Vårdreformen kan falla – så vill oppositionen ordna vården

Oppositionen vill slopa regeringens valfrihetsmodell men en stor del av reformen kan föras vidare.– Jag tror att vårdreformen kan falla, säger Pekka Haavisto (Gröna) som vill att partierna samlas för att diskutera hur man går vidare.

Klockan klämtar för regeringens vård- och landskapsreform. Grundlagsutskottet väntas bli klart med sitt utlåtande om reformen senast nästa vecka. Tiden är knapp eftersom behandlingen ska vidare till social- och hälsovårdsutskottet, innan lagpaketen landar för omröstning i riksdagen. Det är fyra veckor kvar tills riksdagen slutar arbetet för valpaus.

De grönas ordförande Pekka Haavisto tror att vårdreformen kan falla. Han säger att det vore viktigt att alla partier kunde sitta ner och diskutera hur man ska fortsätta efter valet.

Fjorton år av vårdreformen

2006. Matti Vanhanens (C) första regering lägger grunden för vårdreformen med Paras-projektet som tvingar små kommuner att samarbeta om vården.

2011. Jyrki Katainens (Saml) regering avslutar Paras-projektet, men skriver in en reform av social- och hälsovården i regeringsprogrammet.

2014. Alexander Stubb (Saml) blir statsminister och kommer överens med oppositionen om att Finland ska delas upp i fem områden som koordinerar vården. En parlamentarisk styrgrupp tillsätts och kommer överens om maximalt nitton områden som ansvarar för att producera vården.

2015, februari. Grundlagsutskottet ger ett kritiskt utlåtande. Invånarna har inte tillräckliga möjligheter att påverka och det finns brister i finansieringen.

2015, mars. Statsminister Alexander Stubb (Saml) säger att det inte finns förutsättningar att fortsätta behandla reformen under den sittande riksdagen.

2015, juni. Juha Sipiläs (C) regering skriver in vårdreformen i regeringsprogrammet. Reformen ska minska regionala skillnader i vården och spara pengar.

2015, november. Sipilä hotar att lösa upp regeringen efter en tvist om vårdreformen. Samlingspartiet går med på Centerns 18 landskap och i gengäld ska det införas direkt valfrihet i vården.

2017. Riksdagens grundlagsutskott skriver i ett utlåtande att reformen strider mot grundlagen på femton punkter. Speciellt valfriheten är problematisk, men regeringen håller fast vid att lagarna ska behandlas som en helhet.

2018, januari. Högsta förvaltningsdomstolen anser att EU-kommissionen borde ta ställning till vårdreformen. Enligt regeringen behöver lagarna inte skickas till EU, vilket skulle fördröja behandlingen.

2018, mars. Sipiläs regering lämnar sitt nya förslag om vårdreformen till riksdagen.

2018, juni. Grundlagsutskottet anser enhälligt att lagförslagen behöver korrigeras, men att behandlingen kan fortsätta i riksdagen.

2018, november. Social- och hälsovårdsutskottet blir klart med sitt utlåtande, efter att regeringspartierna har kritiserat oppositionsmedlemmar i utskottet för att fördröja behandlingen.

2019, februari. Grundlagsutskottet behandlar lagarna igen. Om utskottet kräver stora förändringar i lagarna så är det osannolikt att den sittande riksdagen hinner godkänna vårdreformen.

Allt arbete som gjorts med vårdreformen är ändå inte onödigt. Oppositionspartierna skulle behålla stora delar av regeringens förslag.

– Det har målats upp hotbilder om att man måste börja om från början när regeringen byts ut. Det stämmer inte. Till exempel i Nyland har städerna med samarbetspartner redan en plan B och C, säger riksdagsledamot Maria Guzenina-Richardson (SDP).

Oppositionspartierna är överens om att social- och hälsovården måste skötas av större förvaltningsområden. Modellen med 18 landskap passar de flesta men regeringens modell för valfriheten bör skrotas. Alla utom KD och Sannfinländarna efterlyser beskattningsrätt för landskapen. Oppositionen vill också att man till en början koncentrerar sig på vården och lämnar de övriga uppgifterna till ett senare skede.

– Regeringen har försökt stycka en hel elefant på en gång, säger SFP:s ordförande Anna-Maja Henriksson.

Bredare axlar för vården

De gröna skulle helst se 12 landskap men kan godkänna 18.

– När det gäller metropolområdet bör man också ta hänsyn till särbehov, säger Haavisto.

SFP tycker att 18 landskap är okej, men ser också att vården kan ordnas olika på olika håll i landet utifrån behovet, alltså en blandning av landskapsmodellen och starkare primärkommuner. Partiet vill att kommunerna också i fortsättningen ska ha rätt att producera vården.

– Kommunerna ska själva få ta ställning till om man vill ordna social- och äldreomsorgen i kommunerna eller föra in den i större helheter, säger Henriksson.

Kristdemokraterna ogillar landskapsmodellen och ser hellre att specialistvården koordineras av de fem universitetssjukhusen. När det gäller äldrevården klingar däremot pratet om bredare axlar illa, enligt riksdagsgruppens ordförande Peter Östman.

– Den senaste tiden har det blivit uppenbart att inte ens kommunalpolitikerna har kontroll över äldrevården. Om beslutsfattandet flyttas längre bort från medborgarna finns det risk för ännu större missar, säger Östman.

Också SDP har sagt att man godkänner 18 landskap som bas. Guzenina-Richardson tycker ändå att man bör lyssna på experter som sagt att antalet är för stort.

– Jämlikheten lider. Experterna har varit ovanligt eniga här. Tanken med en vårdcentral som producerar primärvården är god men de ska inte drivas av privata bolag.

Guzenina-Richardson håller med om att kommunerna också i fortsättningen ska få vara med och producera vården.

Vänsterförbundet utgår också från 18 landskap.

– Om landskapen själva i ett senare skede vill slå ihop sig eller samarbeta ska de kunna bestämma om det själva, säger Vänsterförbundets ordförande Li Andersson och tillägger att kommunerna inte ska få fortsätta producera vården.

– Om bara vissa kommuner får producera tjänster tror jag det blir problem med det kommunala självstyret och jämlikheten mellan olika invånare, säger Andersson.

För Sannfinländarna passar 18 landskap, men riksdagsledamot Arja Juvonen skulle helst bryta ut Helsingfors som ett skilt område från Nyland.

– Man måste beakta att landskapen är väldigt olika både till befolkningsmängden och ekonomiskt.

Skrota valfriheten

Hela oppositionen vill skrota regeringens modell för valfrihet. Däremot talar SFP, De gröna, VF och SDP för en modell med servicesedlar och personlig budget.

– Huvudsaken är att den offentliga sektorn har ansvar över produktionen, medan den privata och tredje sektorn kompletterar vården, säger Henriksson.

Hon får medhåll av Haavisto, Guzenina-Richardson och Andersson.

Om Sipiläs regering nu misslyckas är följande regering den fjärde som får ta itu med vårdreformen. Hur ska det gå?

– Det viktiga är att den kommande regeringen diskuterar detaljer lite längre under regeringsförhandlingarna och kan vara överens. Då tror jag att man kan lyckas, säger Haavisto.

– Om Samlingspartiet eller SDP vill hålla fast vid städernas och kommunernas möjligheter producera vården står vi snabbt tillbaka i ruta ett i fråga om själva förvaltningsmodellen, säger Andersson.

Fräscht grepp på bostadsmarknaden tilltalar unga

17.5.2019 - 16.03