Vården visar oss det sant mänskliga

Bild: Eija Kontio/Lehtikuva

Det här är en mycket lärorik läsning för var och en som har tagit eller tar hand om någon med liknande sjukdom som Joan hade, alzheimer.

Kleinman Arthur: The Soul of Care – The Moral Education of a Husband and a Doctor

Viking, 2019

"Gå ut! Gå ut!" skriker min hustru, Joan, och slår vilt ifrån sig mot främlingen i sin säng. Hon är mycket upprörd och rädd. "Gå ut härifrån. Gå ut!"

Så inleder den kände psykiatern och medicinska antropologen Arthur Kleinman sin bok om hustruns insjuknande i Alzheimers sjukdom. Sedan sköter han henne i åtta år tills han inte längre klarar av det och måste placera henne på en institution.

Han hjälper henne med att "äta, bada, klä sig och förklara världen". Till en början har han full tillförsikt: "Jag är en utbildad psykiater. Jag borde ha redskap att klara av det..." Och inte nog med det han är en världskänd expert: "Jag har ägnat min karriär åt att överbrygga klyftan mellan å ena sidan medicin och vetenskaplig praxis och å andra sidan verkliga människor."

Bild: Pressbild

Nu är det upp till bevis.

Sedan följer en skildring av sjukdomens förlopp. Det är en resa genom hela känsloregistret, från att befinna sig i en mardröm till innerlig kärlek. Det är en mycket lärorik läsning för var och en som har tagit eller tar hand om någon med liknande sjukdom som Joan hade.

I boken vidgar han perspektivet till att tala om läkarens roll, läkarutbildningen och alldeles speciellt om vårdens betydelse för människan. Och i det sammanhanget skriver han något av det bästa som ordats om vårdens betydelse.

Han analyserar sina kollegers arbete och frågar sig exempelvis varför neurologin är sämre utrustad att ge god vård än den palliativa, och grundvården. Han förundrar sig över varför förstaårsstuderande är "mera intresserade och bättre på de praktiska och psykosociala aspekterna än många färdiga läkare". Han skärskådar sina psykiatrikolleger som faller för den farmakologiska industrins löften om "mirakelmediciner". Dagens modell är en "psykiater med Ipad för att skriva ut recept, inte en vis psykoterapeut". Och "så är det egentligen på alla områden", tillägger han.

Vad önskar han då av en god läkarvård?

Att hen talar och lyssnar uppmärksamt (ser bort från datorskärmen), tar sig tid att förklara olika procedurer och medicinernas sidoverkningar, förbereder familj och nära vänner för vad de har att vänta, integrerar socialvården i vården samt slutligen visar att patientens bättring är viktig.

Antropologen talar

För Kleinman är vård någonting både brett och stort. Som expert på kinesisk medicin hänvisar han till ordet "vård" som i det kinesiska språket står för andra ord som "kontroll, förvaltarskap, omvårdnad, skydd, oro eller ångest, vårdgivande, att ge uppmärksamhet åt detaljer". Han anser att vårdandet är en fråga om att dela gåvor: att ge och få uppmärksamhet, stöd, moralisk solidaritet och mening. Det är att hjälpa till, tänka ut i förväg för att förhindra ytterligare svårigheter.

Han hänvisar till sina egna erfarenheter: "Att ge vård innebär stunder av skräck och panik, av självtvivel och hopplöshet, men också ögonblick av djup mänsklig gemenskap, av ärlighet och uppenbarande, av mening och tillfredsställelse. Jag lärde mig också hur långt vårdyrket sträcker sig bortom medicinens gränser. Att ge vård är den mänskliga aktivitet som förekommer allra mest, och den kan vara den mest krävande – ibland den mest nedslående... Vårdandet lär en ödmjukhet. Du lär dig att hur skicklig du än är på vissa områden – och oberoende av hur mycket du än försöker – kan du ofta inte kontrollera det helt och hållet."

"Att vårda är den existentiella aktivitet genom vilken vi djupast inser vår egen mänsklighet. I vårdens mest anspråkslösa ögonblick – att torka en svettig panna, byta ett smutsigt lakan, att lugna en upprörd person, kyssa kinden på en kär anhörig i livets slut kan vi uttrycka våra bästa sidor. Det kan ha en förlösande effekt på både vårdaren och patienten. Vården kan ge visdom i livets konst."

Kleinman återknyter till sin roll som medicinsk antropolog: "Antropologen i mig vill tala för att vårdandet har varit ett av de viktigaste skälen till att människorna har klarat sig i tiotusentals år i en kall och opersonlig värld med både faror och möjligheter. Vården är ingenting opersonligt, etiskt neutralt, utan en personlig och samhällelig process för att tackla svårigheter och anpassa oss till världen."

För Kleinman är vården en process som kräver "närvaro, öppenhet, lyssnande, handledning, förmåga att uthärda och värna om människor och minnen". "Vården är en motkraft till splittringens och destruktivitetens krafter, men också kärnan i vår mänskliga existens. Vården gör det möjligt för oss att bli sociala varelser och för att uppehålla och stärka vår kollektiva existens. Vården visar oss det sant mänskliga. Det är den som gör livet värt att leva; det är källan till skönhet och godhet."

Sture Enberg

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Efterfrågan ökar men under svåra tider är det upp till bevis för private banking-tjänster

Mer läsning