Vårdreformen ger plötslig ökning av antalet folkvalda – uppgifterna blir inte fler

Fullmäktigeledamöterna i de fyra städerna i huvudstadsregionen samlades 2018 för att motsätta sig planerna på en social- och hälsovårdsreform. De fick inte gehör för sin sak. I stället kommer en ny förvaltningsnivå som ökar antalet folkvalda radikalt. Bild: Roni Rekomaa/Lehtikuva

Snart väljer Finland de första politikerna för att styra landets nya välfärdsområden. Antalet politiker ökar med tiotals procent i flera regioner. – Fungerar det här i praktiken? Det får vi se först när det verkställs, säger kommunexperten Siv Sandberg.

I januari väljer Finland fullmäktige för 21 välfärdsområden. 1 379 platser står på spel.

– Det är en stor förändring. Det är väldigt många kandidater som behöver engageras och en stor utmaning för partierna, säger Åsa von Schoultz, professor i allmän statslära vid Helsingfors universitet.

De 21 regionerna inrättas efter snart två decennier av politiska duster om hur framför allt vården ska organiseras.

Tyngdpunkten i den politiska debatten har legat på förvaltningen. Den demokratiska nivån med nya folkvalda har hamnat i skymundan.

– Frågan har kommit lite vid sidan om. Den politiska styrningen har diskuterats väldigt lite under beredningen, säger forskaren Siv Sandberg, expert på kommunal och regional förvaltning.

Resultatet av reformen är hur som helst att Finland får en ny, tredje demokratiskt styrd förvaltningsnivå vid sidan om kommunerna och staten.

Med fler beslutsfattare som väljs direkt av folket kan avståndet till invånarna i bästa fall bli kortare, säger professor Åsa von Schoultz. Bild: Richard Nordgren

Utmärkande för Finland blir det stora antalet folkvalda i de nya regionerna. I Sverige, Norge och Danmark klarar man sig med klart färre ledamöter sett till befolkningen.

– Man har velat ha en bred representation: geografiskt och så att mindre partier också får ledamöter, säger Siv Sandberg om orsakerna bakom de många finländska regionpolitikerna.

Åsa von Schoultz håller med och nämner också själva regionfördelningen som en orsak till det stora antalet nya ledamöter.

Finland delas in i 21 regioner, vilket är flest Norden. Danmark klarar sig med fem regioner, Norge med elva och Sverige, med dubbelt så många invånare, med 21.

Bild: HBL

Den finländska regionindelningen kan ändras med tiden.

– Jag tror inte att vi har 21 områden kvar om 20 år ifall den här modellen lever kvar, säger von Schoultz som ser en dynamik där man börjar med stor och bred representation för att sedan slimma ned i framtiden.

Vanda får två fullmäktigeförsamlingar

Följderna av de politiska kompromisserna ser man tydligast i Nyland.

En eller två fullmäktigeförsamlingar i Nyland var inte politiskt möjligt. i stället blev det fyra områden och sedan Helsingfors som kvarstår med egen förvaltning.

Följden blir att antalet folkvalda ställvis exploderar i Nyland. Tydligast blir det i välfärdsområdet Vanda-Kervo. Här får man 69 nya folkvalda som ska bestämma om vården och räddningsväsendet.

Samtidigt fortsätter arbetet för de 67 ledamöterna i Vanda kommunfullmäktige och de 51 ledamöterna i Kervo.

I Vanda-Kervo dominerar Vanda sett till befolkningen med över 85 procent av invånarna.

I praktiken innebär det att Vanda får två fullmäktigeförsamlingar, en i kommunen och en i välfärdsområdet.

Bild: HBL

Inga nya i Helsingfors

Där Vanda nästan dubblerar sina folkvalda är ökningen noll i grannstaden Helsingfors.

Huvudstaden med sina 650 000 invånare står nämligen delvis utanför reformen – inget nytt regionfullmäktige kommer att väljs i huvudstaden. Stadsfullmäktige i Helsingfors med sina 85 förtroendevalda fortsätter att besluta om vården.

Kontrasten blir stor till grannarna, och då inte bara till Vanda.

Östra Nylands välfärdsområde, där sju kommuner från Sibbo till Lovisa ingår, är det minsta i den pågående reformen med sina knappa 100 000 invånare.

De östnyländska kommunerna styrs nu av 211 ledamöter. Med valet i januari tillkommer ytterligare 59 ledamöter i välfärdsområdet Östra Nyland. Det totala antalet folkvalda blir 270 i regionen, en ökning med nästan 30 procent.

Behövs det då så här många politiker?

Åsa von Schoultz vänder på steken och pekar på de positiva effekterna av fler folkvalda.

– Med fler beslutsfattare som väljs direkt av folket blir avståndet till invånarna kortare. Ur ett demokratiskt perspektiv är det inte en dålig sak.

Hon ser att den stora obalansen ligger i att Helsingfors inte väljer egen representation för vårdtjänsterna. Det kommer att sätta sin prägel på hela valdebatten när huvudstaden inte går till val.

– Det stärker ytterligare problemet med valdeltagandet.

Enligt enkäter kan valdeltagandet i välfärdsområdesvalet bli så lågt som 40 procent.

Frågan är om de ointresserade väljarna är något på spåren: Hur stor blir välfärdsområdenas makt egentligen? Är det inte staten som ändå bestämmer i sista hand?

Regionerna kommer inte att ha några egna skatteinkomster, utan finansieringen kommer från staten.

Politikerna behövs framför allt för att fatta de obekväma besluten, dem som läkare eller ekonomer inte vill fatta, säger Siv Sandberg, forskare med kommun- och regionpolitik som specialitet. Bild: Cata Portin

Siv Sandberg ser att beslutsfattandet i regionerna till stor del kommer att handla om strategiska beslut inom rätt snäva ramar.

– Uppgiften är att göra hälsovården mer kostnadseffektiv och förvalta de pengar man får.

Det kan låta som ett smalt politiskt mandat för de många nya politikerna. Men ansvaret kan bli stort ändå.

– Politikerna behövs framför allt för att fatta de obekväma besluten, dem som läkare eller ekonomer inte vill fatta, säger Siv Sandberg.

Det kan till exempel handla om att lägga ned sjukhus och vårdcentraler.

Om politikerna i regionerna blir färre i framtiden återstår att se.

– Jag har aldrig hört en dansk säga att 'vi har för få ledamöter', säger Siv Sandberg om Danmark som klarar sig med mindre än en sjättedel regionala ledamöter jämfört med Finland.

Det betyder inte att Finland kommer att gå Danmarks väg. Finland har sin egen historia och geografi och institutionaliserade traditioner som är svåra att rubba.

– Fungerar det här i praktiken? Det får vi se först när det verkställs. Det blir jätteintressant att se, säger Siv Sandberg.

Bild: HBL

Rättelse 22.10 kl. 15.15: Uppgifterna Mellersta Österbotten var i en tidigare version av artikeln fel i grafiken beträffande invånarantal och invånare per ledamot.

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Diamanter är det ultimata vintageköpet

Mer läsning