Vardagsnära magi

Trick. Robert Jägerhorn med ett glas saft som stelnar, en variant på en klassiker. Publiken får öva sig på ett liknande trick i pausen. Bild: Henrik Shütt

Robert Jägerhorn ger en sympatisk trollerishow på Lilla Teatern.

Trolleri

Robert Jägerhorn – på riktigt. Regi: Markus Zink. Scenografi och dräkter: Robert Jägerhorn och Markus Zink. Ljus: Paavo Kykkänen. Ljud: Niklas Lundström. Åldersrekommendation: Från sju år uppåt. Premiär på Lilla Teatern 5.10

Den mångfaldigt belönade och mångsidiga trollkonstnären Robert Jägerhorns främsta signum är inte att han är tekniskt skicklig, fast han är det också. Hans trumfkort är att hans show På riktigt är så sympatisk. Trollkonstnärer använder ofta sitt minspel som ett knep att avleda publikens uppmärksamhet från vad de mixtrar med händerna, i smyg. Här blir Jägerhorns minspel mer än så, finstilt; känslor förmedlade med värme. Minspelet leder oss in i – inte bort från – den magiska värld han berättar om.

"Välkommen till teatern, adjö till världen utanför", som Jägerhorn säger när han inleder sin kväll.

Numren avlöser varandra sömlöst, i lagom tempo. Det är inte fråga om yviga gester eller stora mirakel, tvärtom kan man ofta gissa sig till ungefär hur han går till väga när han trollar. Många års erfarenhet har gett resultat, inte bara som ökad konstfärdighet, utan snarare som gott självförtroende. Markus Zinks regi ger också ett utmärkt stöd. Vi får se hur en rad föremål trollas fram ur trollkonstnärens kläder, hur en viss belysning framkallar en bestämd känsla (hos publiken), hur Jägerhorn på ett mirakulöst sätt kan läsa våra tankar och minnas detaljer, hur en näsduk förvandlas till en mus och mycket mer.

Genomtänkt

Också misstagen framstår som uppvisningar i hur man kan tackla saker i livet, att inte förneka eller bortförklara, men inte heller fastna där.

Det är inte bara konstnärens minspel som är känsligt. Upplägget och rytmen är också välgenomtänkt. Först presenteras materialet, sedan kommer själva berättelsen som småningom stegras till att få ett lite vemodigt slut. De moment Jägerhorn för in speglar på ett förträffligt sätt livets mångfald, som när han berättar om bakgrunden till pokerspelets "Död mans hand" till tonerna av Erik Saties Gymnopédier.

En stor del av kvällens behållning kommer av mellanpratet: "Att hitta fyra olika spelkort är lätt, att ha tre barn, två större pojkar och en liten flicka är … underbart." Också när Jägerhorn är människonära träffar han rätt med överraskningsmomentet.

Trädgårdsstaden har kvar sin charm

På 1950-talet gjorde den moderna trädgårdsstaden Hagalund finländsk stadsplanering världsberömd. I dag är det både gammalt och nytt boende som får bostadsköpare att vända sina blickar hitåt. 3.9.2019 - 09.17

Mer läsning