Varför är åldrandet bekymmersamt just nu?

På kort sikt är barnafödande ingen undermedicin, men på längre sikt kan det förbättra beroendekvoten.

Finlands befolkning åldras. Antalet personer i arbetsför ålder vände nedåt 2010 i och med att de stora årskullarna började gå i pension. För att kunna finansiera detta borde en allt större andel av de i arbetsför ålder jobba och betala skatter. Varför har det blivit så här?

En allt äldre befolkning är inte ett problem vi är ensamma om. Under de kommande årtiondena kommer det att finnas exceptionellt många över 65 år i relation till 20–64-åringarna. Finlands ålderskurvor har vänt uppåt tidigare än i många andra länder, men både Sverige, Kontinentaleuropa och Nordamerika kommer efter i snabb takt. Och problemet är inte bara förunnat de utvecklade länderna utan både Latinamerika och Asien är oss hack i häl. Det handlar alltså om ett globalt fenomen.

Jag deltog för några veckor sedan i ett seminarium där professor Tommy Bengtson från Lunds universitet belyste ämnet. En av de saker Bengtson lyfter fram är att perioden 1950–1990 dominerades av två trender: barnafödandet minskade och medellivslängden ökade. Under den här perioden hade den ökande medellivslängden en positiv effekt på beroendekvoten eftersom antalet personer i arbetsför ålder ökade mer än antalet över 65 år.

I dag är situationen en annan. Samma fenomen som under 1950–1990-talen bidrog till en större arbetsför befolkning bidrar nu till att beroendekvoten ökar och kommer att fortsätta göra så. Det handlar alltså om två olika faser i samma åldrandeprocess.

Stick i stäv med vad många tror är äldre människor storkonsumenter. Inte storkonsumenter av varor, men av vård- och hälsotjänster. Effekten av åldrandet varierar från land till land beroende på hur hälsovården och äldreomsorgen är uppbyggd.

I USA finansieras merparten av över 65-åringarnas omsorgs- och vårdkonsumtion av eget sparande, vilket också är situationen i till exempel Tyskland. I Norden däremot finansieras merparten av den vårdrelaterade konsumtionen i högre ålder genom offentliga transfereringar.

Åldrandet är alltså här i större utsträckning ett problem för den offentliga sektorn än på många andra ställen. I Sverige sjunker till exempel den privata konsumtionen i 60–70-årsåldern medan den offentliga konsumtionen ökar kraftigt, just för att det är den offentliga sektorn som sköter äldreomsorgen och vården.

Situationen är krävande. Det nordiska välfärdssamhället byggdes upp och kalibrerades under en period då beroendekvoten var lägre än i dag och har inte fullt ut anpassats till den rådande situationen. Men vad skall vi göra? Är lösningen mindre konsumtion av offentliga tjänster? Knappast.

På kort sikt är barnafödande ingen undermedicin, men på längre sikt kan det förbättra beroendekvoten. Men det vi borde kunna göra är jobba mera. Men vill vi jobba mera? Mycket pekar på att vi faktiskt vill. Vi är allt friskare och lever allt längre, och pensionsåldern har stigit kännbart under de senaste åren runtom i världen. En annan viktig fråga är om jobben för äldre faktiskt finns där. Här finns det mycket att jobba på.

Fotnot: Beroendekvot är ett mått för hur många personer utanför arbetskraften och arbetslösa det finns per en sysselsatt.

Heidi Schauman chefsekonom på Aktia

Pippi skuttar omkring på Finns sommarteater

Pippi Långstrump, Pippilotta Viktualia Rullgardina Krusmynta Efraimsdotter Långstrump, är en av Astrid Lindgrens mest kända och populära figurer. Sommaren 2019 skuttar hon omkring på Finns sommarteaters (tidigare Glims sommarteater 1973-2005) scen i Esbo till Georg Riedels välkända musik. Senast spelades Pippi på Finns år 2006 och det var alla tiders publiksuccé på sommarteatern med nästan 6000 åskådare! Då spelades huvudrollen av Josefin Silén, som sedan dess utbildat sig till musikalartist i Sverige och i höst spelar Esmeralda i Ringaren i Notre Dame på Tampereen Teatteri. 29.3.2019 - 07.54