm har skrivit två deckare och avslöjar att den tredje deckaren är under arbete. Den första deckaren var egentligen ett test och Ekholm säger att han flera gånger funderat på om han alls kan skriva en deckare.

– Varje gång jag skriver tänker jag att det måste vara den sista boken.

När han skriver stressar han inte eftersom det är viktigt att njuta av själva skrivprocessen. Skrivandet får ta den tid det behöver. Valen av ord är dessutom något man inte får slarva med.

Det kan finnas flera dumma regeringar, men jag har mina gitarrer i källaren som jag kan leva med.

– När jag hittar ett ord som jag tycker om använder jag det när jag skriver boken. Jag hyllar ordet. Ett gott språk är också viktigt och jag vill skriva om sådant som inte har skrivits.

Ekholm anser att ordens makt är stor och att om man har en penna, har man mycket. Han önskar att människor skulle läsa mera och köpa flera böcker eftersom författarna jobbar i många år med sina böcker.

– Människor har råd att köpa saker men när det gäller böcker tycker de att det är för dyrt att köpa en bok. I boken finns ett paradis.

Det stora musikintresset

I Ekholms arbetsrum, nära dörren, står en vacker vinylspelare i trä och han säger att spelaren är gjord för att hålla i evigheter. Musik är ett av hans stora intressen och han berättar lite hur vinylspelaren fungerar. Under åren på Nationalbiblioteket har spelaren ofta blivit använd.

– Jag samlar på LP–skivor och lyssnar ofta på jazzmusik. För mig är musik inte bara musik. Det är en bild av mänskligheten, ett dokument. Jag försöker också vara tolerant mot modern musik.

Förutom intresset för LP–skivor samlar Ekholm gitarrer. De är 15 till antalet och den äldsta gitarren är ett hantverk från 1700–talet.

– Jag växte upp i en fattig familj och ägde ingen gitarr. Jag tänkte att när jag har pengar ska jag köpa en gitarr.

Ekholm har spelat gitarr i 30-40 års tid och är självlärd. Akustisk gitarr anser han vara det bästa och det är bara familjen som får höra gitarrens plingande. Att gitarrsamlingen är viktig för Ekholm märks.

– Det kan finnas flera dumma regeringar, men jag har mina gitarrer i källaren som jag kan leva med.

"Jag är en rik man"

Ekholm värdesätter goda människorelationer. Livets mening är att leva med någon och att ge någonting, inte att få. Att bli ensam och gammal är ingenting Ekholm vill råka ut för. Han säger att han känner sig rik om han har en bok, en skiva och ett glas vin. Livet har varit bra och han konstaterar:

– Jag är en rik man.

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33